Boinsikt 1
ÖBOs PÄRLOR Följ med INGALILL BERGENSTEN när hon
besöker ÖBOs stadsdelar. Denna gång styr hon cykeln mot norr. en pärla på norr Bergslagsgatan 30–32 – Det här är mitt paradis på jorden, säger Gunilla och Lars nickar instämmande. Ett paradis i form av en vacker gammal träkåk på norr i Örebro. En av ÖBOs pärlor. Jag har aldrig varit på Bergslagsgatan förut. Det första jag lägger märke till på utsidan av nummer 30-32 är Svampen som liksom hänger som ett jätteparasoll över radhusen på andra sidan gatan. Nästa reflektion blir husets form, som avviker från det mesta jag sett i husväg. Enligt stadsantikvarie Eva Fransson finns det inte många parhus från 1920-talet kvar i Örebro. Jag funderar på hur det gick till när detta hus hamnade hos det stora kommunala bostadsbolaget, men funderingarna avbryts snabbt då Gunilla och Lars öppnar dörren till nummer 30. Dessa två grannar är ett talfört par – 18 dock inte ett äkta par. Det understryker de glatt. De delar trappuppgång. Men också en hel del annat ska det visa sig. Vi sätter oss i Gunillas trevliga vardagsrum. Här finns en av Gunillas två favoritplatser i sin lägenhet. – Här inne sitter jag och handarbetar och ser på tv. Den andra favoritplatsen är köksbordet. Där äter hon inte bara sina måltider utan där sitter hon och syr, exempelvis mjukisbyxor till barnbarnen. Vi backar bandet lite och jag undrar hur Gunilla och Lars hamnade i detta hus. – Vi bodde båda två i Vivalla tidigare. Fast inte tillsammans, säger Gunilla och Lars skrattar glatt. – Jag har bott hos ÖBO i minst 40 år, och i Vivalla sen 70-talet. Jag stortrivdes i Vivalla, men kände att det var dags för mig att bo lite mer centralt. Gunilla tog cykeln – hennes fortskaffningsmedel i ur och skur – och började åka runt och titta på olika ÖBO-objekt. Plötsligt blev en lägenhet ledig i huset på Bergslagsgatan och då slog hon till direkt. Även lägenheten på övervåningen var ledig och dit flyttade Lars. Vad är det bästa med att bo på Bergslagsgatan 30? – Det är grannarna, säger Gunilla snabbt och Lars nickar instämmande. Innan har han berömt trädgården och talat lyriskt om solstället vid västerväggen där han sitter på kvällarna under den varma årstiden. Men grannsämjan, den är något i särklass förstår jag. – Här är så lugnt och skönt. Aldrig någon som stör. Och tryggt därför att vi känner varandra och hjälper varandra. Inte så att vi springer hos varandra hela tiden, men om man behöver hjälp med något är det bara att säga till. Vi hjälper varandra att ta in posten om någon är bortrest. Och om jag inte hört något från Lars på ett tag går jag upp och kollar så att allt står rätt till. Boinsikt 1-13