Nöjesnytt Växjö 1
frossa i film & serier När man av en eller annan
anledning måste stanna hemma och inte kan, eller orkar, göra något annat än att ligga i soffan så måste man ha lite förströelse för att inte gå under av leda. Nöjesnytt har därför listat några av de bästa tv-serierna och filmerna just nu. TV-SERIER FALLET GYPSY ROSE (SVT PLAY/HBO MAX) Berättelsen om Gypsy Rose Blanchard är nästan för otrolig för att vara sann. Hon är offer för en mamma som led av Münchhausens syndrom, en sjukdom som innebär att föräldern använder sitt eget barn som sjukdomsbärare och tillfogar barnet skada för att det ska fortsätta vara sjukt. I Gypsy Roses fall slutade det med att hon tillsammans med sin pojkvän mördade mamman, och detta fall har naturligtvis gett upphov till en rad dokumentärer, poddar, böcker och filmer. Den nygjorda Fallet Gypsy Rose, som streamar just nu på SVT PLAY, följer Gypsy Roses väg mot frigivning från fängelset, men vill man få full inblick ser man med fördel Mommy Dead and Dearest på HBO MAX, men även dramadokumentären The Act (också HBO MAX) är klart sevärd. THE DAYS (NETFLIX) Den 11 mars 2011 i Fukushima, Japan, inträffade en jordbävning med påföljande tsunami, vilket i sin tur resulterade i en av historiens värsta kärnkraftsolyckor. I den japanska dramaserien The Days får vi följa hur personalen på Fukushima Daiichi står inför den värsta härdsmältan världen skådat och deras jobb för att om inte förhindra den, så åtminstone minimera skadorna. Deras allt annat än avundsvärda arbete gjorde att eftervärlden delades i två läger – de som såg dem som hjältar och de som gav dem skulden för det som hände. Katastrofens inneboende dramaturgi gör den perfekt material för en tv-serie, men samtliga inblandade hanterar det hela med utsökt fingertoppskänsla, vilket gör The Days till en nästa lika bra tv-upplevelse som Chernobyl. THE WOMAN IN THE WALL (SKY SHOWTIME) ”När Lorna Brady vaknar och upptäcker ett lik i sitt hem, utan något minne av hur det hamnade där, dras hon och Dublindetektiven Colman Akande in i en trasslig jakt efter svar i en liten stad fylld av hemligheter som länge legat begravda.” Så står det på SkyShowtime om nya thrillerserien The 54 | nöjesnytt Woman in the Wall och det låter ju som vilken halvhyfsad deckare som helt. Men The Woman in the Wall är mer än så. Mycket mer. Det är ett särdeles vackert, gotiskt mysteriedrama, med en fullkomligt förtrollande Ruth Wilson i rollen som Lorna Brady. Hon porträtterar de fasansfulla händelserna med en sådan perfekt närvaro att man totalt sugs in i berättelsen. THE LONG SHADOW (SKY SHOWTIME) Ännu mer brittisk true crime, tänker ni? Jajamensan, säger jag. Britterna är trots allt bäst i världen på genren och även om The Long Shadow avhandlar ett ganska välkänt fall, det om The Yorkshire Ripper, lyckas man ändå hitta ett nytt fräscht sätt att ta sig an historien. Det hjälper naturligtvis till att skådespelarensemblen är top notch hela vägen, men det som verkligen gör att The Long Shadow sticker ut är att den ger en röst åt både offer och anhöriga. Man lyckas också nyansera bilden av de tragiska händelserna genom att belysa de sociala påtryckningar och fördomar som rådde i Storbritannien på 1970-talet. MR. & MRS SMITH (AMAZON PRIME) Minns ni filmen Mr. & Mrs. Smith? Nu har det gubevars gjorts en tv-serie med den där gamla kalkonrullen som förlaga, men med Maya Erskine och Donald Glover i huvudrollerna i stället för Brad Pitt och Angelina Jolie. Och faktum är att det faktiskt är en förbannat lyckad och rolig tv-serie. Premissen är alltså densamma som i filmen: två främlingar får jobb på en spionbyrå och tvingas framställa sig som ett lyckligt gift par. Vilket de inte är, minst sagt. Upplagt för förvecklingar och drama således, men där filmen bara blev pajig och töntig lyckas tv-serien kännas cool och fyndig. Dessutom är ju Donald Glover en av samtidens allra mest lysande stjärnor, oavsett om han visar sig på vita duken, i tv-rutan eller på scenen. FILMER SUNCOAST (DISNEY+) Laura Chinn har skrivit manus och regisserat den här halvt om halvt självbiografiska pärlan, där hon får hantera traumat med döende bror och en mor som håller på att gå under av sorg och vanmakt. Som så ofta är fallet med den här typen av lågmälda draman ställs det oerhörda krav på att skådespelarna är trovärdiga och hängiva sina rollfigurer. Det är de i Suncoast. Laura Linney är alltid bra, men här är hon superb, precis som unga stjärnskottet Nico Parker och, naturligtvis Woody Harrelson. Gillar man tonen i filmer som Little Miss Sunshine, Juno och Not Okay kommer man att älska Suncoast. Glöm inte plocka fram näsdukarna, bara. SNÖNS BRÖDRASKAP (NETFLIX) 1993 såg jag filmen Alive på bio. Filmen bygger på den makabra och tragiska historien om ett rugbylag från Uruguay som störtar i Anderna mitt i vintern och som till slut tvingas äta sina döda kamrater för att överleva. Alive är en bra film, men Snöns Brödraskap är ungefär 1287 miljoner gånger bättre. Inte bara för att tekniken har gjort det enklare att skapa mer realistiska scener, utan också för att man här fokuserat mer närgånget på de sociopsykologiska aspekterna av en sådan här katastrof. Det är ruggigt, det är hudlöst spännande, men det är också en skildring av medmänsklighet och solidaritet utan gränser. En Oscarsnominering för bästa utländska film 2024, måhända? Jodå, check på den. THE HOLDOVERS (iTUNES/SF ANYTIME) Ämnet ”excentriska lärare som på något märkligt sätt ändå når fram till sina elever och förändrar deras liv” känns något uttjatat vid det här laget. Så in på scenen med Paul Giamattis makalösa porträtt av en lärare som både hatar och hatas av sina elever. Som straff för att han inte gett en rikemanspojke ett glädjebetyg beordras han att stanna kvar och se efter de elever som av någon anledning måste stanna kvar över jullovet – the holdovers – med en hel del kalabalik som följd. Giamatti lyckas skapa underfundig komik mitt i all förbittring och hat och stämningen hos de deppiga kidsen bäddar för kontroverser med Giamatti, med både komiska förvecklingar och hjärtskärande ögonblick. The Holdovers är svartsynt humor som går rakt in i hjärtat. TEXT: OLA KARLSSON