Svensk Vattenkraft 1
De utrivningar och produktionsbegränsningar som m
yndigheterna vill se skulle öka utsläppen med 10 miljoner ton CO2-ekvivalenter i andra länder i det nordeuropeiska elsystemet. En utebliven utbyggnad av befintliga kraftverk vore en missad möjlighet att minska utsläppen med 10 miljoner ton. Dessa 20 miljoner ton kan jämföras med de totala svenska utsläppen som 2022 var 45 miljoner ton. Utrivna dammar innebär sänkta nivåer i vattendrag och sjöar. Möjligheterna till bad-, båt- och fiskeliv försämras, likaså vattenförsörjning, bevattning och brandbekämpning. Torrläggning och översvämning kommer att inträffa oftare. Månghundraåriga natur- och kulturmiljöer, hela livsmiljöer kommer att förstöras. Också vattenmiljön kommer att skadas genom de frekventare torrläggningarna. Liberalerna främsta hindret för miljöförbättringar Det är mot denna bakgrund som den nya regeringen ett par månader efter sitt tillträde beslöt pausa omprövningarna av vattenkraftens miljövillkor. Att regeringen sedan förlängt pausen två gånger har flera förklaringar. Man har insett hur hur stor och komplex frågan är och att vattenförvaltningen kört fast i en återvändsgränd. Inte underlättar det heller att de handläggare i regeringskansliet och de centrala myndigheterna som ska genomföra den kursomläggning Tidöparierna vill se till stor del är samma personer som ligger bakom haveriet. Att regeringen ännu inte lagt fram några förändringar beror ändå främst på att Liberalerna sitter fast i sin traditionellt vattenkraftfientliga politik.Den går tillbaka till 60- och 70-talets motstånd mot att bygga ut de sista orörda norrländska älvarna. Det var en hedervärd kamp mot vad som på många sätt var ett övergrepp på både natur och människor, inte minst samerna (se Elin Anna Labbas aktuella bok). Men en utrivning av den småskaliga vattenkraften i södra hälften av landet skulle också vara ett övergrepp på både den naturmiljö och den livsmiljö som funnits i århundraden. Samtidigt försämrar det elförsörjningen (motsvarande en kärnkraftreaktor), ökar CO2-utsläppen (ungefär lika mycket som vad den sänkta reduktionsplikten leder till) och skadar en rad andra samhällsintressen som vattendirektivet räknar upp. Tar vi med både små- och storskalig vattenkraft och dels undviker utrivningar/produktionsbegränsningar och dels bygger ut befintliga vattenkraftverk handlar det om CO2-utsläpp som är fyra gånger större än vad den sänkta reduktionsplikten orsakar. För att få igång omprövningarna igen krävs genomgripande förändringar av både regelverk och myndighetsstruktur. De nya reglerna måste läggas i lag och förordning och alltså beslutas av riksdag och regering. De måste vara så detaljerade att inget tolkningsutrymme lämnas åt myndigheterna (eller domstolarna). Vattenförvaltningens föreskrifter och vägledningar blir överflödiga och den kan bantas radikalt, där kan hundratals miljoner sparas in samtidigt som mer kommer att bli gjort. Här följer de viktigaste förändringarna i korthet. De viktigaste förändringarna • I Vattenförvaltningsförordningen skrivs in att när endera av konnektivitet, hydrologisk regim eller morfologiskt tillstånd "har ändrat sin fysiska karaktär på ett väsentligt sätt" ska vattenförekomsten klassas som kraftigt modifierat vatten (KMV). Då blir kravnivån god ekologisk potential (GEP). • Vattenförvaltningens beslut om statusklassning, miljökvalitetsnormer och åtgärdsförslag ska kunna överklagas. Begreppet norm byts ut mot mål. • I Vattenverksamhetsförordningen skrivs in att länsstyrelserna i samverkan med verksamhetsutövarna ska ta fram nulägesbeskrivningar, analyser och åtgärdsförslag för alla de samhällsintressen som är kopplade till vatten. Länsstyrelserna åläggs att för varje vattendrag (prövningsgrupp) ta fram en plan för utvecklingen av elsystemnyttorna. • Den nationella planen för omprövning av vattenkraften skrivs om så att alla mindre vattendrag (i likhet med de stora) får ett individuellt riktvärde för vilka (eventuella) produktionsminskningar som miljöåtgärderna inte får överskrida. Alla kan i och för sig ha samma riktvärde, lämpligen det ursprungligen föreslagna 6,5 %. Det ska gälla även biflöden till större vattendrag och de enstaka mindre kraftverken i större vattendrag. • För att slippa alla de juridiska konflikter som vattenförvaltningen skapar kring de s k äldre rättigheterna – trots riksdagens entydiga beslut – ska alla kraftverk som efter 1.1 1999 (då miljöbalken trädde i kraft) varit i drift minst ett år ha rätt till omprövning och omfattas av den nationella planen. • Vattenförvaltningen reformeras, vattenmyndigheterna läggs ner (föreslogs redan 2019 av vattenförvaltningsutredningen), länsstyrelsernas roll ökar och de blir mycket mer tvärsektoriella, det som blir kvar av Havs- och vattenmyndigheten kan delas upp på Jordbruks- och Naturvårdsverken. Att kammarkollegiet fråntas alla uppdrag som gäller vattenverksamhet har regeringen just föreslagit. • Den politiska styrningen av vattenförvaltningen ökas radikalt (föreslogs redan 2019 av vattenförvaltningsutredningen. I slutet av februari sände Energiföretagen fem skrivelser till Klimat- och näringslivsdepartementet med förslag till författningsförändringar för att få igång omprövningarna. En vecka senare skrev SVAF till departementet att man till största delen instämde i Energiföretagens förslag men ville komplettera dem på några punkter. Ovanstående förslag är i linje med vad föreningen då framförde; där behandlades dock inte myndighetsstruktur eller politisk styrning. Det är på Liberalerna det hänger Den dag Liberalerna släpper sina felaktiga föreställningar om den småskaliga vattenkraftens nyttor och skador kan miljöanpassningen av dammar och kraftverk komma igång. Liberalerna kan då stoltsera med att man förbättrar elförsörjningen påtagligt, minskar klimatutsläppen radikalt och värnar och utvecklar en rad samhällsintressen – inte minst vattenmiljön. Thomas Sandberg, styrelseledamot SVAF PS. På https://second-opinion.se/enklare-miljoprovning-kan-snart-vara-pa-plats/ finns en pinfärsk mycket intressant intervju." SVENSK VATTENKRAFT #2 2024 5