Nöjesnytt Växjö 1
MIKAEL 2.0 – IDAG MÅR JAG JÄVLIGT BRA! All forskn
ing visar på att psykisk ohälsa bland ungdomar har ökat katastrofalt de senaste åren. Samtidigt finns det mycket skam och skuld för de som drabbas. I en artikelserie som vi kallar 2.0, kommer ni få möta unga vuxna som tagit sig igenom olika svårigheter i livet och förändrats i grunden. Mikael Beermann, 43 år, vet vad han talar om och uppmanar dig som mår dåligt att ta all hjälp du kan få! På 80-talet sitter en liten adopterad kille i matsalen på sin skola och han vågar inte gå ut. Maten växer i munnen och det gör ont i magen. Han känner sig så liten och så ensam. Utanför vet han att mobbarna sitter och väntar. Den vanliga mobben, bestående av en ledare och så de andra som följer med. När den lilla killen öppnar dörren och går ut i korridoren besannas hans farhågor, killarna fäller honom och kallar honom Goliat eller Neger. Till slut kommer den här lilla killen att tycka att de har rätt, att han är värdelös, konstig och inte värd något. Mikael föds på Filippinerna under tidigt 70-tal av fattiga föräldrar. Troligtvis blir han sjuk som liten och föräldrarna lämnar in honom på sjukhuset, de kommer inte tillbaka. Antagligen är det så att de inte har råd att försörja sig, kanske gör de det av omtanke och kärlek. Det får vi aldrig veta. – Sjukhuset efterlyste mina föräldrar via radion. Det var inte någon som kom och hämtade mig, så jag hamnade på ett barnhem. I Sverige förbereder sig Mikaels föräldrar för att hämta en lillebror till Marcus, som också är adopterad. Marcus är glad och förväntansfull. När Mikael är tre och ett halvt år kommer han till sitt nya land och sina nya föräldrar. – Jag minns inte så mycket från den här tiden. Det är klart att jag utvecklat ett språk och jag har fått berättat för mig att jag knöt an till min mamma först. Mikael berättar att han haft en bra uppväxt och att han haft tur att ha föräldrar som stöttat och väglett honom. – Det är nog så att jag tidigt bar på en sorg och utvecklade separationsångest. När jag var liten yttrade det sig mest i att jag brast ut i gråt för ganska obetydliga saker. Det kunde vara så enkelt att jag inte fick av mig en tröja och det fick mig att storgråta. Mikael hade svårt i skolan och fick gå om andra klass när familjen flyttade till Växjö. Han fick nya vänner, men kände att han inte riktigt passade in, att han stack ut i mängden med sin mörka hudfärg. Det var på en lekplats som Mikael första gången hörde ordet neger och kanske förstod han just där och då att han inte passade in. De här killarna fortsatte och gjorde det så hemskt som möjligt för Mikael under hela hans skoltid. Elaka ord, att få stryk eller få huvudet nerkört i toaletten blev vardag för Mikael. De vuxna såg inte och hemma berättade inte Mikael något, vilket är vanligt. – Jag hade det tufft i skolan. Jag kom ihåg att jag drömde mig bort och levde i min fantasi. Det gör jag fortfarande. Mikael kommer senare i livet att bära på en ilska och ett hat mot sina mobbare. Han fantiserade om att han skulle slå ner dem om han träffade på dem, men verkligheten blev en annan. Som vuxen träffar Mikael ledaren bland mobbarna och han ber Mikael om ursäkt. Då rinner en del ilska av Mikael och han tänker att alla är värda en andra chans. Det känns väldigt generöst och fint och det är så man uppfattar Mikael. Fin, generös, empatisk, klok och rolig! – Jag har funderat mycket på den här tiden och som barn var jag arg på mina föräldrar. Varför har ni tagit hit mig? Varför har ni gjort detta mot mig? De visste ju inte hur mina skräckfyllda dagar var. De kunde ju inte veta eftersom jag inte berättade. Mikael gick på en skola i ett fint område. Eleverna hade det förspänt, åkte på semestrar och fick fina kläder och prylar. Ändå fanns behovet hos mobbarna att vara elaka och trycka ner andra. Kanske är det så att den som mobbar själv mår dåligt? Det får vi inte veta, åtminstone inte i detta fallet. Idag hjälper Mikael andra som har det svårt, och som han utrycker det, så hatar han mobbing! Mikael gömde sig på skolan, försökte hitta strategier för att överleva. Men om man hela tiden får hör hur ful och värdelös man är så börjar man till slut tro på det själv! I Mikaels fall var självkänslan nere på noll och här lades nog grunden för hans framtida självskadebeteende. När Mikael började högstadiet bytte han sida. – Jag blev den som blev elak mot andra, men jag var inte någon ledare utan hängde på en liten kille som var hemsk. Han styrde oss i gänget och vi gjorde precis som han sa. Jag har haft så mycket skuldkänslor för detta – hur kunde jag! Detta är inte helt ovanligt. Genom att själv mobba, riktas blickarna mot något annat offer. På så sätt slipper man själv ifrån helvetet och blir accepterad. Ett sätt för barn som navigerar i tillvaron och försöker överleva. Men på sitt eget rum, i tryggheten, långt från mobbarna upptäckte Mikael musiken och dansen. – Jag lärde mig tidigt själv att dansa. Min idol var Mikael Jackson och jag lärde mig moonwalk. Till allas glädje bemästrade jag det och visade upp det på skoldiscon. – I dansen har jag funnit ett uttryck för den jag är. Där har jag tagit min tillflykt när mitt mående har varit en storm av känslor. Att skapa och få betrakta, samt lära känna min kropp och tänja på gränser över hur mycket jag orkar i stunden. Dansen blev min räddning vid många tillfällen i mitt liv, utan den hade jag inte funnits idag. I gymnasieåldern flyttade Mikael till Danmark för att gå en förberedande kockutbildning tillsammans med andra ungdomar från olika länder. Då mådde Mikael väldigt dåligt. Skuld, skam och ångest jagade honom. Mikael höll fasaden utåt och tränade en hel del friidrott men det var då som Mikael kom i kontakt med droger. Det blev ett sätt att fly, ett sätt att känna sig som alla andra, men idag förstår han att det handlade om självmedicinering. – Jag sökte så febrilt efter en identitet. Jag umgicks en del med ungdomar från andra länder, jag till och med började prata som dem, delade mig i två liksom. Dels den svenska killen som idrottade och så killen som talade med brytning och använde droger! Efter en sväng i Gävle, som enligt Mikael var en period som var ganska lugn, med egen lägenhet och jobb som nattportier kom han till Växjö för att gå gymnasiet. Efter att ett förhållande tog slut brast allt för Mikael och under sista året blev han inlagd på psykiatrin. Självskadebeteende, identitetssökande, ilska, ångest och självförakt ställde till det både för Mikael och hans familj, som kämpade för att hjälpa honom. Mikael flyttade sedan till Kristinehamn för att gå en dansutbildning. Det gick rakt åt skogen! Mikael skulle själv strukturera sitt liv och hantera sina ADHD mediciner. Utan stöd var det dömt att misslyckas. Han käkade upp veckans ranson på en dag, sov inte, åt inte och blev väldigt sjuk. Han gick in i en psykos, blev åter inlagd på psykiatrin, men denna gången gjordes en utredning. Mikael fick diagnoserna Asperger, ADHD och Tourettes syndrom. Efter den akuta fasen hamnade Mikael på behandlingshem. – Det är verkligen något som jag förstår idag, att man ska ta emot all hjälp man kan få! Jag har fått mycket hjälp tidigare (God man, boendestöd, samtal), så du som mår dålig – ta hjälp! All hjälp! Här någonstans började Mikael lyssna lite mer på sig själv och tog sina första stapplande steg mot Mikael 2.0. Han har fått arbeta mycket med separationsångest, självförakt, skuld och skam. Sedan 12 år tillbaka har han arbetat på Studiefrämjandet med att bland annat utveckla och skapa danskompaniet AOS, Art of Streetdance. Han är en otrolig förebild och har hjälpt många ungdomar genom sitt arbete inom dansen. Han har fått två fina barn och lever med sitt livs kärlek Lina som också arbetar med dans. Mikael har haft svårt att sluta med att skada sig själv, men det kom en brytpunkt – Lina gav mig ett ultimatum. Det var antingen henne eller att fortsätta med offerkoftan och självskadebeteende. Mikael slutade skada sig själv. Han börjar förstå och förlåta sig själv. Han reflekterar och funderar. Såren läker lite genom att hjälpa andra. Hans historia är viktig. Den visar nämligen att det alltid kan bli bättre hur mörkt det än är! – Idag mår jag för jävla bra! I TEXT: ANETTE ROSÉN FÖRUTOM DIN VÅRDCENTRAL KOMMER HÄR LITE TIPS OM DU KÄNNER ATT DU BEHÖVER RÅD OCH STÖD MINDLER.SE psykolog online UMO.SE Ungdomsmottagning för dig mellan 13-25 år WWW.MIND.SE Erbjuder bland annat kostnadsfria anonyma samtal med volontärer KRONOBERG.ATTENTION.SE Växjö kommun har anhörigkonsulenter om du är närstående eller vän till någon med psykisk ohälsa Tel 0470-41000