Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55 SAGAN OM BEN HOGAN: BRITISH OP
EN 1953 1953 stod Ben Hogan på toppen av sin karriär. Hela golfvärlden »krävde» ett framträdande av mästaren i British Open. I juli kom han till Carnoustie för att visa skottarna vad han kunde. Hogan blev deras stora idol. Hogan var som de, som deras land: karg, beslutsam, grå men ärlig och duglig. blev ett mellan år för Hogan. Det var året då han inte vann US Open. Efter att äntligen ha vunnit the Masters 1951 föreslog Ho gan att vinnaren av Masters skulle bjuda alla gamla segrare av mästerskapet på en sk Masters Dinner följande år. Så hände 1952 och nio av elva past champions ställde upp. Denna kväll bildades the Mas ters Club och hedersmed lemmar blev Bobby Jones och Clifford Roberts, de två männen som skapade Augusta National och the Masters. Sedan denna tid har the Masters Club fortsatt att träf fas och nu återfinns sådana medlemmar som Gary Player, Jack Nicklaus, Bernhard Langer. Ray Floyd, Seve Bal- lersteros, Craig »Valrossen» Stadier. Tom Watson, Fuzzy Zoeller m fl. Det är en impone rande samling, som diskuterar golfens situation i allmänhet och Masters utveckling i syn nerhet. Främst är middagen dock en avspänd och informell tillställning där Sneads alla his torier blandas med Palmers snabba repliker och där de unga mästarna bereds tillfälle att lära känna sina föregånga re. Det är en stor ära att vinna the Masters, lika stor heder är det att bli medlem i the Mas ters Club. Hogan bildade klub ben och finns fortfarande ofta med pä middagen. Ute efter revansch Efter sin - som han själv menade »dåliga» insats och tredje plats i US Open 1952 gjorde Hogan mer eller mindre ett speluppehåll. I Masters i april 1953 var det dags för ny comeback för Ben Hogan. Var han tillbaka igen?, frågade sig alla. Hogan hade tränat intensivt under uppehållet och de senas te fyra månaderna hade han trappat upp träningen ytterli gare. Han var den ende delta garen som hade ett scorege- nomsnitt i Masters under par på sina elva starter trots att han -52 avslutade med 74-79. Han sade sig fortfarande skämmas över sin 79:a och ämnade ta revansch för den. Hogan öppnade med ett 70- varv och låg med det inte helt i topp men en 69:a följande rond var bevis på att Hogan fortfa rande var kapabel att göra låga scorer. Under tredje ronden gjorde Hogan tre raka birdies och en reporter utbrast: »Jag går min väg, jag kan inte se mera, för jag tror inte på vad jag ser.» Hogan dräpte till med 32-34 för 66 slag trots att han puttat 31 gånger. När Hogan blev sju under par för tävlingen på 15:e hålet, satt en grupp i klubbhu set och följde resultattavlan. En av dem reste sig och gick ut mot terrassen. »Vart ska du?», frågade en kollega. »Vi kan åtminstone gå ut omhus så att vi i alla fall kan andas samma luft som han gör», blev svaret. Hogans 205 slag var fyra bättre än vad tvåan Ed Oliver kunde visa upp. Frågan blev i fortsättningen inte om Hogan skulle vinna, nej, istället disku- I terades i fortsättningen på Au gusta National enbart om Ho gan skulle kunna slå Masters rekordet på 279 slag. På det långa andra hålet par 5, dogleg vänster, skickade han iväg andraslaget med sin träfyra runt bojen. Bollen läm nade aldrig flagglinjen, den stannade sex meter nedanför koppen. Tvåputt för birdie. Fjärde hålet blev en muns bit. Hogan betvingade detta par 3-hål, 220 yard långt, med sin järntrea. Han placerade bollen 30 cm från hålet. Enputt och ny birdie. Hogan treputtade sexan och åttan och vände på 36. Ed Oliver hade därmed tagit in ett slag. Denna dag var det dock ing et att göra åt Hogans felfria spel. Han gjorde 33 på sista 9 trots endast en enputt. Hogan hade gjort 274 slag, nytt Mas ters-rekord! Sista 36 hålen hade han träffat samtliga gree- ner: »Det är de fyra bästa ronder jag någonsin spelat», kommen terade en mycket glad vinnare. Tävlingsledaren Clifford Ro berts var ännu gladare och ut brast: »Vi tror, att detta är den bästa prestation över 72 hål som någonsin gjorts.» Rekordet stod sig i tolv år tills Jack Nicklaus förbättrade Hogans slutscore med tre slag. En seger saknades Tidningarna, golfarna och sportintresserade i USA och runt om i världen började spe kulera i om Hogan var den bäste någonsin, men det var något som fattades: En seger i Brititsh Open. Hogan hade aldrig deltagit i the Open, som britterna be nämner sitt mästerskap. Tryc ket på Hogan växte och när Gene Sarazen, Tommy Ar- mour, Bobby Jones med flera bad Ben att spela, inte bara för sin egen del utan för alla golfa- re, kunde inte Hogan neka dem den tjänsten. Engels männen och skottarna hade enträget bönat om ett besök av Hogan, en del hade t o m fram härdat i den uppfattningen att Hogan inte vågade. Att spela the Open är ett test, som ame rikanare troligtvis är för veka för, sades det. Hogan var re dan en legend och man ville se honom spela innan det var för sent. En klassisk duell Före British Open kom som vanligt US Open, den tävling som Ben Hogan ansåg vara störst. I sin preparering spela de han två tävlingar, Pan- American Open och Colonial. Han vann båda. US Open gick på Oakmont, banan med de snabbaste greenerna i US Opens historia. Hogan ville vinna för fjärde gången, något som Willie An dersson och Bobby Jones gjort före honom. Det blev en klas sisk HoganSnead-duell. Hogan spelade säkert, 67 följt av 72 och 73. Snead var ett efter. På sista ronden öpp nade båda med 38. Hälften av åskådarna följde Hogans för sök att vinna sin fjärde US Open-titel, den andra hälften gick med Sam Snead, som ännu aldrig vunnit US Open. Snead tyckte sig ha en bra strategi för Oakmontbanan, SVENSK GOLF 7/1987 55 1952 Skottarna tog honom till sina hjärtan
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100