Kanalen 1
26 Åkersberga kanalen Kyrkspiran nr 4. Vecka 48 2
014. En informationsbilaga från Österåker-Östra Ryds församling nr 48 • vecka 48 • tisdag 25 november • 2014 Kyrkan bjuder in Det hörs små tassande fötter, kluckande skratt och ett lågmält småpratande. Det är Kyrkans öppna förskola i Arken, en av församlingens lokaler för just barnverksamheten, som är öppen. Det är avspänt och en behaglig volym. På golvet sitter några barn och bygger med klossar, någon sitter vid bordet och lägger pussel med sin pappas hjälp, och i soffan sitter några mammor och småpratar om vardagen och livet. – Det är så mysigt här för jag hinner möta alla, både barn och föräldrar, säger Gunilla Buhre som är församlingsassistent och arbetar med barn. Jag tror också att föräldrarna uppskattar den här möjligheten att komma ut och träffa andra föräldrar och låta barnen träffa kompisar. – Barnverksamheten riktar sig till barn, deras föräldrar och vuxna i barnets närhet, berättar Lena Petersson som är församlingspedagog. Vår uppgift är att vara kyrka på den plats och i den tid vi befinner oss. Med en god pedagogik, lek, musik, berättande, skapande verksamhet, samtal, andakter och gudstjänster vill vi ge barnen en god självkänsla och en trygg gruppgemenskap. I kyrkoordningen står det att barnen har en särställning i Svenska kyrkan. Även barnkonventionen som har utarbetats av FN lyfter barnens status; där står det att alla barn har rätt till en andlig utveckling. Församlingen erbjuder många olika aktiviteter för barn i olika åldrar. Här finns Kyrkans öppna förskola och Klubben, för att nämna ett par mötesplatser. Verksamheterna sker i någon av församlingens lokaler. Kyrkan bjuder in Kyrkan möter också många barn från förskoleåldern till gymnasieskolan. Det sker bland annat genom vardagsgudstjänster och jul- och påskberättelser, som riktar sig till förskolorna. För särskolorna erbjuds jul- och påskvandringar, som är en mer dramatiserad form av berättelserna. Bibeläventyret, som är ett icke-konfessionellt pedagogiskt koncept, erbjuds skolorna under terminerna. – Så här inför julen är det fullt upp, säger Lena. Det är många skolor som vill att vi kommer till dem eller som vill komma till oss i kyrkan för t ex en adventsgudstjänst eller julberättelse. I år har vi på prov för några klasser också ett julspel i Åkersberga kyrka. Julspelet är en dramatisering av julevangeliet. – Vad det gäller julberättelserna och vardagsgudstjänsterna har vi bjudit in alla förskolor i kommunen, förklarar Catarina Söderlind, församlingsassistent. Samarbete med skolor – Adventsgudstjänsterna bjuder vi in till för att möta skolornas önskan om att komma hit med sina elever, säger Lena. Skolorna tar kontakt med oss när de vill ha ett samarbete eller vill besöka våra kyrkorum. Vi försöker att vara tillmötesgående, men ibland går det inte att möta allas önskemål, eftersom det är ett väldigt tryck på våra lokaler inför julen. – Kyrkan är en traditionsbärare och jag tror att det är anledningen till skolornas intresse, säger Catarina. Våra traditioner vid första advent är ju väldigt speciella och betyder mycket för många. Det tror jag skolan vill att barnen ska få ta del av. – Och inte minst för den känsla av högtid som kyrkorummet ger, inflikar Lena. Men det är viktigt att framhålla att det här är ett samarbete vi har med skolan. Det är inte så att vi bara levererar en produkt, utan vi gör det här tillsammans. Så måste det vara. Då blir det bra både för dem och för oss. – Vi har ett jättebra samarbete med lärare och skolor, säger Catarina, men det kräver att både vi och skolan är flexibla för att hitta fungerande lösningar. Vi måste hålla oss till Skollagen, och kyrkan och dess medarbetare är väl förtrogna med den. I slutänden är det alltid rektorn, som har ansvaret för barnen, som avgör om vi ska ha ett samarbete eller ej. – Med gott samarbete och sunt förnuft kan mycket lösas, avslutar Lena. Text: Maria Schrewelius Är vi förlorade i vilsenhet? Är det så att vi håller på att tappa en viktig dimension i våra liv? Nämligen den existentiella dimensionen som handlar om mål och mening i livet, harmoni i tillvaron, tron – allt det som ger oss hopp. Det tror Cecilia Melder, som är forskare i existentiell folkhälsa. Cecilia har i sin forskning kunnat påvisa tendenser som hon tycker är oroväckande. Här har kyrkan en viktig roll att spela, säger Cecilia. Cecilia Melder var under hösten inbjuden av församlingen, för att berätta om resultaten i sin forskning. ”Vilsenhetens epidemiologi” var rubriken på föredraget som bygger på Cecilias doktorsavhandling. – Epidemiologi är läran om sjukdomars spridning, förklarar Cecilia, och vilsenheten är det vi ser utifrån en existentiell dimension. Den här vilsenheten blir alltmer tydlig i vårt sekulariserade samhälle där människor, i synnerhet ungdomar men även äldre, inte har reflekterat över existentiella frågor. Det blir allt vanligare att man inte har en klar bild av mål och mening i livet. Man saknar en livstolkning. Det finns flera internationella studier inom den existentiella forskningen som visar på hur viktig den här dimensionen är för vårt välbefinnande. Det handlar om föreställningar och tankar om hur vi ska se på livet, varför vi är här och förmågan att känna förundran inför livet. Jag ser i min forskning att vi har tappat mycket av det här i Sverige, och den internationella forskningen visar att det här kan vara negativt för hälsan. – Jag tänker här inte bara i ett kristet perspektiv, förtydligar Cecilia. Existentiella tankar är en del i alla religioner och livsåskådningar. Det är när du helt saknar sammanhang och förankring i dessa tankar som vilsenheten uppstår. – Socialstyrelsens lägesrapport från 2013 visar att svenskarnas medellivslängd ökar. Överlevnaden i t ex cancer, hjärt- och kärlsjukdomar fortsätter att öka. Det är ju väldigt positivt, säger Cecilia. Men vad som inte är positivt är att inläggningar i psykiatrisk slutenvård har ökat, inte minst bland ungdomar. Drog- och alkoholrelaterade diagnoser har ökat, även bland äldre, och alltfler barn mår dåligt. – Jag tycker att det här är väldigt bekymmersamt. Min slutledning av detta är att vi även behöver stärka den existentiella dimensionen. Därför har jag gått vidare med min forskning och utvecklat system och metoder för hur man kan arbeta för att stärka den självskattade känslan. Med det menar jag att människor som hamnat i den här vilsenheten kan behöva hjälp att se en mening med livet och se att man duger. – Det är viktigt att inse att hälsa inte handlar bara om ditt fysiska välmående utan också i allra högsta grad om ditt psykiska välmående. Människan har kroppsliga behov, men även själsliga och andliga behov. Vi måste vidga perspektivet för att Vad tycker du bäst om i kyrkan? Anneleen – deltar i Skapargrupp för juniorer – Jag gillar när vi tänder ljus i kyrkan. Det tycker jag är kul, eller ja fint. Vi samlas vid ljusbäraren och så tänker man på någon och tänder ett ljus. Joakim – deltar i Skapargrupp för juniorer – Allt. Jag gillar pyssel, allt pyssel. Jag tycker det är roligt att ha något att göra. Det här är roligare än att bara sitta hemma vid TV:n. Molly – deltar i Musikleken – Jag gillar att sjunga, för att... för att det är så kul. Man blir glad av att sjunga. Ida – deltar i Ceciliakören I – Jag tycker det är så bra stämning här i kyrkan. Jag trivs här. Sen tycker jag att det är jättekul med kören. Jag gillar att sjunga. Barnperspektiv i kyrkans beslut Cecilia Melder är präst och teologi doktor i religionspsykologi med inriktning på existentiell folkhälsa. förstå komplexiteten i att mår man dåligt under en längre period så är det inte bra, och det kan få katastrofala följder. Det finns inte alltid ett skyddsnät omkring oss. Idag ska vi klara allting själva och förväntningarna på hur vi ska vara är orimliga. Att bara anamma och ta in attityder utan att fundera över vad det här gör med mig är inte alltid sunt. – Jag tror att kyrkan har en otroligt viktig uppgift här. Ur kyrkans perspektiv är det bekymmersamt om man mister konfirmandarbetet, men det är betydligt värre ur ett samhällsperspektiv att många tappar den existentiella dimensionen, avslutar Cecilia. Text: Maria Schrewelius Alla beslut som fattas i Svenska kyrkan ska föregås av en analys av vad beslutet betyder ur ett barn- och ungdomsperspektiv. Analysen ska göras utifrån FN:s barnkonvention. Det är kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, som har fattat beslutet. Beslutet gäller sedan 2013. – Det här är ett välkommet beslut för oss som arbetar i barn- och ungdomsverksamheten, säger Lena Petersson. Det stämmer väl med den värdegrund vi har och arbetar efter sedan tidigare. Vad betyder det rent konkret? – Det betyder att vi inom ramen för hela församlingens verksamhet ska tänka in barns och ungdomars perspektiv i all planering och i allt förberedelsearbete. Det gäller i alla våra verksamheter – både ute och inne. Om det får konsekvenser som kräver en anpassning från vår sida så får vi ta det, avslutar Lena. Text: Maria Schrewelius