Kingsize 1
#KingsizeKlassiker Tobias Carlsson MC Lyte ”Eyes
On This” (First Priority / Atlantic) Releasedatum: 3:e oktober 1989 Roxanne Shanté ”Bad Sister” (Cold Chillin / Warner Bros) Releasedatum: 31:a oktober 1989 Ett knappt år efter debutalbumet följde MC Lyte upp med sitt andra album. Skivan fick viss kommersiell framgång och nådde till sjätteplats på Billboards hiphoplista hösten 1989. På skivan befäste hon teknisk briljans och en tydlig röst för minoriteten av kvinnor i MC-professionen i slutet av 80-talet. Även om Lyte hanterade battle-rap med finess, så är det med historieberättandet hon fångade min uppmärksamhet. “Please Understand” belyste relationsproblematik med skärpa. På produktionssidan fick Lyte benägen assistans av Audio Two, Grand Puba, The King of Chill, Marley Marl, Nat Robinson och PMD. Lyte banade tveklöst väg för många andra kvinnor och fick under 90-talet sitt definitiva genombrott då hon blev den första kvinnliga solorapparen att Grammy-nomineras. Bästa låt / gäst / produktion: ”Cha Cha Cha” / - / ”Cappucino” Efter genombrottet 1984 blev Roxanne Shanté en av de första kvinnliga rappare att nå bred framgång. Historien hur hon introducerades till musikbranschen speglas i den hyllade Netflix-filmen ”Roxanne, Roxanne” från 2017, producerad av Forest Whitaker och Pharrell Williams. Även om själva debutalbumet dröjde fem år efter hennes introduktion på rapscenen, så hade hon solidifierat sin position på hiphopscenen, med legendariska Juice Crew där Marley Marl var hennes protegé. På skivan samsades ett upplyftande budskap (på exempelvis ”Independent Woman”) med battle-rim och ett flow som tog tydligt avstamp i rap från mitten av 80-talet. Skivan resulterade inte i några större framgångar och den riktiga karriärsmässiga skjutsen mot 90-talet uteblev. Bästa låt / gäst / produktion: ”Live On Stage” / - / ”My Groove Gets Better” Queen Latifah ”All Hail The Queen” (Tommy Boy) Releasedatum: 28:e november 1989 1988 började Queen Latifah beatboxa på jams och open micsessioner och började i kretsen kring New Jersey-kollektivet Flavor Unit. Hon gav en demo till Yo! MTV Raps-profilen Fab 5 Freddy som langade vidare kassetten till Dante Ross som signade henne till Tommy Boy. Debutskivan anfördes av “Wrath of My Madness” men fick brett genomslag med Monie Love-gästade ”Ladies First”. Just hennes fokus på svarta kvinnors situation fick eko på hiphopscenen, både då och för en lång tid framöver i hennes karriär. På produktionssidan var skivan innovativ och hon hade assistans av Mark The 45 King, KRS-One, Daddy-O, Prince Paul samt remix-jobb av danske Soulshock. Endast 19 år gammal gjorde Latifah en högst respektabel entré som förtjänar respekt och beundran. All hail the queen! Bästa låt / gäst / produktion: ”Ladies First” / De La Soul (”Mama Gave…”) / ”Latifah’s Law” Common Sense ”Resurrection” (Relativity) Releasedatum: 4:e oktober 1994 O.C. ”Word…Life” (Wild Pitch) Releasedatum: 18:e oktober 1994 Chicago-rapparens andra album tog karriären till nya höjder efter genombrottet med debuten två år tidigare. I en tidsperiod där hiphopscenen var på god väg mot en öst- västkustkonflikt, slängde Common mer bensin på brasan med den excellenta hiphop-hymnen ”I Used To Love H.E.R.” (vilket resulterade i en beef med Ice Cube och Westside Connection). Skivan var i övrigt en bländande uppvisning i textmässig briljans med lekfulla sessions, freestyles och eftertänksamma reflektioner. På produktionssidan fick även No I.D. sitt definitiva genombrott med en perfekt komponerad ljudbild som återspeglade tidens anda med melodiska soul- och jazzsamplingar av högsta klass. Skivan har tveklöst influerat framtida generationer av MC:s och är en underskattad klassiker som förtjänar alla superlativ som går att uppbringa. Bästa låt / gäst / produktion: ”I Used To Love H.E.R.” / YNOT (”Chapter 13”) / ”Resurrection” 90 KINGSIZE MAGAZINE | NR 3, 2019 Efter rapdebuten 1991, på Organized Konfusions “Fudge Pudge” följt av medverkan på MC Serchs ”Back To The Grill Again”, kom den hyllade solodebuten 1994. Den bombastiskt mäktiga ”Time’s Up” banade väg för Omar Credle som gick i frontlinjen för hiphop där tankekraft och ärlighet sattes i första rummet. Efter det täta samarbetet med Buckwild och Lord Finesse från 1992 och framåt, blev O.C. fullvärdig medlem av Diggin In The Crates-kollektivet. Brooklyn-MC:n bemästrade på debuten ett magnifikt historieberättande, vilket manifesterades på ”Word…Life” med vibbiga titelspåret, upplyftande ”Born 2 Live” och jazziga ”Ga Head”. Även om han saknade sina crew-kollegors humoristiska punchlineådra erbjöd O.C. alltid välbehövlig reflektion som han sällan eller aldrig toppat sedan debutalbumet. Bästa låt / gäst / produktion: ”Time’s Up” / - / ”Word… Life” Method Man ”Tical” (Def Jam / PolyGram) Releasedatum: 15:e november 1994 I svallvågorna efter Wu-Tang Clans debutalbum 1993 blev Method Man först ut att släppa soloalbum. Första singeln ”Bring The Pain” fick genomslag men blev mest en bjärt kontrast till klanens magiska synergi tillsammans. Jag stöter nog på patrull bland hiphopskallar, då jag tillhör en skara som aldrig övertygades av denna platta. Främst på grund av den alltför statiska ljudbilden och Meths oförmåga att skifta flow, tempo och röstläge. Jag tycker även det är talande för skivan som helhet att den största hitlåten kom att bli remixen “I’ll Be There for You / You’re All I Need to Get By” med Mary J. Blige (som inte fanns inkluderad på albumet). Oundvikligen jämförs Method Mans debut med sina Wu-kollegors första soloalster - och där landar ”Tical” långt från toppskiktet. Bästa låt / gäst / produktion: ”Bring The Pain” / Raekwon (”Meth vs Chef”) / ”P.L.O. Style” 25 ÅR 30 ÅR WWW.KINGSIZEMAG.SE