Kingsize 1
414 PARHAM, HÖGSBO Du har en 414-tatuering på axe
ln. Varför blev det 414? – För det är där jag växte upp, på Pennygången i Högsbo. Det Majorna som är mest associerat med 414 för det är det största området. Högsbo ligger mellan Frölunda och Majorna. Jag identifierar mig med det för jag hängde mycket i Majorna och Högsbo när jag var ung. Många av mina vänner är därifrån också. Vad känner du för Högsbo idag? – Blandat. Det var ganska stökigt när jag var yngre men nu är det ganska lugnt. Fast som överallt har tuggarna blivit fler, becknarna har blivit fler. Hela den här gatumentaliteten har spridit sig överallt, så det har blivit mer av det också på något sätt. De som är extrema har blivit mer extrema och så kommer det en motvåg av gentrifiering och de försöker rusta upp. Det finns mycket minnen därifrån också. Det finns mycket sorg. Roliga saker. Folk har en självbild som kommer därifrån, att de inte tror att de kan göra annat än att leva och dö där. Jag tycker det känns jobbigt när det blir för mycket av den sidan. Det är inte mitt liv längre. Jag lever ett helt annat liv nu. Kan viljan att berätta om den plats man kommer ifrån vara en drivkraft till att börja rappa? – Jag tror hiphop går hand i hand med att vara en person som vill gå in och äga ett rum. Det är den typen av person som inte får plats, utan tar plats. Det är en cool grej. Alla vill vara ”The man” i trakten. Alla vill vara ”fresh”, ha skorna, fetaste kedjan, ”looksen” och tjejerna. Vi måste vara ärliga, det kanske inte alltid är så att du har ett brinnande ”urge” att berätta din historia. Det måste folk fatta. Kanske är det någon som bara vill stå i centrum, få lite ”shine” och bekräftelse liksom. Om man är en person som tar plats, vill man inte också berätta om sin plats? – Det tror jag stämmer och det är en del av det, men sedan tror jag det handlar om att dessa platser ofta är utsatta områden. Folk kommer från sociala problem och fattigdom. När man inte har så mycket så har man i alla fall kvar sin heder och sin stolthet. Det är därför folk är väldigt känsliga för att bli förnedrade på något sätt. Om du inte har pengar eller om du inte har några framtidsutsikter så har du i alla fall din stolthet och du har dina koder och regler som du lever efter. Vad tror du artister bidrar med när de reppar sina områden? – Om man växer upp på ett ställe och känner att det är misär och så kommer någon annan och säger att trots den här skiten så har vi gjort det här. Det kan få yngre kids att lyssna och tänka ”Oh shit, det är sant, trots allt är vi ändå tunga, vi löser saker”. En person som vuxit upp i ett privilegierat område och tagit sig hit upp, då kanske förortssnubbens väg ändå är längre. Han har klarat av fler hinder och lärt sig mer om orättvisor. Det kan vara en fet insikt och det kan man känna stolthet över. Vad har du för postnummer nu när du har flyttat från Högsbo till Stockholm? – 165, Hässelby. Den svenska hiphopens ”birthplace”. Kommer du reppa 165 nu? – Jag skulle nog inte göra det om vi ska vara ärliga. Det är känsligt. Det är inte Hässelby som har format min personlighet. Det är ingen signifikant del av mitt liv. Det skulle vara respektlöst, tror jag. Att bara ta någons plats och reppa den. 232 JAQE, ARLÖV När började du reppa Arlövs postnummer? – Postnummergrejen har funnit ganska länge här i Arlöv. Fast vi säger alltid två trettiotvå och aldrig två tre två. Men postnumret går till hela Arlöv, så det är bara vissa delar som använder det. Snoop Dogg säger 213 på sin första skiva och det är samma postnummer som Rosengård, så de var ganska tidiga med att plocka upp det. Vi fick det nog mer från den grejen. Jag hade hört The Latin Kings men ingen tog till sig dem på det sättet. Det kändes så annorlunda. Ingen av oss visste ens att de bodde i en förort, trots att de rappar om förorten. Det var helt annorlunda slang. Här i Malmö har vi inte den typen av slang överhuvudtaget. Nuförtiden kallar vi bara Arlöv för Norra Sidan, norr om Malmö, istället för 232. Det är inte en lika stor grej längre. Varför är det viktigt att representera den plats man kommer från inom hiphop? – Det är väl det att man får ta det man har, antar jag, och vara stolt över det. Få makt över sitt eget öde och bestämma ”okej, detta är vi stolta över”. Jag kommer ihåg när människor flyttade hit från en annan stadsdel, att det kunde vara så att någon droppade 232 lite väl tidigt. ”Yo, du är inte riktigt en av oss än”, liksom. När man är liten så är området hela ens liv. På den tiden tänkte jag att jag skulle vara kvar här. Nu när man träffar folk härifrån så snackar man ofta om det. Frågar om föräldrar och syskon bor kvar. Det finns ju alltid en sådan stämning, att man inte borde bo kvar. Känslan att man inte kommer härifrån och att man inte blir något om man stannar kvar. Innan jag blev signad, då hade jag varit i Stockholm, men aldrig i innerstaden eller på Söder. Jag hade aldrig varit i sådana sammanhang och jag var ju ändå en fullvuxen man då. Du är inte särskilt förortsromantisk i dina texter idag? – Det känns som om det finns ett narrativ som redan är färdigt, som man köper och går in i. De som rappar rappar inte för dem som bor i orten. Varför vet jag inte, för att prata på det sättet till någon som bor i orten är orimligt. Jag menar du kan gå runt med rånarluva i en video men vi vet att största delen av tiden har du inte rånarluva på dig och du hänger här nere vid torget. Det känns som en grej som man gör utåt. Fast de som är 16-17 år kanske lever i det och det handlar väl om den identitet som de bygger. Men måste man inte få skildra sin verklighet? – Du skulle kunna prata med någon här som har uppfattningen att det händer grejer här varje kväll och folk blir skjutna eller så kan du prata med någon som tycker att det är hur lugnt som helst. Barnen är ute och leker och här händer ingenting. När det gäller reppandet av förorten så finns förorter överallt, i hela Sverige. Ibland tänker jag ”Hur kan man sälja den bilden när det känns som att de flesta bor i förorten?” Jag fattar inte vem de lyckas lura eller om de är sig själva. Här i Arlöv kan barnen fråga mig ”Är du orten?” De lyssnar på det här men är inte själva medvetna om att de är mitt i det. Som det målas upp i låtarna, så tror jag inte att de förstår att det är den här platsen som beskrivs. De är kanske inte så tidiga med att exotifiera sig själva. Det kommer kanske först när det finns en form av status att uppnå, en vinning på det. Men just den där grejen är inte så stor i Malmö, eftersom Malmö är ganska litet. Vår innerstad är extremt liten, resten är väl stadsdelar som ni skulle kalla för förorter, men som bara är stadsdelar. ”Stan” är inte samma sak här som i Stockholm. NR 3, 2019 | KINGSIZE MAGAZINE 38x86 cm 29 38x92 cm WWW.KINGSIZEMAG.SE