Kingsize 1
jag har aldrig riktigt känt någon psykisk press s
å. Däremot har jag haft perioder där jag rent fysiskt mått ganska dåligt Jag träffade Promoe i Västerås innan en spelning med Looptroop Rockers. Ett tag in i intervjun anslöt också Tommy Isacsson (CosM.i.C/Isak’sSon) som förutom att vara bandkollega i Looptroop Rockers också jobbat tillsammans med de album som Promoe är aktuell med nu. Du har redan släppt två skivor i år och nu är en tredje på gång. Hur fixar du den här produktionstakten? – Ja, men det är lite speciellt för jag har ju alltid skrivit. Sen märkte jag för tre år sedan när jag började plugga att jag inte riktigt mäktade med längre. Det var nog därför som Tommy och jag gjorde två plattor på en gång nästan förra sommaren. Lite som att det fanns ett uppdämt behov då. Så du var tvungen att trappa ner på produktionstakten när du började plugga? – Ja, jag hade svårt att slappna av. För när jag skriver vill jag liksom veta att jag kan sitta en hel dag och loopa samma beat. Men det som hände var att när sommaren kom och jag fick tid över så bara flödade låtarna ur mig. Den första var ju samarbetet med Don Martin. Sen kom den på engelska och nu är den tredje på gång då. Fast det här är ju inte en isolerad period. Du har ju hållit en enorm produktionstakt i hela din karriär egentligen. Är du arbetsnarkoman? – Ja, det är jag väl kanske. Fast jag har aldrig känt att jag är på väg in i väggen eller så. Utan jag har alltid tyckt att det är så jävla kul att det har känts värt det. Möjligen att det kändes som att det blev lite för mycket när vi turnerade som mest, typ mellan 2000-03. Det tar väldigt mycket på en. Sen är det klart att jag har offrat mycket annat, rent socialt. Tänker du på familjelivet nu? – Ja, där ser jag ju andra som sprungit om mig fullständigt. Jag kan tänka på det ibland du vet att ”shit, nu är jag över 40 och jag har fortfarande ingen familj”. Händer det att du ångrar det? – Nej jag ångrar det inte. Sen var det ingen medveten avvägning heller, utan jag bara körde. – Sen en annan grej, och jag vet inte hur det hänger ihop. Men jag har aldrig riktigt känt någon psykisk press så. Däremot har jag haft perioder där jag rent fysiskt mått ganska dåligt. Och då har jag tänkt att det är så här min stress tillslut tar sig ut. Det är som en vibration i hela min kropp och jag tappar förmågan att fokusera. Du pluggar ju juridik nu. Hur kommer det sig att du kom in på det? – Alltså jag ville lära mig något annat än det jag redan kan, och det fanns ett intresse för juridik. Men från början visste jag inte riktigt hur stort det skulle bli. Jag tänkte väl först att jag skulle plugga litegrann och fortsätta med musik som vanligt. Men ganska snabbt så märkte jag att det var omöjligt, för studierna tog upp all min tid. Vad kommer det här intresset från? – Det har egentligen hållit i sig sedan vi var unga och började med graffiti. Jag har haft ganska starka och negativa känslor gentemot det. Men samtidigt en känsla av att det här vill jag förstå. Sen ganska tidigt in i studierna insåg jag att det här skulle ju vara roligt att jobba med. Bäst vore kanske att forska, för då kan jag förhålla mig kritisk till det. Fast det känns inte omöjligt att jag börjar jobba i domstol heller. Jag är inte intresserad av att jobba som åklagare eller domare, att döma någon annan. Däremot att försöka försvara någon annan, skulle nog kunna kännas bra. – Känslan av att ha blivit felaktigt behandlad som ung hänger helt klart ihop med det här. Det märker jag när jag funderar kring vad jag vill forska kring. För då landar jag i det här med ungdomsbrottslighet och hur vindarna blåser där, med röster som säger att vi bör höja straffen för unga – trots att mycket talar för att det bara skulle förvärra. NR 3, 2019 | KINGSIZE MAGAZINE 49 WWW.KINGSIZEMAG.SE