Svensk Vattenkraft 1
dem som inte hörsammade budskapet. Ca 30 år senar
e blev det en totalvändning sedan sport-fiskeintressenter, med kraftiga överdrifter, lyckats övertyga myndigheter att den småskaliga vattenkraften i stort sett utplånade allt marint liv. De tidigare miljöhjältarna utpekades nu som de värsta miljöbovar. I ett 16-sidig häfte beskriver jag den uppkomna situationen. I förordet skriver jag ”I denna skrift försöker jag belysa de komplexa förhållandena kring länsstyrelsers förelägganden att söka tillstånd om drift vid och lagligförklaring av småskalig vattenkraft, i synnerhet s.k. mikrokraftverk. Med miljöbalken som laglig grund vill Lst. stoppa driften och riva dämmen vid de minsta verken.” Andra vykortet. som överhuvudtaget kan produceras. Varje annan ersättning kommer att bli en global miljöförlust. Det kommer dessutom att innebära en förlust av kulturhistoriskt värdefulla miljöer och en kollaps av den miljö som vuxit fram under de århundraden som överfallsdämmen funnits och där nu fridlysta och rödlistade organismer etablerat sig och vuxit sig starka. Allt detta kan gå förlorat, utan att de styrande kan visa några reella vinster på sitt konto. Det känns som ett långt historiskt bokslut där slutsumman endast kan redovisas i förluster. Påverkan med vykort Vi kläckte idén med att använda vykort. De skulle innehålla en kort information om den småskaliga vattenkraftens betydelse för det svenska samhället. De avsågs utgöra en motvikt till svenska mydigheters klara motstånd av småskalig vattenkraft och deras utrivningsiver av dammarna. Vykorten skulle skickas till riks- och lokalpolitiker, länsstyrelser, verkschefer och företagsledare. De skulle inte skickas som masskorsband utan som ett personligt brev till mottagarna. I annat fall riskerade de att arkiveras i papperskorgen. Som en personlig försändelse ökade möjligheten till att informationen blev läst flerfaldigt, då det inte kunde tolkas som ett reklamutskick. I detta första vykort beskrevs hur vädersi30 SVENSK VATTENKRAFT #2 2024 tuationen i framförallt södra Europa, men också i Norden allt mer liknade de förespådda klimatförändringarna. Detta faktum ignorerades dock av länsstyrelser, Havsoch vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, sportfiskeorganisationer och Älvräddarna. Samtliga försökte förhindra och försvåra driften av småskalig vattenkraft. Man ville få bort den ur koldioxidperspektiv överlägset renaste elproduktionen. Istället för att utveckla och effektivisera verken måste nu ägarna lägga energi och ekonomi på domstolsförhandlingar. Den så kallade ”gröna omställningen” kräver en betydligt ökad elporduktion, kanske en fördubbling. Länsstyrelsens skrotning av den småskaliga vattenkraften ifrågasätts. Är det klokt att i detta läge ta bort den renaste elproduktionen, som ersätts av smutsigare, som påskyndar en negativ klimatförändring. Vykortet innehåller en stapeltabell IPCC:s livscykelanalys för olika produdutionsslags koldioxidutsläpp. Häfte om kraftverksägares livssituattion Under 1980-talet gjorde politker och miljövänner allt vad som stod i deras makt för att få ägare till gamla kvarnar och andra vattenverksamheter att återstarta turbiner och ställa om driften till elproduktion. Man till och med lämnade bidrag till omställningen och nästan skuldbelade Jag väljer också att här publicer förre USA-presidenten Barack Obamas uttalande i sina memoarer, eftersom det så väl uttrycker behandlingen av oss. Han studerade juridik vid Harvarduniversitetet och uttryckte sin besvikelse över lagstiftningens alla irrångar och krumbukter, där de mäktigas jurister utnyttjade kryphålen för att förtrycka de svaga och beskrev det på följande vis; ”Det handlar ju så ofta om att tillämpa snäva regler och uråldriga procedurer på en verklighet som inte riktigt vill samarbeta; ett slags glorifierad revisorsverksamhet vars syfte är att reglera de mäktigas förehavanden – som allt för ofta söker visa de maktlösa att deras belägenhet är såväl vist som rättvist motiverad.” Skriften belyser hur länsstyrelsen använder sig Miljöbalken för att kunna förelägga ägare till småskalig vattenkraft att söka tillstånd för verksamheten. Man gör det genom att kraftigt överdriva verksamhetens miljöskador. I mitt föreläggande står det ”Vad avser ålen innebär nuvarande kraftverksdrift i Vramsån sannolikt att ingen ål överlever lekvandringen från Vramsåns källsjöar.” Min anläggning ligger längst nerströms i Vramsån, och med Lst;s påstående skulle knappast någon levande ål ta sig till Ugerups Mölla. Trots det har jag under årens lopp fångat tusentalet ålar i min ålkista. Länsstyrelsen har använda sig av Monténs uppgifter om ålens mortalitet vid Vattenfalls anläggningar framtagna 1985.