AMES 1
Tv-apparater från förr höll nästan hur länge som
helst, om man inte kastade ut dom genom fönstret. Foto: Flickr/schmilblick soptippen, och som alla vet, soptippen är lika mycket en lösning som att försöka dricka bort sina sorger. I Europa har lagstiftning fått lite genomslagskraft. Från och med i år så måste alla elektroniska produkter som introduceras ha minst en två-års-garanti. Men två år är en väldigt låg ribba och gör inte så stor skillnad när det gäller inbyggt åldrande, möjligtvis så kan det sakta ner girigheten en aningens smula. DEN STÖRSTA FÖRÄNDRINGEN, och det här låter som något från Bernie Sanders partiprogram, kommer från gräsrötterna. Förra året gick jag på ett återstartsparty i Los Angeles. Ett återstartsparty är ett party i dess mildaste form. Grannarna klagar inte, stället blir inte sönderslaget och de som dricker alkohol håller det väldigt hemligt. På ett återstartsparty tar du med din verktygslåda och den elektroniska apparat som nu gett upp livsgnistan lite för tidigt. Jag hade aldrig hört talas om återstartspartys förut men en vän, Jessica, som bor där ville gå dit. Jessica hade ett problem. Hennes Epsonskrivare hade tagit sitt liv. En morgon när hon vaknade och skulle skriva ut nästa sida av hennes avhandling började varenda lampa på skrivaren blinka. Hon tog ut sladden, satte i den igen och möttes av samma reaktion. Hon lekte med tanken att skrivaren kanske var någon slags hemlig, kosmisk varningsanordning och att hon, Jessica, var den enda på hela jorden som var anförtrodd med denna information, men sen googlade hon sin skrivare och förstod att mänsklighetens fortlevnad inte låg i hennes händer. Istället hade hennes skrivare ett väldigt vanligt mördarchip insatt. VI GICK PÅ ÅTERSTARTSPARTYT för att plocka ut mördarchippet, eller i alla fall för att försöka prata förstånd med det. Där träffade vi Cliff, en legoingenjör som egentligen var pensionerad. Men han gick på återstartspartys över hela USA för att hjälpa folk att hacka in i sina egna apparater för att ersätta oersättliga batterier och göra första hjälpen på mördarchips. “Vad det här är”, sa Cliff, “är en komponent som de hävdar förhindrar skrivaren att läcka när den är gammal men den har dubbelfunktionen att råna dig på en fullt fungerande skrivare.” Cliff kopplade upp sin dator mot skrivaren och en massa symboler som jag fick veta var det kyrilliska alfabetet dök upp på hans skärm. Jag använder mig av serbisk software, berättade han. Vi undrade - kan du läsa det där? Jag har en känsla av vad det försöker säga, fortsatte han. Några sekunder senare slutade lamporna blinka och skrivaren spottade ut den sista sidan av Jessicas avhandling. “Den var aldrig död”, sa Cliff. “Galet”, tänkte Jessica högt, “varför skulle ett företag vilja göra så?” Cliff gnuggade tummen fram och tillbaka mot sitt pek- och långfinger. Problemet, menade han, är att vi är i ett race mot botten. Alla har tillräckligt med prylar. Så det enda sättet de stora företagen kan få oss att köpa mer är ifall de ser till att dina prylar faller ihop några månader efter garantin har gått ut. FÖRUTOM ÅTERSTARTSPARTYS SÅ ser man den senaste tidens uppgång med ”fairphones”, telefoner som inte har producerats i fabriker där villkoren är så inhumana att de anställda antingen slutar eller tar livet av sig. De är också byggda så att de kan bli uppgraderade manuellt genom att bara öppna dem för att sen skjuta in uppgraderingen. Men ändå, jämfört med de stora spelarna och utan en lagstiftning som låter dem få en rättvis del av marknaden, så är fairphones för tillfället, mer sällsynta än rättvisa telefoner. Elektronikvaror har varit den sista kassakon för den moderna världen, men det är på väg att förändras. Man kan göra en tv i hd, 4D, göra den smart, konkav, ultra-tunn eller mega-tunn men de enda människorna som köper sådana produkter mer än en gång är pengatvättare eller folk som designar avgångshallar. 29