Konsten att beröra 1
kolonialt våld och förtryck hade skett, och berät
telser som gick att lyssna på i förväg. Själva föreställningen var den andra delen. Där användes bara förinspelat ljud – röster och musik – och skådespelarna pratade inte utan befann sig i ljudet. Ordet vahák betyder våld, och våldet var i fokus i den delen, men det gjordes även plats för hoppfullhet. Den sista delen var ett stort uppblåsbart rosa tält, ofta uppställt utanför teatern, som var en plats för motstånd och organisering. Under arbetet mötte Nasim Aghili en tonåring i publiken som själv var samisk och queer. Det var första gången som personen hade sett något som handlade om båda identiteterna på samma gång, vilket blev en överväldigande upplevelse. ”När en får se sig själv så, då kan en känna ’jag finns, jag kan vara hel.’ Det är anledningen för mig att jobba med gemensamma kärleksfulla ögonblick på scenen. Det är för mig det viktigaste scenkonsten kan göra”, säger Nasim Aghili. Institutionerna behöver ha beredskap för att möta reaktioner Hen understryker att det är en del av institutionernas uppdrag att belysa verkligheten från flera håll. En demokrati ska spegla alla människor, och kunna erbjuda kultur för alla. Institutionerna finansieras dessutom av skattepengar. Nasim Aghili menar att de måste börja förändra sitt utbud för att tilltala fler, och att de måste ha en beredskap för att hantera reaktionerna de möter. ”Först och främst måste institutionerna förstå vad de gör och tänka igenom sina beslut. Okej, nu ska vi göra den här föreställningen och det kan bli kontroversiellt. Vad skulle det kunna innebära? Och då menar jag inte att de ska backa om de känner att det kan bli för jobbigt, utan snarare att de ska ha beredskap inför det som – kanske – kommer. Jag upplever att det är lätt för institutioner att ta avstånd från frilansande konstnärer när det inte passar.” Nasim Aghili påpekar att det kan vara bra att börja med att fundera över vad det är som uppfattas som kontroversiellt och varför, och att inte alltid låta de impulserna komma utifrån utan att ifrågasätta dem. Institutionerna måste ha kunskapen i sin organisation för att hantera det, menar hen. Det är viktigt att allt ansvar inte läggs på utövarna. De ska få möjlighet att syssla med sin konst i första hand, och inte ensamma behöva ha all kompetens för att hantera de reaktioner som kan uppstå. ”Det är farligt när hat och hot börjar tas som kritik, något som jag ser hända. Det blir grunden i en normaliseringsprocess.” Farligt när hat och hot tas som kritik År 2014 jobbade Nasim Aghili med projektet Marken brinner – en pjäs om barns och ungas perspektiv på uppmärksammade händelser i förorter i olika länder. Pjäsen lades ned på grund av rasistiska hot mot ensemblen; det blev en arbetsmiljöfråga. Kring pjäsen pågick en debatt med många röster från olika håll. Nasim Aghili upplevde ett rasistiskt