DMV 1
REPORTAGE HÖGANÄS METALLPULVER Ann-Christine förk
larar hur hon har byggt upp stoppningen och sytt det patinerade lädret till Kalles replika av ett Jaguar C-type-säte. Därmed är det dags för Kalles berättelse. Efter lite jobb inom bygg- och tryckeribranschen utbildade han sig till byggnadssnickare. Utbildningen var dock klar lagom till en lågkonjunktur i byggbranschen. Då såg han en annons om att Volvo sökte modellsnickare och trots att han saknade den typen av utbildning fick han jobbet. På den tiden tillverkade ungefär 100 personer fysiska modeller till det mesta som en Volvobil bestod av. Modellerna skickades till underleverantörerna och användes som mallar för de färdiga produkterna. Idag görs samma arbete med datorstyrda fräsmaskiner. Modellsnickare är alltså ännu en av alla utdöda yrkesgrupper. Efter några år i snickeriet blev Kalle utlånad till designavdelningen. Där fick han lära sig att modellera fram bildetaljer och hela bilar i lera. Ibland handlade det om skalenliga modeller, men lika ofta om att jobba i skala 1:1. Kalle förklarar: – Designern gjorde skisser som modellören förverkligade i lera. Det finns inget som slår en fysisk modell. Det är alltid 38 svårt att uppleva storleken på något i en dator eller på ett papper. Numera dator-fräser man fram en tredimensionell grundform som modellören finjusterar med ett lager lera. Därefter tittar både formgivaren och de olika konstruktörerna på resultatet och ett antal frågor ska besvaras. Blev det snyggt? Får motorn plats? Och så vidare. Modellörerna, formgivarna och konstruktörerna jobbar som ett team under tiden som formerna och mindre konstruktionsdetaljer ändras fram och tillbaka. För att få göra några större ingrepp i grundkonstruktionen krävs det däremot mycket tungt vägande skäl. Kalle stortrivdes med jobbet och blev kvar i 13 år. Därefter ville han själv börja formge prylar och fick jobb som designer på ett företag som tillverkade hushållsprodukter. Efter några år lade företaget ned sin designavdelning och Kalles nya jobb blev ett uppdrag att formge sopsorteringsutrustning. Men då hörde folket på Volvo av sig. De behövde en modellör. Kalle berättar: DMV – DEN MODERNA VERKSTADEN 7 2018 Kalle förklarar varför C-typ-formen än idag är så snygg: Det är rätt radie på rätt ställe! – Det blev ett tufft arbete. Jag var både ringrostig när det gällde att arbeta med lera, samt hade mycket att lära när det gällde datorstöd i arbetet. Den digitala utvecklingen hade gått fort. Med kompisarnas hjälp fick jag dock flyt på jobbet. Några år senare hörde en god vän av sig. Han ville ha Kalle som chef för en firma som hyrde ut formgivare till bilbranschen. Kalle berättar vidare: – Det var ett bra team, men efter några år tröttnade jag på att bara administrera. Jag saknade den kreativa processen. När Volvo behövde formgivare till den första XC90modellen hoppade Kalle av chefsjobbet och blev istället utlånad som andre designer på bilens exteriör. Kalle fortsätter: – Förste designer var en ung och talangfull kille, som kände att han behövde en erfaren designer att luta sig mot. Vi delade på mycket av arbetet, men det var han som hade ansvaret. När XC90-formen var fastslagen, eller ”fryst” som formgivare brukar säga, fick Kalle istället jobba med interiören på S40- och V50-modellerna. Han är alltså en av de få som i modern tid både har designat bilars utsida, insida och hjul. Nu är vi framme vid år 2005, då Kalle hade tänkte ta ett friår och bygga det drömhus han och Ann-Christine hade ritat tillsammans. I huset skulle det både finnas ett rejält garage för honom och en rymlig ateljé för henne. Friåret brann inne eftersom Kalle inte kunde säga nej till uppdraget att formge lamporna på en helt ny Volvo, som kom att heta S60. På så sätt kom det sig att Kalle och Ann-Christine bodde i en liten sommarstuga samtidigt som de byggde sitt drömhus och jobbade heltid. Efter uppdraget med S60bakljusen blev Kalle en av sex designers som skulle rita var