Nöjesnytt Jönköping 1
the california honeydrops ger hopp The California
Honeydrops är ett av de där banden som aldrig kommer att slå igenom stort. Det ligger liksom i deras natur, och i deras val av musik. Det handlar om blues och R&B, som den spelades på den gamla goda tiden och det handlar precis lika mycket om spelglädje, spontanitet och själ som om virtuositet och musikalitet. De är också receptet på solsken en mörk vinterdag i ett Corona-dystert Växjö, det kan jag lova. modern-day troubadour Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. Inte sällan ligger det stora i det anspråkslösa. John Craigie är en av otaliga singer/songwriters som använder folk, blues, country och soul som hörnpelare i sin musik, men det är just i hans anspråkslösa anslag som hans dragningskraft ligger. Det är sömlös musik, där hela det amerikanska musikarvet får plats utan att göra något väsen av sig. Han har kallats en ”Modern-Day Troubadour” och det är väl ett eptitet som får duga i brist på annat. Hans senaste album Asterisk the Universe är också hans bästa. kungligheter återvänder brett är bra Brett Eldredge borde egentligen vara allt det jag avskyr med modern countrymusik: han är löpande-bands-låtskrivare i Nashville, han är signad till Warner Nashville och han ser ut som en riktig svärmorsdröm. Men om jag bortser från det och fokuserar på det som faktiskt är viktigt, nämligen hans musik, så inser jag att han är allt det jag älskar med countrymusik: en genuin låtskrivare, sångare och artist som kan förmedla vardagliga tankar och känslor på ett personligt sätt, satt till himmelska melodier. Hans senaste album Sunday Drive är en ren njutning rakt igenom. När brittiska duon Royal Blood slog igenom 2014 kändes de som rockens räddare. Med sin svängiga, energiska rock – med endast bas, trummor och sång som grund – var de ett fräscht tillskott i en tid där det mesta inom samma genre gått i stå, inte minst tack vare brottarhiten Figure It Out. Själv glömde jag snabbt bort dem och 2017 års How Did We Get So Dark?, gick mig spårlöst förbi. Men på nya singeln Trouble’s Coming är de tillbaka med full kraft och precis som många andra trummor-bas-duos har de haft vettet att utöka sitt sound med fler ingredienser, till sällsynt lyckat resultat. gammal själ i ung kropp Gracie Abrams skiljer sig åt från många 23-åriga tjejer som sysslar med popmusik. Hon har inget intresse av att synas till varje pris, bekymra sig över antalet streams eller ens att ”släppa en ny låt”. Hon är en gammal själ i en ung kropp och hon är kompromisslös i sin inställning till sin egenskrivna och egensinniga popmusik. Till och med en gubbe som undertecknad kan känna igen sig i låtar som Brush Fire, Stay och, märkligt nog, 21. Antar att det handlar om kraften i en riktigt bra låt, helt enkelt. mytomspunnen sylvian Att inte ta tillfället i akt att lyfta fram gamla bortglömda hjältar i spalter som dessa vore närmast tjänstefel. Därför har turen nu kommit till David Sylvian. Sylvian var en gång i tiden hjärnan bakom artrock-bandet Japan, som hade världshits med Visions of China och Ghosts, men det är som soloartist han blivit en ikon för tusentals musiker och musikälskare. En visionär, innovatör och inspiratör, som inte drar sig för att ta in influenser från vilket håll det än månde vara – USA, Indien, Tibet, Mali, Japan – you name it. Lättlyssnat är det inte, men att ta sig tid och ge sig in i David Sylvians värld ett tag är väl värt mödan. Det finns ett antal finfina spellistor på Spotify att börja med om man blir nyfiken.