Svensk Vattenkraft 1
i stort och till viss mån kan det hela tolkas som
att det klargörs hur de grundläggande premisserna för omprövningarna ska vägas in vid prövningen i sak. Jag finner vidare denna del av domskälen intressanta på så sätt att domstolen här binder ihop besluten om avvisningar med dels det nu aktuella målet samt även tidigare praxis. Det ger enligt mig en helhetsbild som jag hittills inte kan se har framkommit sedan tidigare praxis. Allt som allt ser jag det aktuella avgörandet som klargörande till viss del men det är fortsatt så att den totala klarheten kring de äldre rättigheterna och dess möjligheter till omprövning för moderna miljövillkor inte är klarlagda. Domen från MÖD ger positiva signaler inför återupptagna omprövningar man jag är tveksam till om det verkligen leder till den klarhet som behövs. Avgörandet från MÖD ger dock klarhet i den primära frågan i detta avgörande d.v.s. om en länsstyrelse har möjlighet att rikta föreläggande mot en verksamhetsutövare att söka tillstånd trots att den aktuella verksamheten ingår i den nationella planen. Svaret på den frågan anser jag vara att MÖD klargör att det finns ett extremt litet utrymme för sådana typer av förelägganden, normalt sett ska en verksamhet som ingår i den nationella planen också följa tidsplanen. Avgörandet från MÖD får alltså i denna del enligt min uppfattning mer eller mindre stänga dörren för liknande förelägganden från länsstyrelserna, på annat sätt är det svårt att tolka avgörandet. Behovet av lagändringar kvarstår Det nu angivna leder in i frågan om behovet av lagändringar, finns det behovet fortsatt eller kommer praxis att lösa frågan om omprövningar för moderna miljövillkor för de äldre rättigheterna? Min bedömning är, trots det senaste avgörandet från MÖD, att behovet av klargöranden i lag fortsatt föreligger. Vi har inte ett komplett svar i och med de avgöranden som har angetts i denna artikel på möjligheterna att genomföra omprövning enbart med stöd i äldre rättigheter. Vidare så finns idag fortsatt en grundläggande oklarhet i hur skrivningarna i 24 kap. 1 § miljöbalken ska tolkas när det kommer till de äldre rättigheterna. Problemet i denna del ligger ju i att angiven regel anger att rättskraft gäller ”vad avser frågor som har prövats i domen eller beslutet”. Detta till skillnad från tidigare regler i såväl äldre som nya vattenlagen som angav att rättskraft gällde ”frågor som enligt denna lag är att bedöma i sådant mål”. Den skillnad som ligger i dessa två skrivningar är grundproblemet för de äldre rättigheterna eftersom miljöbalkens skrivning utgår från att det finns ett tillstånd eller beslut medan de äldre rättigheterna är just rättigheter som inte är preciserade på samma sätt som ett tillstånd eller beslut. Hanteras inte detta grundläggande problem finns fortsatt klara risker för avvisning av ansökningar av omprövning för moderna miljövillkor tror jag. Det är därför enligt min uppfattning fortsatt viktigt att regeringen, inom ramen för den nyligen förlängda s.k. pausen i omprövningarna, tillser att utreda förändringar som leder till att förutsättningarna för de äldre rättigheterna i omprövningarna för moderna miljövillkor slutligen klargörs. Annars är risken fortsatt stor att vi åter hamnar i svårlösta juridiska frågeställningar i omprövningarna vilket får ses som direkt destruktivt då det medför att resurser som borde användas för miljöanpassning istället tvingas användas att lösa problem som enligt min uppfattning enbart är teoretiska. Utgångsläget för hela systemet med NAP och omprövningar är att de anläggningar som idag finns på plats och är i produktion ska vara utgångspunkten för omprövningarna, att dagens anläggningar ska via omprövningen miljöanpassas. Det är nu hög tid att vi faktiskt når detta utgångsläge för vattenkraften i allmänhet och de verksamheter som har grund i äldre rättighet i synnerhet. Ansvaret för detta vilar på regeringen och det får anses finnas en berättigad förväntan på återkoppling i form av raka besked från regeringen kring vad man avser att göra med de äldre rättigheterna inom en snar framtid. Viktor Falkenström, advokat, styrelseledamot SVAF Vad är obalanskostnad på Bixias utbetalning? Bixia är en av de ca 30 elhandelsbolag som har balansansvar i Sverige. Den viktigaste punkten i åtagandet som vi har mot Svenska Kraftnät är att hjälpa till med att det alltid finns lika mycket produktion som konsumtion i elsystemet. När det blir en obalans mellan tillgång och efterfrågan på el, måste den som är balansansvarig vidta åtgärder för att justera detta. Denna obalans kan bero på att det blåser mer eller mindre än vad vi förväntat oss. Eller att det blir mer eller mindre produktion från vattenkraft än vad vi beräknat. För att komma i balans kan vi ibland behöva sälja av kraft, andra timmar kan vi behöva köpa in mer kraft på reglermarknaden. Denna obalans förorsakar kostnader som drabbar den balansansvarige. Vid vissa tillfälle kan kostnaden bli en intäkt men sett över tid är kostnaden större än vad intäkten är. Oftast är det en liten kostnad som drabbar din utbetalning men vissa månader kan det bli tillskott för dig som producent. Historiskt sett har Bixias obalanskostnad inte varit så stor. Det har för oss varit möjligt att hantera den genom att inkludera den i det fysiska avdraget. Kostnaden har dock ökat de senaste åren och blivit mycket mer varierande. Detta gör att vi sedan några månader tillbaka har minskat det fysiska avdraget, plockat ut obalanskostnaden och lagt den som en egen rad på fakturan. På så sätt får vi obalanskostnaden som en verklig kostnad utan något tillägg för osäkerheten. Det finns även en kostnad på fakturan som speglar myndigheternas avgifter. Här dyker Svenska Kraftnäts Obalansavgift och Grundavgiften upp. Detta är avgifter som Svenska kraftnät helt och hållet styr över. De justeras någon gång per år. Bengt Carlsson, Bixia SVENSK VATTENKRAFT #2 2024 19