Kingsize 1
Recensioner: Svenska album Dree Low ”Flawless” Nä
r Dree Low släppte låten ”För laxen” (2017) var då jag insåg att vi hade att göra med en väldigt speciell rappare. En rappare som förkroppsligar det som nu är den svenska rapnormen, men med extra allt. För Husby-rapparen är inte bara en vanlig gangster-rappare, utan har precis som kollegan Z.E egna referenser, en stor portion humor och en melodikänsla som överträffar de flesta av sina samtida kollegor. Med hjälp av lekfull pondus och flärd har Dree Low stadigt byggt sin bas de senaste två-tre åren och hela tiden gjort framsteg. Trots att ”Flawless” inte är lika fläckfri och levande som föregångaren ”No hasta mañana 2” fortsätter han här framgångsrikt på sitt koncept bestående av melodiösa och tunga produktioner i kombination med smarta, roliga och ibland mörka texter. Inte minst på överlägset bästa låten ”Pippi”, som är en av hans bästa i karriären hittills. Bästa låt: ”Pippi”. En lika fantastisk som lågmäld banger med små inslag av glad EDM och seriösa rader. Bästa produktion: Med en förstaplats på Spotifys top 50-lista har Le Winter satt sitt namn på kartan med produktionen till ovannämnda låt. Bästa gästinhopp: Sättet Adel och Dree Low kompletterar varandra på låtar som ”Santa Lucia” och ”Kapabel 2” cementerar Husby-kollegan som bästa gäst. Bästa rader: Refrängen i ”Para knas” förklarar gatulivet på ett både catchigt och ärligt sätt. / Malkolm Landréus Einár ”Nummer 1” På sin 17-årsdag gjorde Einár det som i princip alla rappare i hans generation nu gör - släpper sitt andra album för året. För mycket musik på kort tid? Kanske. Men uppföljaren till ”Första klass” ger också mer konkreta bevis på vad Einár har i sig och vart han kan nå. Här visar han att han tveklöst är en av landets största raptalanger rent tekniskt, även om åldern fortfarande gör sig påmind i texterna. Med det sagt visar den unga rapparen framsteg även textmässigt, i synnerhet på singeln ”Nu vi skiner” och Stakset-samarbetet ”Ingen som varna mig”. Här nämner Einár sin 12-åriga lillebror som bor på SiS-hem och det känns nästan högtidligt när han rappar till Sebbe att han ville bli som honom när han var ung. Eller ja, yngre. Tillsammans med hits som ”Nr 1” och uppvisningen i raprefräng, flow och teknik på ”Headshot” visar Einár med sitt andra album att han är här för att stanna. Bästa låt: På ”Headshot” flexar Einár både teknik och känsla. Bästa produktion: MSTRMND-producenterna Manny Flaco och Kevin Fitz levererar på Einárs nästa hit ”Nr 1”. Bästa gästinhopp: Sebastian Stakset gör en triumferande rap-comeback på ”Ingen som varna mig”. Bästa rader: ”Jag e så borta jag har tappat min aptit, sex guzzar står och twerkar men jag ser inte ett skit” (”Fusk del 2”). / Malkolm Landréus Maxida Märak ”Utopi” Trots att hon är en kompetent artist har Maxida Märak i ärlighetens namn kanske inte mest varit känd för just det. Tack vare sina starka ideal som aktivist och människorättskämpe har hon bland annat vunnit folks hjärtan med sommarprat och medverkan i program som ”Sápmi Sisters”. Men på starka debutalbumet ”Utopi” är det musikern som får kliva fram. På Maxidas debut lyckas hon utmärkt med att utveckla sitt artisteri och sound samtidigt som hon förhåller sig trogen till sin egen grund. Här samlas fina popmelodier på höjdpunkten ”Lova ingenting” samtidigt som karaktäristiska jojkinslag möts med detsamma och sammanvävs på inledande ”Letar lite ljus här”. Trots klavertramp som schlager-osande ”Akta dig” och vissa tekniska brister är det tydligt att Maxida Märak tagit stora kliv i sin utveckling både som producent, sångerska och rappare. Sammanslaget är ”Utopi” ett tydligt genomarbetat och imponerande album av en viktig artist, inte bara för hiphopgenren. Bästa låt: ”Lova ingenting” påminner om Petters storslagna rannsakning på ”Mina galenskaper” och är Maxidas kanske bästa låt hittills. Bästa produktion: Både sång och produktion på trapsoulflörten ”Mayday” lyckas med konststycket att kännas både modern och tidlös på samma gång. Bästa rader: ”Veva din hand lite högre, så jag ser att den viftar åt höger / Ni sa att ni hatar på söder, men hellre en hipster än fucking Björn Söder” (”Fel sida om slottet”) / Malkolm Landréus Christmaz ”Black Dragon” Med bakgrund i Pangaia-crewet från södra delarna av Stockholm har Christmaz positionerat sig som en av golden era-fårans främsta representanter. Hans andra album är sprunget ur samarbeten runt om i Europa, där han samlat en skara beatskapare av högsta kaliber som i mångt och mycket är obekanta för mig (med undantag för Onaxisms Efrik som bidrar på ”Ninjology”). Just därför är det också intressant att bekanta sig med en synnerligen genomarbetad skiva, främst vad gäller mixning och arrangemang. Återväxten av producenter, med inspirationskällor från svunna tider, är det verkligen inget fel på. Med sin säregna rapstil, som i allt essentiellt andas tidigt 90-tal, bygger Christmaz en stämning som är medryckande även om det ibland blir väl avskalat textmässigt. ”Living For The Art” är en fin hymn för hiphopkulturen medan ”Berlin Experiment” visar upp ett mäktigt posseanthem med vassa gäst-MC:s. Den här 128-ninjan smyger återigen upp från skuggorna i svensk hiphop och levererar ett album som är en rejäl frisk fläkt på den svenska scenen. Bästa låt: ”Obtala” erbjuder ett grymt beat, stadiga verser och medryckande refräng. Bästa produktion: ”Forever” av B-Side är en banger. Bästa gästinhopp: Samspelet med Blabbermouf ger mersmak. Bästa rader: Tesla och Mad Flows på ”Berlin Experiment” imponerar. / Tobias Carlsson 84 KINGSIZE MAGAZINE | NR 3, 2019 Stina Velocette ”Nio Liv” Efter debut-EP:n ”Motljus” har den mångsidiga Stina Velocette tagit både ett och två kliv på debutalbumet ”Nio liv”. Det är anmärkningsvärt hur hon lyckas förena hiphopinfluenser, r&b och stora luftiga produktioner som hon själv skrivit all melodi till. ”Nio liv” andas musikalitet, fräscha samarbeten och kreativ frihet. Bara att höra Roffe Ruff på ”Tyckte jag såg dig” är ett vittnesmål om allt det. Men framförallt representerar Stina styrka och personlig frihet, inte minst i självständighetsförklaringen ”Lever inte för er”. Här ser vi en artist som övervunnit sina rädslor och tvivel och på egen hand omformulerat sitt eget värde. Överlag är det dock när sången får ta plats som det blir som bäst, bland annat på höjdpunkten ”Vi styr saker”, subtila dancehall-hymnen ”Bubblar” och genomvackra avslutningen ”Min stjärna” - en hyllning till artistkollegan och partnern Kapten Röd. Bästa låt: ”Vi styr saker” är en härligt melodiös skapelse med lika delar attityd som charm. Bästa produktion: Den kraftigt studsande basen och industriella inslagen på ”Aldrig” sticker ut. Bästa gästinhopp: Att höra Roffe Ruff på en låt som ”Tyckte jag såg dig” funkar förvånansvärt bra. Bästa rader: De starka feministiska budskapen i all ära - på avslutande ”Min stjärna” hör vi en av årets vackraste kärleksförklaringar. / Malkolm Landréus Organismen ”Polarns Golf” När Organismens senaste utgåva sätter igång görs det med ljudet av ett kassettband som trycks in i en bilstereo. Så länge har upphovsmannen själv varit med, men som artist har Johan Hellqvist också varit en av de bästa på att få det faktumet att inte märkas för mycket. På ”Polarns golf” lyckas han återigen hitta ett utrymme som känns tidlöst. Detta är också mycket tack vare samarbetet med producentduon The Usual Suspects. Här intar de tillsammans en position som bäst kan beskrivas som Sveriges kombination av Rick Ross och J.U.S.T.I.C.E. League. Över stråkar och stora instrument rappar Organismen avslappnat och introspektivt, en inriktning som också gör att man eftersöker melankolin från dubbelsingeln ”Kom hit / Jag tände himlen åt er” och lite mindre repetitiva refränger. Bästa låt: Röstläget, hungern och produktionen på ”Vad kommer djävulen ta ifrån mig” är ett av årets mäktigaste moment. Bästa produktion: ”Vad kommer djävulen ta ifrån mig”. Nämnde jag J.U.S.T.I.C.E. League? Bästa gästinhopp: Referensmagneten Erk lyckas bland annat få in Rick & Morty, Bastard Burgers och Marke på ”Hörnet”. Bästa rader: ”Nuförtin’ skriver jag för mig själv och ingen annan, även om det bara går ut över mig själv och ingen annan” (”100 år”) / Malkolm Landréus WWW.KINGSIZEMAG.SE