GLAS 4 2025 1
/ TEMA / Återvinning AVFALLSTRAPPAN Minimera 1 Av
fallstrappan, även kallad avfallshierarkin, är ett EU-direktiv som finns med i den svenska miljöbalken och anger hur avfall ska hanteras. I första hand ska uppkomsten av avfall minimeras, exempelvis genom att producera glas så resurssnålt som möjligt och undvika spill eller att beställa för stora mängder. Nästa trappsteg är att återanvända så mycket som möjligt, fönster kan med fördel renoveras och återbrukas. Först när materialen nått vägs ände är det läge att återvinna. Genom cirkulär återvinning av planglas till nytt planglas bibehålls kvaliteten och glaset kan återvinnas oändligt antal gånger. Återvinns det däremot till exempelvis förpackningsmaterial, glasull eller skumglas går materialegenskaper förlorade, vilket gör att det aldrig kan bli planglas igen. Det näst sista steget i avfallstrappan är att utvinna energi genom förbränning, något som inte är möjligt med glas. Det allra sista steget är deponi. Tyvärr det enklaste och billigaste steget, åtminstone på kort sikt. Återanvända 2 Materialåtervinna 3 Energiutvinna 4 Deponi 5 > Genom att behålla glaset i ett slutet kretslopp säkerställs att även framtida generationer får tillgång till klart fönsterglas. Stora miljövinster Återvinning av kasserade bilrutor. Förutom att värna tillgången på sand och minska användningen av soda – ett ämne som är både energikrävande att tillverka och avger koldioxid när det smälts – finns det också andra miljömässiga fördelar med att återvinna glas. Minskade råvaruuttag minskar påverkan på den biologiska mångfalden. Det behövs inte lika höga temperaturer och smälttiden är kortare än för smältning av primära råvaror, vilket ger en energibesparing på cirka 30 procent i smältprocessen. Vid smältning av återvunnet glas frigörs heller ingen inbyggd koldioxid i råvarorna, utsläpp av dessa gaser har redan skett i den första smältningen. I tillverkningen i dag används dels kasserat glas från den egna produktionen, dels cirka 30 procent återvunnen pre-consumer-skärv från förädlare. Återsmältning av post-consumer-skärv, det vill säga glas som har varit i användning och uppstått vid rivning eller renovering, är i det närmaste obefintlig. Enligt siffror från Saint-Gobain krävs det 1 200 kilo primär råvara för att tillverka 1 000 kilo nytt planglas, medan 1 000 kilo återvunnet glas kan bli till 1 000 kilo nytt glas och spara 700 kilo koldioxid i scope 1–3, det vill säga de kategorier av växthusgasutsläpp 24 GLAS 4.2025 som används för mätning och rapportering enligt den globala standarden Greenhouse Gas Protocol. Insamling från glasmästerier För att rädda glas undan deponi var Glasbranschföreningen år 1998 med och initierade insamling och återvinning av kasserade bilrutor och planglas, som glasmästerier skär till eller byter hos kund, via Scandi navian Glass Recycling, SGR, numera del av Reiling Group. Glasbranschföreningen administrerar hämtning från Kiruna i norr till Ystad i söder för leverans till SGR:s anläggning i Åstorp, där glaset delas upp i de tre fraktionerna spill och ren skärv, laminerat glas samt glas som måste krossas om. Laminat och metall, som ingår i bland annat vindrutor, isolerrutor och trådglas, separeras och återvinns för sig. Glaset krossas till skärvor mindre än 3,5 mm och transporteras till företaget Isover i Billesholm där det används som råvara vid glasullstillverkning. Inför varje leverans testas kvaliteten genom provtagning för att säkerställa renheten. Det återvunna laminatet används till mjukgörare i plastprodukter. Ett av företagen som var tidigt ute med återvinning av planglas via SGR är Joh. Persson Glasmästeri, verksamma i Malmö. För dem är det en självklarhet och har varit så i tjugo års tid. — Det är en självklar rutin i företaget och inte särskilt avancerat. Vi har en container från SGR på