Nöjesguiden STHLM 1
”JAG ÄLSKAR TÄNDER” Joanna Górecka har skrivit en
ungdomsskröna om makt och att ha döda djur i frysen. TEXT: LINN KOCH-EMMERY FOTO: JOSEFINE BÄCKSTRÖM I en kranskommun till Stockholm bor 17-åriga Ester. Hon har ett år kvar på gymnasiet och bor i en impulstapetserad lägenhet tillsammans med sin mamma som kokar smink och samlar på sjungande Billy Bass-fiskar. I frysen ligger deras döda katt Mona-Lisa som väntar på rätt tillfälle att bli begraven. Ester och hennes bästa kompis Natalie genomlider gymnasietiden via dimmiga hemmafester, planlösa skolkpromenader och motvilliga tjejkvällar där alla verkar heta Saga. Tillvaron ska dock komma att livas upp när en ny lärare med kotlettfrisyr och poesi-ambitioner börjar på skolan. När innehållet i hans väska en dag välts ut på klassrumsgolvet snor Ester obemärkt hans exemplar av Dorothy Parkers Sunset gun. En stöld som ska komma att få långtgående följder. – Jag ville skriva som en skrönig berättelse om makt. Huvudpersonen Ester är en person som saknar makt på ganska många sätt, säger Joanna Górecka. IDÉN SKULLE FÖRVERKLIGAS i hennes debutroman Nudes. En snabbt svängande berättelse om att navigera sig in i vuxenlivet med allt vad det innebär i form av omdömeslösa tonårsfyllor, vänskap och destruktiv kärlek. – Hon är rätt fattig, hon har inte mycket social status och känner sig maktlös inför döden och vuxenlivet. Hon känner bara makt när hon stjäl grejer från folks badrumsskåp. Det blev en liten berättelse om hennes jakt och vilja att kunna styra någonting, säger Joanna. 22 NÖJESGUIDEN | NR 3, 2025 JOANNA GÓRECKA BESKRIVER sig själv som allergiker. Kroppsligt men kanske ännu mer själsligt. På alla sätt och vis är hon allt det man tror om allergiker, förklarar hon. Hon är också manusförfattare och journalist som syns på såväl Göteborgs-Postens kultursidor som Dagens ETC. Hon har även skrivit ett par artiklar för Nöjesguiden runt 2018, bland annat en om att posera med pasta. Arbetet med Nudes påbörjades för ett par år sen när en förläggare hörde av sig och frågade om hon inte skulle vilja skriva en bok för ungdomar. Klappat och klart. – Vi diskuterade lite olika idéer och det var den här som jag tror vi båda kände starkast för. Titeln Nudes var med från början som en trojansk häst för en berättelse om dödsskräck och den där tiden i livet när man är så himla skör men också megaloman och rätt fittig, säger hon. Hade tanken att skriva en ungdomsbok slagit dig någon gång tidigare? – Det hade faktiskt det men när jag skulle börja arbetet fastnade jag ändå lite i “Hur gör man?” och “Hur tar man sig an den här publiken?”. Jag försökte inte tänka på det för mycket utan bara skriva som jag skriver och hoppas på att den unga publiken tycker att det är roligt och intressant. Jag har aldrig riktigt respekterat åldersindelningar egentligen. Jag läste Glaskupan när jag var tio, det fanns liksom inte i min värld att det inte skulle vara tillgängligt för mig, fast jag inte fattade ett skit. Men jag vill framförallt att det ska vara en bok för alla. Gärna tonårstjejer men också deras pappor. Varför just deras pappor? – Nej, men deras mammor också. Men män borde läsa fler rosa böcker om frustrerade, pilska tjejer. Och för att boken har massa gubbtillvända referenser om Paul Thomas Anderson och Jonas Inde. Var kommer inspirationen till berättelsen ifrån? – Jag läste om vad jag tror var Karlshamns kommun och att de förvarade så 15 katter i en frysbox. Jag tyckte att det var så makabert och fascinerande. Jag gick in på Flashback och läste och insåg att det verkade vara många som levde sina liv med döda djur i sina frysar. Det var den scenen det började med. En tonårstjej och hennes mamma som har en katt i frysen som de aldrig riktigt kommer till att begrava. Hur kommer det sig att du inte visste att folk förvarar sina döda husdjur i frysen? – Jag har aldrig haft husdjur! Jag är som sagt allergiker. Det är därför jag tycker det är så dråpligt. Det hade aldrig slagit mig innan och jag tyckte att det var svindlande. Det väckte en stark känsla. Du har sagt att ditt skrivande är ett sätt för dig att hålla ordning på “alla tungor”. Kan du förklara? – När jag växte upp pratade jag ett språk hemma och ett språk utanför hemmet och jag tyckte att det blev som att jag fick en så klyvd personlighet. Jag försökte hitta ett sätt att förena de två och där tyckte jag att skrivandet hjälpte. Jag har alltid samlat på ord jag tycker är kul. Jag tycker det är så roligt och fascinerande. Det kan vara allt från ord jag hittar i en tandläkarbroschyr på en mottagning. Jag älskar tänder. Det kanske märks i boken. Har du något favoritord? – Det kanske är tänder. Det är så djuriskt. Vi går runt och är civiliserade människor och samtidigt har vi vapen i munnen. Men människan har ju så trubbiga tänder så det är liksom kassa vapen. Sen är det lite äckligt med munnar också. Du har också sagt att “det osagda som finns mellan ord och språk är din kink”. Vad exakt är det som finns där som är så fascinerande? – Jag har alltid varit fascinerad av subtext och det som sipprar under ytan när folk pratar. Jag kan ofta sitta på möten eller någon aw och ha svårt att höra vad folk säger för jag är så upptagen med att försöka läsa av det andra som pågår. Härskartekniker eller vem som härmar vem, allt det där. Det språket är väldigt fascinerande för mig. Du är journalist i grunden. Har det varit en dröm att skriva skönlitterärt? – Ja, det har det ändå. Jag är lite av en garderobsmisantrop och har något olevt inom mig som eremit, egentligen vill jag bara sitta i en stuga och titta på ett träd