Svensk Vattenkraft 1
Remdrift i kraftverk Jag växte upp i en kvarn med
minst 15 remmar som blev för långa och slirade när vårvärmen kom. Det handlade om gummiremmar med vävinlägg. Läderremmar och Balataremmar hade i stort sett försvunnit på 1960 talet. Far, mjölnaren, hade en särskild verktygslåda med remnitar, skarvplåtar, ”taggalås” och diverse särskilt anpassade verktyg. När vi hade ordnat med en separat turbin, regulator och växelströmsgenerator för egen elförsörjning upptäckte jag att det fanns ”högeffektplanremmar” som hade limmad skarv och var hälften så breda. En sådan handlades in, men vi vågade inte spänna den tillräckligt för lagren och axlarnas skull. Resultatet blev att remmen ibland slirade när regulatorn drog på för mycket. Då sjönk varvtalet och regulatorn drog på full effekt, så att slirningen ökade än mer. Vi kände oss aldrig trygga med remdriften. När jag i mitt arbete började använda planremmar med polyamidstomme (dragskiktet) och gummidrivskikt kantades vägen av problem. Läder i drivskiktet överförde något mindre effekt och gick tystare. Montörerna tvekade att spänna de 2,0-2,3 % som föreskrivits. De såg hur allting fjädrade och remmen flyttade sig på skivorna. Bomberingen hos äldre remskivor var inte heller rätt för de nya remmarna, som skall ha mindre bombering med bågformad profil. Remleverantören slog fast att man måste spänna remmen fullt ut från början, för att undvika risken för att en liten slirning värmde upp remmen och orsakade förlängning och mer slirning. Vid ett tillfälle monterades en ny polyamidrem, på en kraftigt byggd maskin, i februari. Allt gick bra tills driften skulle återupptas efter sommaren. Kunden klagade på dålig effekt från generatorn. Jag befarade turbinhaveri och reste dit för felsökning. När man hade kört igång fick man ut ca 15% effekt. När jag kom nära generatorremskivan, kunde jag höra att remskarven passerade oftare när man ökade pådraget. Remmen slirade utan att det syntes. Remmen ansågs förbrukad och ersattes mede en ny, som spändes upp efter alla konstens regler. Nästa höst var samma problem tillbaka och remmen slut. Rem till ett litet aggregat på 10,5 kW. Generatorn går 1000 rpm. Foto: Christer Abrahamsson. Förklaringen var att remmen löpte en längre sträcka under kraftstationens golv runt turbinremskivan. Därnere utsattes den för kall torr luft på vintern och våren, och sedan varm fuktig luft på sensommaren. Den sög till sig fukt och förlängdes. Dessutom förlängdes den av värmen. Den slirade obemärkt tills den inte var i stånd att överföra nämnvärd effekt. Då kontaktade vi en annan remleverantör som hade börjat tillverka remmar med keflar i dragskiktet. Denna remtyp är mera stabil vid ändringar i vädret runt om utomhusremmen. Problemet var löst. När jag byggde om det egna kraftverket monterade jag keflarremmar eftersom även de löper mest i utomhusklimat. Den här remtypen kan man köra med reducerad remspänning och reducerad effekt några timmar i början om man vet med sig att axlar och lager är känsliga. Jag har aldrig efterjusterat remspänningen på dessa två keflarremmar. Remspänningen är bara 0,8 till 1,0 % här, eftersom materialet är stummare. Det finns dock en avigsida med just dessa remmar, som har hög friktion mot remskivorna. Krypningen som uppstår när töjningen i den belastade remparten minskar till ett minimum när den kommer över på den slaka sidan, gör ibland att buller uppstår. Resonans i remskivor och axlar gör att de mest konstiga ljud kan uppstå. Mina remskivor är gjutna i gråjärn, eftersom periferihastigheten tillåter det. Det skall dämpa ljudet, men det räcker inte. För egen del har jag valt att ignorera oväsendet och glädjas åt att remdriften fungerar i alla väder. Just väderleken gör att bullret ökar och minskar över tid. Jag skulle önska mig en keflarrem med läder i drivskiktet, även om det skulle sänka kapaciteten något. Det finns, mig veterligt, ej att få tag i. Slutsatsen är därför att man använder polyamidremmar med läderdrivskikt i relativt klimatsäkra inomhusdrifter och keflarremmar med gummidrivskikt utomhus. Den som inte är nöjd med polyamidremmen kan byta till keflarrem och lösa sina kraftöverföringsproblem. Då får man stå ut med bullret. Tror man att ett lager är slitet, går man bara ner i last för att troligen upptäcka att ljudet försvinner. Använd inte stearinljus mot drivskiktet för att kortvarigt tysta bullret. Det medför att remmen blir orolig och flyttar på sig på den ej bomberade lilla skivan. Detta i synnerhet om axelavståndet är stort. Jag rekommenderar remdrift upp till ca 250 kW. Det förutsätter att axelsystemet SVENSK VATTENKRAFT #2 2024 21