Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö FIDDES NATTBOK
Nöjesnytt Växjö MÅNADENS PROFIL
Han slog igenom med ”den där låten från Jalla Jal
la!” 2001. Sedan dess har Daniel Lemma, utan att få något riktigt erkännande, över sex plattor gått från klarhet till klarhet, och verkar numera i en rätt egen, väl utmejslad nisch i musiksverige. Nu är landets souligaste och mest känslosamma röst tillbaka i Växjö för en spelning på Kafé de luxe den 30 november. dubbeleggat svärd för den sympatiske göteborgaren. För även om han fortfarande gillar låten har den också inneburit att han sedan dess har fått epitetet soulartist, något han med bestämdhet förnekar. Inte för att hans musik inte innehåller soul, för det gör den sannerligen, men den är också så mycket mer. Det är nämligen en annan amerikansk musiktradition som D ligger Daniel Lemma närmast om hjärtat: folkmusik. Det hela började med att han fick höra Alan Lomax närmast osannolikt inflytelserika fältinspelningar från 30- och 40-talen, som så småningom samlades i den mästerliga boxen Anthology of American Folk Music. Det var inte bara musiken i sig som tilltalade honom, utan även sättet man spelade in på – in med musikerna i ett rum, fånga musiken där och då och så är det klart – ett musikaliskt ögonblick är skapat. – Det finns en mystisk svängighet i de där gamla inspelningarna. Till exempel blev jag helt tagen av Bascam Lamar Lunsford, hans I Wish I Was A Mole in The Ground. Eller Buell Kazee och hans Wagoners Lad. Otroligt vackra låtar. Det som gjorde det så suggestivt var nog just att alltihop kändes som en värld i sig: svårtillgänglig, ibland omöjlig att förstå, men ändå på något sätt självklart. Som en dröm man knappt minns, förklarar han. En annan artist vars inflytande går som en råd tröd genom Daniel Lemmas musik är, naturligtvis, Bob Dylan, som enligt Daniel är en mästare på att ta alla de där grejerna från en där låten från Jalla Jalla!” – If I Used To Love You – må ha gett Daniel Lemma hans största hit och kickstartat hans karriär , men den har också blivit ett amerikansk folkmusik och sätta ihop det till sin egen grej. Redan på Huntsmen, öppningsspåret på Daniel Lemmas andra album Meeting At The Building från 2002, hörs spåren från både Dylan och Anthology-boxen eka och även om han gjort utflykter både åt soul, funk och till och med gospel, råder det inget tvivel om att det är folkmusiken som är hans tydligaste musikaliska hemvist. Och på sitt förra album Telescope (2012) hittade Daniel Lemma hem på allvar. Telescope är en vacker, torr, minimalistisk, nästan helt akustisk skiva. Ljudet av stålsträngar och trä kompletteras ofta bara av dovt fotstamp som håller takten. Att lyssna på Telescope skapar verkligen känslan av att vara närvarande där i rummet med musikerna. Skivan präglas av Lemmas karakteristiskt – ja, ursäkta men det är den faktiskt – souliga röst med sitt lätta vibrato. Och där finns ett fokuserat lugn, kanske ännu tydligare avspeglat än i hans tidigare alster. – Det är nog för att jag känner att jag verkligen kommit hem med den här skivan. En annan förklaring till att alla de influenser som destilleras i Daniel Lemmas fungerar så bra som enhet kan vara hans egen brokiga bakgrund. Daniel kom till Sverige från Etiopien tre månader gammal och hamnade i Skåne och så småningom Göteborg. Kanske är det därför han funnit så mycket tröst och inspiration i just Anthology of American Folk Music. – Det är just den där blandningen... folk från hela världen möttes precis samtidigt som man började spela in ljud och dokumentera det mötet. Det är musik som hör hemma ingenstans och överallt egentligen, säger han. På senare år har Daniel också knutit kontakten med sin biologiska familj och hans möten med sin mamma och andra släktingar finns dokumenterade i den gripande filmen Pusselbitar. –Först tänkte jag åka till Etiopien utan att träffa dem, för att få DET VAR HÄR MITT INTRESSE FÖR MUSIK BÖRJADE EN GÅNG OCH DET ÄR HIT JAG VELAT KOMMAHELA TIDEN. 16 | nöjesnytt ett grepp och landet slippa ta allt på en gång, så att säga. Men de hade fått reda på att jag skulle komma, så när jag landade var det en hel hord med människor där och väntade på mig, däribland min biologiska familj. Det var extremt häftigt och känslosamt, förklarade Daniel i en intervju i TV4. Alla försöker väl få ihop sina liv och bli så hela som möjligt, och självklart har det varit viktigt för mig, att skapa ett sammanhang och se var jag kommer ifrån. Även om det är väldigt allmängiltigt blir det kanske lite mer synligt när man är adopterad. s TEXT: OLA KARLSSON
Nöjesnytt Växjö TREND
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Växjö SERIER