Tidningen Energi 1
SER NYA AFFÄRER FÖR BIOENERGI Biomassan är helt c
entral i klimatomställningen. Men hur använder vi den på bästa sätt? Bioenergiprofessorn Pål Börjesson förklarar hur värmebranschen kan skapa nya affärsmöjligheter när konkurrensen om bioråvaran hårdnar. TEXT: JOHAN WICKSTRÖM FOTO: ANDRÉ DE LOISTED D et var genom koldioxidskatten 1991 som biobränsle tog fart i Sverige. Ett av bolagen som storsatsade på biobränsle var Vattenfall. För den blivande agronomen Pål Börjesson var examensarbetet på det stora statliga energibolaget språngbrädan in i en framgångsrik karriär inom bioenergi. Sedan 1991 har användningen av bioenergi tredubblats och står idag för cirka en tredjedel av Sveriges energianvändning. Men det här är bara början. Bioenergi är en nyckel för att klara framtidens klimat mål, enligt Fossilfritt Sveriges nya biobränslestrategi (och där uträkningarna bland annat baseras på Pål Börjessons studier). Utmaningen är bara att efterfrågan kommer att bli högre än tillgången. Om alla färdplaner genomförs blir efterfrågan 241 TWh till 2045 mot dagens 158 TWh – men tillgången är bara 185 TWh. Enligt strategin kommer prismekanismerna styra mot en användning som skiftar över tid. – Jag tycker att det är en balanserad rapport. I närtid kommer en stor del av bioenergin användas till biodrivmedel för vägtransporter innan elektrifieringen slår igenom. Sedan blir det en gradvis överflyttning till fartygs och flygbränsle och som råvara i kemiindustrin, säger Pål Börjesson som numera är professor i miljö och energisystem på Lunds tekniska högskola. En av slutsatserna i bioenergistrategin rör värmebranschen, vars bränsle idag till drygt 40 procent utgörs av biobränsle. Det successivt ökade priset på biobränsle kommer leda till att mängden biobränsle till värmeverken kan komma att minska. – Det är en tolkning, men man kan också lyfta fram möjligheten att diversifiera produktionen i kraftvärmeverken genom att också producera råvaror för biodrivmedel och biokemikalier. Då blir det också en hel del spillvärme som kan användas. En möjlighet är till exempel att utvinna bioolja via pyrolys. Men det finns också andra tekniker som förgasning och HTL (förvätskning). Andra generationens biodrivmedel, som baseras på skogsråvara, har också möjlighet att ta fart nu i takt med skärpta styrmedel som reduktionsplikten. Utvecklingen betyder dock inte att biobränsle kommer försvinna helt i värmeanläggningarna. – Absolut inte, det kommer alltid finnas bioråvaror som är svåra att använda till annat och som därför går till värmeverken. En del bedömare menar att Fossilfritt Sveriges strategi är för defensiv. Det gäller till exempel branschorganisationen Svebio, som menar att Sverige har potential att ta fram hela den önskade framtida tillgången på biomassa. – Svebios ansats är inte orimlig. Potentialen finns men i slutändan handlar det om vilka politiska styrmedel som utvecklas. Det senaste året har det varit en intensiv skogsdebatt där vissa menar att skogen i princip inte alls ska användas som energiråvara. – Jag tycker att man blandar ihop korten. Skogen ger störst nytta då vi använder skogsråvaran som kan ersätta klimatbelastande produkter och där resterna kan användas för energiproduktion. Vi skördar skogen när dess kolbindning avtar och maximerar på så sätt fotosyntesen. Han menar att klimatargumentet inte håller. Då är frågan om biodiversitet mer relevant. – Det finns lite delade meningar om biodiversiteten och de mål som är satta. Idag uppfyller vi inte målet om Levande skogar, men det betyder inte att det är en dålig verksamhet. Många av parametrarna i skogsbruket har förbättrats men vi behöver samtidigt göra mer. Utöver detta finns också nya EUdirektiv i pipen där man ifrågasätter den svenska varianten av trakthyggesbruk, kalhyggen. – Det finns dock ingen tillräcklig vetenskaplig uppbackning eller konsekvensanalys av förslaget. Vi har väldigt specifika förutsättningar och jobbar mer integrerat med miljöaspekter, säger Pål Börjesson som överlag är bekymrad över dagens debattklimat kring skogsfrågorna: – Jag kan bli frustrerad över att den kunskap som forskningen kommit fram till inte används i debatten och i politiska beslut. TIDNINGEN ENERGI NR 5 2021 43