Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö FIDDES NATTBOK
Nöjesnytt Växjö TREND
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Växjö RECENSIONER & FILMKOLLEN SIONERSKI
VRECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECEN LINNEA HENRIKSSON "Du söker bråk, jag kräver dans" (Sony Music) Bästa låt: "Mina händer" nnnnn Sedan "Till mina älskade och älskare" (2012) har Linnea Henriksson dumpat Orup och allierat sig med bland andra Björn Hallberg och Peter "Kaah" Alexandersson. Resultatet är färre raka popkarameller, men ett på flera sätt intressantare album. "Du söker bråk, jag kräver dans" är visserligen snårigare och mer svårplacerad, men riktigt elegant i sina bästa stunder. I sina sämsta är den både pretto och musikskoleduktig, som i "Cecilia" och skivan hade tjänat på en hårdare låtredigering. Bland höjdpunkterna finns Veronica Maggio-orgien "Min stad", Prince-influerade Kaah-duetten "Min stad" och "Halmstad" – Linnea Henrikssons egen "Känn ingen sorg" – en fin, ödesmättad pophyllning till hemstaden. Missa heller inte "Klassfotot", där Lilla Namo gör ett fullkomligt logiskt gästspel. SARA HALDERT THE VANJAS "Sings and plays rock'n'roll" (Some More Music) Bästa låt: "Forget about that" nnnnn "Is there anybody out there?" är titeln på A Great Big Worlds debutalbum. Svaret är ja – det lär finnas gott om lyssnare som kan tillgodogöra sig bandets lättsmälta trallpop. A Great Big World består av duon Ian Axel och Chad Vaccarion och fick sitt genombrott med balladen "Say something" i höstas. Låten tillhör de bättre på skivan, som annars domineras av fartfyllda poplåtar. Några av spåren är så fullproppade med pianogung och glada blåsinstrument att det blir enerverande, inte minst i lågvattenmärket "Cheer up!" som nog passar bäst för barn mellan tre och fem år. Duons utmärkta öra för melodier lär dock få radiostationerna att ge åtminstone några singlar gott om speltid, de sockersöta inslagen till trots. KARL DALÉN BOMBAY BICYCLE CLUB "So long, see you tomorrow" (Island Records) Bästa låt: "Luna" nnnnn Bombay Bicycle Club gick rakt upp i topp på Englandslistan när "So long, see you tomorrow", bandets fjärde album, släpptes häromveckan. Och det är som vanligt ganska lätt att få för sig att de fyra britterna gör ganska bra musik. Albumet är fullt av fjäderlätta melodier som kompletteras med arrangemang så detaljrika och komplicerade att man får svindel. Efter ett par genomlyssningar är det dock precis som med Bombay Bicycle Clubs tidigare skivor – nästan ingenting stannar kvar. Bandet lyckas visserligen att på en och samma gång låta som en blandning mellan valfritt NME-hyllat rockband, ett Bollywood-soundtrack, Sigur Rós och ett häftigt disco och det är väl ett hyfsat unikt sound. Men å andra sidan kan ju vem som helst hitta på något som är unikt, det är betydligt svårare att göra något bra. LINUS BRÄNNSTRÖM JENNIE ABRAHAMSSON "Gemini gemini" (How sweet the sound/Border) Bästa låt: "Dance with me" nnnnn Den intelligenta, ofta dova, elektroniska popmusiken har i mångt och mycket blivit signifikativt svenskt. Artister som Robyn, Lykke Li och The Knife förstås, har på flera vis banat väg. Men Jennie Abrahamson har ett eget uttryck, även om hon kallats "Sveriges Kate Bush" och under ett par år turnerat med Gabriel. Det samarbetet har möjligen – eller troligen – smittat av sig på plattan, men hon är ingen duvunge. "Gemini gemini" är Abrahamson fjärde album och hennes bästa hittills. Det är modigt, slagverksdrivet, ibland pianobaserat, och modernt. Låtarna har en kall ton och Jennie Abrahamsons spröda stämma lyckas samtidigt vara kraftfull. Den röda texttråden, feminismen, är tydlig även om den är ganska outtalad. Man kan välja att lyssna på den här skivan på grund av sitt viktiga budskap eller enbart som en enastående njutningsfull popskiva. Men starkast blir den om lyssnaren lyckas ta in båda elementen. SARA HALDERT RIDDARNA "Under jorden" (Novoton/Gaphals) Bästa låt: "Rock'n'roll kan rädda din själ" nnnnn All bra musik hämtar influenser från många håll. Gotländska Riddarna, som numera är baserade i Göteborg, har på sin tredje skiva förfinat sitt uttryck ytterligare. Det slamrar på rejält av garagerock, men de har också inspirerats av proggen – de tolkade Nationalteaterns "Kolla kolla" i "Känn ingen sorg"-filmen i somras (den låten finns med på skivan) – och samtidigt svänger det rejält som om de lyssnar mycket på funk. Lägg till det Edward Forslunds speciella röst som blir som bäst när han når falsettens höjder. Sen kan man plussa på lite med vad jag tycker är ett slags syskonskap med Bob hund när det gäller ordvändningar och texter. Riktigt bra. MIKAEL FORSELL 76 | nöjesnytt
Nöjesnytt Växjö SERIER