Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34 Mästare igen! | D Fader Pluviu
s höll siy .'isserligen tillfäl- ligt borta från Regnsjö - förlåt Delsjö - Golf- klubb under den första septemberhelgen, då andra upplagan av Allsvenskan - eller som det högtidligen heter Svenska Lagmäs- terskapen - skulle avgöras. Men oj, vad tungt det blev! Sommarens ihållande regn hade gjort att gräset ej bar bollen, som begravdes halv- vägs ner i det leriga ytskiktet. Pitcharna med korta klubbor gick väl an men när det be- hövdes långa järn blev det slitsamt. Kanske var det kraftlöshet som avgjorde hela mästerskapet. När favoriterna Västerås och Jönköping spelat 287 av mästerskapens 288 hål, hade man behövt exakt lika många slag - 1 203. Det verkade som om slitet un- der två långa dagar fick Västeråsarnas tunne Jan Andhagen att knäa mot Jönköpings mera robuste Anders Laryd. Hursomhelst, Andhagen orkade inte hålla bollen i spel på det relativt lätta par 5-hål, som avslutar Delsjö-banan. Han fick vara nöjd, att en bravur-putt räddade en sjua åt honom. Jönköping gjorde lätt sin par och Torbjörn Antevik, Gunnar Christiansson, Anders Laryd, Per-Roland Quist och Mats Jonmarker kunde kvittera ut sina allsvenska guldmedaljer. För andra året i rad. Stenhård bottenstrid Om det var jämnt i toppstriden, vad skall man då kalla kampen kring nedflyttnings- strecket! Fyra lag skulle flyttas ner till divi- sion 2. Redan efter våromgången på Rya förstod man, att golfens Halmia - Söder- hamns GK - skulle få svårt att hänga med. Det visade sig också snart, att Gävle, som ställde upp utan i år så omskrivne Wille Löfqvist, inte räckte helt till. Övriga lag som blev aktuella för degrade- ring var skånska Mölle och Ljunghusen Jönköpings GK lyckades, efter enorm dramatik på Delsjö-banan, vinna Allsvenskan i golf för andra året i rad. Det var först på 288:e och sista hålet (!) som smålänningarna kunde säkra segern. På bilden ses de svenska lagmästarna, fr v Mats Jonmarker, Gunnar Christiansson, Per-Roland Quist, Torbjörn Antevik och Anders Laryd. Siger på 288:e hålet I ama i topp och botten Sf jkera från Karlstad. När krutröken sk des på söndagseftermiddagen be- fan att alla tre hamnat på 1 247 slag. Statuterna för tävlingen plockades fram och det blev klart, att Karlstad klarat sig kvar i det fina sällskapet genom att man spelat sista omgången några slag bättre än skå- ningarna. Jämnheten var typisk för hela den all- svenska omgången. Landslagets prestatio- ner i år har ju varit sådana, att de blå-gula knappast kan skrämma någon golfnation längre. Men skulle det finnas landskamper med 60 spelare från varje land, vore det ingen risk att satsa en krona på den enormt fina bredden i Sverige. Aurell pålitlig Visst är det fint, att vi har flera hundra spelare som kan kallas verkliga låg-handica- pare - men nog vore det roligt med ett par verkliga toppar, som också internationellt sett kunde blixtra till då och då. För tillfället verkar det som om arrangörsklubbens Dag Aurell är det säkraste kortet bland den översta eliten. Hans maskinmässiga slagre- pertoar gav honom - med 145 slag - ett stiligt extrapris för bästa individuella insats. När nu några år gått sedan Albatross GK först motionerade om införandet av serie- spel i golf, kan man knappast förstå det motstånd, förslaget ursprungligen väckte. Sällan har väl någon golftävling - oavsett form och format - så snabbt blivit en total framgång. Kanske är det så, att man behö- ver vara en uttalad individualist/egoist för att lyckas riktigt i golf. Men också starka individualister behöver säkert också någon gång underordna sig kollektivet i ett lag och spela under delvis helt andra taktiska och spelmässiga förut- sättningar, än när bara den egna framgång- en står på spel. Allsvenskan är nog ett väl- kommet avbrott i den eviga raden av 72- håls slagtävlingar och bör som lagspel vara en god mental övning för de få som är ut- valda att tampas i landslagssammanhang. Visst finns det detaljer i uppläggningen av seriespelet som kan förbättras till kom- mande år men som helhet står fast, att gol- fens nya seriesystem måste ha kommit för att stanna. BOSSE HÄÄGG 34 SVENSK GOLF . 8 /1979
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72