Säkerhetsinstallatören 1
KRÖNIKA | HASSE ARO Hasse Aro: ”Kastade polisen i
n handduken i kriget mot gängkriminaliteten?” VAR DET EN KAPITULATION vi såg på polisens hemsida? Var det Rikspolischefen som gav upp? Kastade Anders Thornberg helt enkelt in handduken? Den konspiratoriska sidan av mig vill tolka det så. Att polisen medger att de kan vara på väg att förlora kriget mot gangsterkriminaliteten. Det var den 29 augusti som Thornborg publicerade sitt uttalande på polisens hemsida på nätet. En publicering som, enligt mitt tycke, inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. ”Vi ger inte upp och vi backar inte, men situationen är i nuläget mycket påfrestande”, skriver han. ”Nu gäller det att samhället sluter upp bakom Polisen.” Skulle kunna tolkas som: ”Vi slutar inte, men vi går heller inte framåt. För det behöver vi hjälp.” FÖR MIG ÄR DETTA HELT FÖRBLUFFANDE. Som någon slags ursäkt från polisen, som ärligt talat inte lyckats med en enda av sina specialinsatser på de kriminella gängen. Tvärtom. Vi har genomlevt den kanske värsta sommaren hittills. Gangsterkrig i Göteborg där kriminella sätter upp vägspärrar. Upplopp i Malmö. En lärare som larmade om vapen på skolan kidnappas och misshandlas. Två unga män torteras på kyrkogård en hel natt och en 12årig flicka skjuts ihjäl på en bensinmack. För att nämna några av händelserna. Under de år jag arbetat med Efterlyst har jag aldrig sett någonting motsvarande. När vi började sända programmet 1990 var gangsterskjutningar och gänguppgörelser extremt sällsynta. Nu dominerar de nyhetsflödet. Och kommer förmodligen att även dominera debatten fram till nästa val 2022. Om inte situationen pressat fram ett nyval innan dess. För det är inte bara polisen som misslyckats. Regeringen har inte kunnat presentera ett enda förslag som minskat gängkriminaliteten. Visst, ett och annat vasst uttalande har man lyckats formulera. Men inte en enda konkret åtgärd som haft någon effekt. I kölvattnet på det ökande våldet har också vårt straffsystem diskuterats. Straffrabatt och korta häktningstider som försvårar noggranna brottsutredningar. I Efterlyst kunde vi berätta om två unga mördare, som var för sig dömts för sina brott. Den ena fick tre år, den andra fyra på ungdomsvårdsanstalt. För mord. När de tröttnat på att sitta inne, ringde de helt enkelt sina polare som kom och fritog dem, för sina mobiltelefoner hade de fått behålla. I Danmark dömdes en ung man i ett liknade ärende till 20 års fängelse. Ingen ungdomsrabatt där inte. Och förmodligen ingen mobiltelefon. På ledarsidor och i tidningskrönikor pågår debatten med osedvanlig hetta. Som vanligt går det att urskilja två linjer. Den ena – hårdare straff. Se på Danmark, det funkar. Den andra – större sociala åtgärder för att stoppa rekryteringen till gängen. Sanningen är att båda linjerna behövs. En tuffare polisiär insats, ett hårdare och framförallt snabbare rättssystem tillsammans med strängare straff gör att brottsligheten minskar. Det visar fler exempel runt om i världen. I Danmark, som sagt. Och i New York där man på 90-talet lyckades med den mest drastiska minskningen av brottsligheten i historien. Snabbare insatser från polisen, snabba domar i jouröppna domstolar, inga rabatter och ingripanden redan på småbrott. Resultatet är väl känt. Från att vara en av världens farligaste städer, blev New York en av de säkraste. Men den så kallade New York-modellen hade en sida till, en sida som inte är lika känd. I kölvattnet på de hårda åtgärderna följde en rad mjukare. Sociala satsningar i utsatta områden, upprustning av förfallna miljöer, lokala engagemang, samarbete mellan olika sociala instanser. Så det finns ingen motsättning mellan de två huvudlinjerna. Båda behövs. Nu. SITUATIONEN ÄR ALLVARLIG. I förlängningen hotas hela vårt samhällssystem. När medborgarna förlorar tilltron till att staten kan beskydda dem, vad händer då? Vilka politiska krafter är det då som vinner mark? På kort sikt utmanar gängkriminaliteten allas vår trygghet. På lång sikt äventyrar den hela vår demokrati. Kanske är det därför Thornberg publicerade sitt uttalande. För att väcka de ansvariga. För att få dem att förstå att vi faktiskt är illa ute. Alla. HASSE ARO Född: 8 september 1957. Familj: Fru, fyra barn. Bor: Stockholm (uppvuxen i Tumba). Karriär: Började på lokalradion, följt av Radio Stockholm där han jobbade som reporter, nyhetsredaktör och programledare för Stockholm Direkt. Programledare för SVTs Trekvart och därefter för TV3s Efterlyst i drygt 20 år. Har även arbetat med andra program för TV3 och Krimkvarten för TV4. Under hösten har han varit tillbaka i TV-rutan med Efterlyst i TV3. Han sitter också med i styrelsen för Svenska Stölskyddsföreningen, SSF. Hobby: Att resa. SÄKERHETSINSTALLATÖREN 3-2020 23