Säkerhetsinstallatören 1
Krönikan Hasse Aro Vi behöver inte färre ingripar
e. Vi behöver fler. N är jag skriver detta håller Solna Tingsrätt som bäst på att fatta beslut om en dom mot två maskinförare som grep en dieseltjuv, men åtalades. När ni läser har domen kommit. Jag hoppas verkligen att den blir friande. För någonstans måste vi dra gränsen. Bakgrunden är följande: Två maskinförare, Niklas och Leo, jobbar på ett schaktföretag på Ekerö som haft stora problem med dieselstölder. För två år sedan fångade och övermannade de en tjuv. I väntan på polisen att polisen skulle komma band de honom med buntband. Och nu är de alltså åtalade för olaga frihetsberövande. Det här är den korta versionen, eller vulgärversionen. Den som får många att undra vad f-n som händer i ”det här landet”. För de fångade inte tjuven på bar gärning. DE SER HUR HAN KOMMER MED DIESELDUNKAR i händerna, lastar in dem i bilen och kör iväg. De kör efter och hittar bilen övergiven på en gård, fortfarande varm i motorn. Så de sätter upp en kamera. Tidigt nästa morgon larmar kameran Niklas mobil, och de sätter iväg mot gården med den övergivna bilen. Då möter de den. Och känner igen föraren från igår. Så de stoppar honom, gör vad de tolkar som ett ”envarsgripande” och binder fast hans händer med buntband i väntan på polisen (som – föga förvånande – tog god tid på sig). Så verkligheten är lite mer nyanserad. Men faktum kvarstår. De är övertygade att mannen är den skyldiga, de binder honom visserligen, men utövar verkligen inget övervåld. Två år senare är mannen fri och de två killarna går och väntar på domen om ”olaga frihetsberövande”. Det är ett allvarligt brott. I grova fall kan straffet bli upp till tio års fängelse. I lite mildare upp till två år. Åklagaren menar att det inte gör någon skillnad om mannen var skyldig eller inte. Samtidigt yrkar hon inte på fängelse utan nöjer sig med villkorlig dom och samhällstjänst. Vilket, tycker jag, visar att åklagaren inte ens själv tycker att brottet är särskilt allvarligt. Varför har hon då överhuvudtaget väckt åtal? Varför ägnar hon inte sin pressade arbetstid åt andra och viktigare ärenden? - Det ligger något hedervärt i ambitionen att gripa en brottsling, säger den ena av killarnas advokat. Och jag håller med honom. För det är ju inte så att det är för många som griper in, som agerar, som säger ”stopp, nu räcker det”. Tvärtom. Det är för få. Och färre blir det, på goda grunder. Insatsen är nämligen hög. Alltför hög, många gånger. I ETT AV VÅRA EFTERLYSTPROGRAM HAR VI med två ingripare, två personer som agerade. Med två helt olika utgångar. Dels Qahir, som jobbade på Hemköp i Göteborg när en beväpnad rånare kommer in i butiken och hotar med en skarpladdad pistol. Qahir slår helt enkelt pistolen ur handen på rånaren och jagar ut honom ut ur butiken. PRISBELÖNT PROGRAMLEDARE Namn: Hans-Göran Aro. Född: 8 september 1957. Familj: Fru, fyra barn. Bor: Stockholm (uppvuxen i Tumba). Karriär: Började på lokalradion, följt av Radio Stockholm där han jobbade som reporter, nyhetsredaktör och programledare för Stockholm Direkt. Programledare för SVTs Trekvart och därefter för TV3s Efterlyst i drygt 20 år. Har även arbetat med andra program för TV3 och Krimkvar18 | Säkerhetsinstallatören 1 2019 ten för TV4. Under det senaste året har han varit tillbaka i TV-rutan med Efterlyst i TV3. Han sitter också med i styrelsen för Svenska Stölskyddsföreningen, SSF. Hobby: Att resa. Utmärkelser: Flerfaldigt Kristallenbelönad. Två gånger som ”Årets manliga programledare”, en gång som producent för Expedition Robinson, samt mottagit var sin Kristall för Efterlyst och Stalker. I Qahirs fall kunde ju rånaren tryckt av pistolen och konsekvenserna skulle blivit ödesdigra. I Håkans fall blev de det. JAG HAR FULL FÖRSTÅELSE FÖR OM människor tvekar. Om man inte vill riskera sitt eget liv. Eller ens bli inblandad. Men jag har också den största respekt för de som tänker annorlunda. Eller som kanske inte ens tänker, utan bara agerar. Det är dessa vi borde stötta och lyfta fram. Inte åtala. För det som åklagaren i Solna gör, är att lägga in ytterligare en variabel i den tankekedja som alla som bevittnar ett brott ställs inför. Inte bara ”kan jag?” eller ”vågar jag?”. Nu också ”blir jag åtalad?” ”Får jag?” Vi behöver inte färre ingripare. Vi behöver fler. Vi på Efterlyst tänker i alla fall dra vårt strå till stacken. Tillsammans med Stöldskyddsföreningen, SSF, delar vi i år ut pris till någon som ingripit. Årets Civilkuragepris på 100,000 kronor. Så om du också tycker att vi behöver flera ingripare, gå in på Efterlyst TV3 på Facebook och nominera någon. ■ Civilkurage? Absolut. Tillrådligt? Tveksamt. Sedan har vi Håkan som på nyårsafton säger åt ett gäng killar som siktar på folk med sina nyårsraketer. Det slutar med att Håkan blir grovt misshandlad med knogjärn av gänget och hamnar på sjukhus. Två fall av Civilkurage. Två olika öden. Och här någonstans har vi ju problemet. Hur vet vi när vi vågar ingripa? När riskerar vi vårt eget liv och hälsa?