Kingsize 1
I över ett decennium har Matar Henrikki Samba var
it en av landets mest omtyckta rappare, både för sig själv och som en del av den älskade duon Näääk & Nimo. Han har turnerat landet runt ett antal gånger om, vunnit priser och jobbat med de flesta. Trots att det var sju år sedan hans senaste album har han mycket att se fram emot, då han i år firar 10-årsjubileum av debutalbumet ”Näääk vem?”, är aktuell med ett kommande soloprojekt och det största man kan uppleva i livet: faderskap. 13 år efter sin första officiella vers och 10 år sedan det jubilerande debutalbumet känns Näääk lika självklar som alltid. För oss som är födda på 90-talet är hans person, röst och stil lika familjär nu som då. För svenska hiphopfans ett bekant ansikte i en tid av förändring och uppluckring. Det är inte svårt att förstå varför han kommit att bli så älskad. Både som rappare och person är han både rolig och charmig, en typisk snubbe som de flesta kommer överens med. Men framförallt är han mänsklig, i all sin enkelhet. Hans image som weedrökande och whiskyälskande festprisse är, åtminstone fram tills nyligen, egentligen inte alls en image - det är den han är. När vi möts upp på Söder i Stockholm har han precis checkat ut sig själv från Södersjukhuset där han blivit behandlad får ett återkommande problem med ett hål i ena lungan. – Den pajade för fyra år sedan. Händer det igen kommer jag nog behöva operera. Det gör ont som fan, men det läkte snabbare nu än vanligt. Näääk har länge varit förknippad med söderförorter som Högdalen, där han ofta hängde och umgicks med gänget bakom tatueringsstudion Salong Betong, och Gullmarsplan som han senare skulle flytta till. Men det var i Rinkeby, en gård ifrån Rigo i Infinite Mass, som han växte upp tillsammans med sin mamma, syster och två katter. Han beskriver sitt yngre jag som ”lagom stökig, men inte den stökigaste”. Och hiphopen har alltid funnits med. – Hiphop fanns ju i bakfickan vad man än gjorde och formade också många av ens beslut. Vare sig man stod på basketplanen eller satt hemma hos någon och hängde. Infinite Mass-grabbarna var så klart stora förebilder, vi stod vid sidan av och såg upp till dom för dom var ju så pass mycket äldre och dom var ganska kända redan på den tiden. – Det var ganska mycket musik just i Rinkeby på den tiden, jag kommer ihåg att dom startade en grupp som hette Förorten brinner där Fre var med, så det fanns lite små projekt hela tiden som gjorde att det väcktes ett intresse. Man utgick inte från att bli känd eller lyckas, utan det var mer en hobby. Det kändes häftigt, men handlade mest om att hitta själv och lära sig konsten. Det var först i 15-årsåldern som Näääk började ta rappandet på allvar och väl i högstadiet gjorde han precis som många andra och rappade på engelska. Men till skillnad från många andra så upptäckte han inte grupper som Latin Kings förrän senare. Och då fanns det inte så mycket som kom från Rinkeby, det började lite senare med Ayo och Infinite Mass. Jag kanske var lite mer Ayo, men självklart har Latin Kings banat väg för den svenska hiphopen och utan dom hade jag inte stått där jag är idag. Runt den här tiden började Näääk hänga med Samir, även kallad ”Anden” och storebror till Adam Tensta, som dessutom gick i samma skola som Jens ”Jensa” Malmlöf från Hoffmaestro. Tillsammans började man hänga runt Gullmarsplan, dit han som 17-åring senare skulle flytta. – Min mentalitet var väldigt Rinkeby, jag var som häst med såna här lappar så dom inte ser omgivningen. På den tiden reste man inte, man gick i skola där man bodde, så det var svårt att passera gränser på det sättet. Men jag tror det var bra för mig för jag var så pass instängd. Jag tror aldrig jag hade kommit så långt med musiken om jag inte hade flyttat, eller jag hade inte hittat mig själv i musiken. Näääk och Jensa blev snabbt nära vänner och började göra musik som skulle formas av den senares resa till USA. Bootcamp Click och Das EFX byttes till stor del ut mot västkust- och sydstatsrap. – Jag tror att det var då jag utvecklade mans utgjorde de trion Majestic 3 som Näääk skulle spela in sin första låt med trots sin motvilja mot svenskspråkig hiphop. En som blev imponerad av versen var Tom Piha, mer känd som Max Peezay eller numera Max Perkele, som av en händelse precis skulle starta bolaget Devrim. Arbetet med en EP påbörjades, men efter en kortlivad sejour blev det istället med Fattaru-gänget och deras bolag SlangMusik som debutalbumet ”Näääk vem?” till slut släpptes genom. – Jag tror att vissa av låtarna är redan från 2005. ”Näääk vem?” var en av de första låtarna jag skrev. Det har alltid tagit tid för mig att skriva, så det tog ett par år. Men på den tiden var den lättare för man hade aldrig gjort en skiva förut, då var det bara att mjöla på. Och till slut skapade vi ”Näääk vem?”. Näääks debutalbum kom i samma veva som han avtjänat ett drygt år i fängelse. Skivan var egentligen klar innan, men av naturliga skäl valde man att vänta. – Skivan var egentligen klar 2008, men vi kände att det inte var någon idé att ge ut den om jag skulle tillbringa ett år därinne. Vi gjorde det mesta under tiden jag satt inne, jag fick lite specialbehandling av vår mattelärare som lät mig sitta vid datorn och lyssna på masters, haha. Jag tog även omslagsbilden där på Västerviksanstalten. Så allt var ju klart när jag kom ut och skivan släpptes en och halv månad efter. Sen slog den ganska hårt där i början. Jag har alltid känt att det inte är upp till oss att säga vad som är rätt eller fel. Just det här med att folk säger att det var bättre förr och att många inom den äldre generationen inte förstår dagens hiphop. Men samtidigt är det inte er grej att förstå. På samma sätt som folk garvade åt hiphop överlag förr i tiden, så garvar ni åt dom här människorna! Någonstans måste man släppa den här trångsyntheten på saker och ting. Men Näääk, och för all del Nimo, hade också redan innan fått en hype med Wiley-tolkningen ”Mina gangsters” från 2007. – Det kändes som att vi hade banat upp en väg redan innan, så det blev inte så svårt. Det fanns en efterfrågan. Men när man reflekterar tillbaka inser jag också att det var rätt mycket tur och bra timing för den skivan. Hela mitt sound var rätt nytt och det mesta som fanns var rätt enformigt. – Jag var ganska anti svensk hiphop om jag ska vara ärlig. I och med att det faktiskt inte var så mycket svensk hiphop som nådde Rinkeby på den tiden. Svensk hiphop var väldigt smal och liten. Nu snackar vi innan Petter hade slagit. Latin Kings lyssnade man ju på, men man var ganska patriotisk och rebellisk på den tiden - man tillhörde en viss ort och då var det den man reppade, där man höll sig och det man lyssnade på. det här Näääk-soundet som var lite lenare och inte så himla hackigt och hiphopigt. Det var lite mer flowbaserat och hade lite roligare ämnen. I takt med flytten stiftade Näääk bekantskap med flera personer som kom att bli viktiga för hans fortsatta karriär - bland annat Marcus Price, hans storebror Magnum och det som senare skulle bli hans parhäst, Nimo. TillsamEn aspekt av, och kanske en förklaring bakom, Näääks framgångsrika karriär som ibland blir lite bortglömd är att han vid den här tiden fyllde ett tomrum inom svensk hiphop. Visst hade det funnits uppstickare som laborerat med humor och akter som MBMA tillskansat sig ett kultfölje genom sin våldsironi, men ingen hade använt vardaglig lättsamhet i den utsträckning som den då 26-åriga rapparen. Även om han själv menar att han inte influerades medvetet, ligger det kanske något i liknelsen med favoriter som Houston-rapparen Devin The Dude. – Det som drog mig till Devin var humorn. Jag har alltid varit ett fan av standup-komik och att lyssna på Devins skivor är ungefär som att kolla på en Dave Chappelle-standup. Han har ett speciellt sätt att berätta på, det är aldrig något som lyfts upp till skyarna utan det är ganska vardagliga berättelser och situationer som man själv kan känna igen sig i. Det kände jag var mycket mer min grej än att sitta NR 3, 2019 | KINGSIZE MAGAZINE 15 WWW.KINGSIZEMAG.SE