Byggaren 1
KRÖNIKA » Stadsarkitektens dass E n bit in på 196
0-talet då allt verkade möjligt skulle alla stockholmare ha en sommarstuga. Jag sögs med – klart man skulle ha en stuga! Min plånbok var inte den tjockaste varför det fi ck bli en arrendetomt i en skogsbacke i Roslagen och ett trähus i byggsats på avbetalning. Eft er något år hade vi blandat cement, släpat brädor och spikat oss fram till taklagsfesten. Återstod ett utedass. Jag sa till hustrun att vi borde kunna snickra ihop ett sådant själva. – Måste du inte fråga byggnadsnämnden innan vi börjar? sa hon, vän av ordning. – För ett utedass!?... kan jag väl aldrig tänka mig, det hör ju till att man ska ha ett dass! – Jo, men ändå… Bara att bita ihop. Jag fi ck ta ledigt och åka de tio milen till stugan för att träff a honom. Eft er en stund stannade en mörkgrön Mercedes vid tomtgränsen och en man i lodenrock, jägarhatt och svinlädershandskar steg ur. Han hälsade stelt och pekade mot stugan. – Är det ert hus? frågade han. – Ja. – För ljusbrunt… inte bra, det ska vara mörkbrunt… Det här började inte bra. Nu gällde diplomati. – Det ska målas en gång till och då blir det mörkare, chansade jag. Han granskade huset igen. Jag kände oron stiga, men så svalde han argumentet. – Låt gå då, muttrade han. Jag drog en lättnadens suck och vi traskade upp i skogsbacken. – Vi hade tänkt ha dasset här, sa jag och pekade. Stadsarkitekten okulärbesiktigade marken. Han tog sig om hakan. – Nja, nej… det får i så fall bli här, sa han och pekade en meter till höger om den plats jag föreslagit. Skojar han? tänkte jag, marken var exakt likadan på båda ställena. Men nej, han såg väldigt allvarlig ut. Situation kändes absurd. – Det måste bli där, upprepade han och pekade en gång till. Jag kände mig som en skötare som vallade en patient. Bäst han fi ck hållas. –Absolut, sa jag, då ställer vi det där. Han såg nöjd ut, sa hastigt adjö och körde iväg. Stugan, för ljusbrun. För att undvika dålig stämning ringde jag Byggnadsnämnden och blev kopplad till en dam som letade fram mitt bygglov. – Huset är färdigt och nu behöver jag sätta upp ett litet utedass, men det är väl inga problem? sa jag och antog att ärendet snabbt skulle vara avklarat. Det blev tyst i luren. – Inga problem!!?? rösten svek damen, sedan kom det med all kraft : – Ni måste ju ha en ansvarig byggherre och godkänd ritning på byggnaden! – På ett dass? försökte jag. – Men snälla nån! Hur skulle det se ut om folk fi ck smälla upp avträden hursomhelst? Ni måste ha en auktoriserad ritning och ansöka om bygglov i vanlig ordning! Jag förbannade mitt samtal. Vem hade brytt sig om vi spikat upp ett dass på två gånger två meter där ute i skogen? Ingen. Ärendet hamnade hos stadsarkitekten som skulle rita avträdet (mot arvode). Men först måste han inspektera platsen för bygget. 30 Bygglovet ordnades med mig som ansvarig byggherre. Då ritningen kom hade arkitekten lagt till en onödig redskapsbod intill dasset. Det gjorde inget, vi brydde oss ändå aldrig om ritningen. Dasset fi ck vår egen design och blev placerat på den plats vi tänkt från början. UFFE HANSSON Dasset, med ansvarig byggare. BYGGAREN ¬ 8 2021