Bumsen 1
EVA KIKADE MOT STJÄRNORNA hon att motorcyklar ver
kar spännande. Hon började med att fara runt på grannens moped och när hon fått en viss vana tog Göran med henne på lättare turer i skogen. Eva har en viss vana att köra ner i diken. En gång med enduromotorcykeln och en gång med landsvägsmotorcykeln. Bara en månad efter den sista avåkningen, en våldsam vurpa där motorcykeln voltade och Eva blev ordentligt mörbultad, tog hon i alla fall sitt körkort 2005. Förra året åkte Eva och hennes man Göran på varsin motorcykel till Kroatien. Göran var tvungen att åka hem tidigare och Eva stannade kvar. Planen var men Eva bestämde sig för att köra de 250 milen hem, trots att hon varken hade karta eller GPS. Efter många felkörningar (vilket gjorde henne väldigt bra på att vända) kom hon till slut hem till Sverige. När jag hör om hennes äventyr måste jag fråga om hon aldrig är rädd. - Jag är ofta livrädd men modig, säger Eva. Jag har gråtit, skakat och sagt att jag aldrig ska köra motorcykel ska få vinna. Den ska inte få begränsa I rätt element, skogen. Här på en Husqvarna. Notera handvärmarna. mig från att göra det jag vill och efter att jag gjort något riktigt svårt känns det så härligt! Hur gick det då för Eva i GGN? Första varvet gick riktigt bra. En liten bit in på det andra blev hon påkörd, föll omkull och slog huvudet i kalkstenen så hon såg stjärnor. Efter sen stunds vila fullföljde hon varvet. I mål tilltog huvudvärken och Jag frågar om hon tänker köra igen. - Ja, det vill jag. Vi har redan bokat boende för nästa år. Hur gick det då för Göran i tävlingen? visade sig att man bör ha en slags fyllning i däcken som förhindrar punktering. Enligt Göran blir det sånt till nästa år. Nästa år står säkert Eva och Göran på startlinjen. Eva med erfarenhet från årets tävling och Göran med revanschlusta efter den snöpliga avslutningen av årets tävling. Själv har börjat fundera på det där med enduro. Det verkar kul. Om någon vill se hur det såg ut vid årets