Nöjesnytt Kalmar Sida 1
Nöjesnytt Kalmar Sida 2
Nöjesnytt Kalmar Sida 3
Nöjesnytt Kalmar Mingel
Nöjesnytt Kalmar Sida 5
Nöjesnytt Kalmar Sida 6
Nöjesnytt Kalmar Sida 7
Nöjesnytt Kalmar Peter Stormare
Nöjesnytt Kalmar jägarna
Nöjesnytt Kalmar Eldkvarn
Nöjesnytt Kalmar Sida 11
Nöjesnytt Kalmar Joe Labero
Nöjesnytt Kalmar Sida 13
Nöjesnytt Kalmar David Batra
Nöjesnytt Kalmar Sida 15
Nöjesnytt Kalmar Sida 16
Nöjesnytt Kalmar Sida 17
Nöjesnytt Kalmar Sida 18
Nöjesnytt Kalmar Sida 19
Nöjesnytt Kalmar Sida 20
Nöjesnytt Kalmar Sida 21
Nöjesnytt Kalmar Sida 22
Nöjesnytt Kalmar Sida 23
Nöjesnytt Kalmar Sida 24
Nöjesnytt Kalmar Sida 25
Nöjesnytt Kalmar Sida 26
Nöjesnytt Kalmar Sida 27
Nöjesnytt Kalmar Sida 28
Nöjesnytt Kalmar Sida 29
Nöjesnytt Kalmar Sida 30
Nöjesnytt Kalmar Sida 31
Nöjesnytt Kalmar Sida 32
Nöjesnytt Kalmar Sida 33
Nöjesnytt Kalmar Sida 34
Nöjesnytt Kalmar Sida 35
Nöjesnytt Kalmar Sida 36
Nöjesnytt Kalmar Sida 37
Nöjesnytt Kalmar Sida 38
Nöjesnytt Kalmar Sida 39
Nöjesnytt Kalmar Sida 40
Nöjesnytt Kalmar Sida 41
Nöjesnytt Kalmar Sida 42
Nöjesnytt Kalmar Sida 43
Nöjesnytt Kalmar Kalmarpärlor
Nöjesnytt Kalmar Sida 45
Nöjesnytt Kalmar Sida 46
Nöjesnytt Kalmar Sida 47
Nöjesnytt Kalmar Sida 48
Nöjesnytt Kalmar Sida 49
Nöjesnytt Kalmar Sida 50
Nöjesnytt Kalmar Sida 51
Nöjesnytt Kalmar Recensioner
Nöjesnytt Kalmar Sida 53
Nöjesnytt Kalmar Sida 54 SIONERMUSIKRECENSIONERREC
ENSIONERRECENSIONREC JEFF BRIDGES ”Jeff Bridges” (Blue Note/Emi) På nätet: www.jeffbridges.com n n n Det är tio år sedan förra soloskivan ”Be here soon” men att det tagit så lång tid kan väl förklaras med att Jeff Bridges som bekant har en filmkarriär att tänka på. Efter framgångarna med filmen ”Crazy heart” där Bridges spelade en avdankad countrysångare (han vann en Oscar för tolkningen), var det dock bara en tidsfråga innan han skulle ta upp musikkarriären igen under devisen ”det gäller att smida...” Och föga förvånande hyrdes vännen och stjärnproducenten T-Bone Burnett in för att styra det rätt. Burnett har i sin tur kallat in toppskiktet av genrens låtskrivare och mest tydligt blir det i det radiovänliga öppningsspåret ”What a little love can do”. Själv faller jag lite mer för Bridges egna kompositioner med sina halvfilosofiska betraktelser. Jeff Bridges enorma pondus som skådespelare avspeglas inte riktigt i hans röst men jag gillar det. Sen kan man självklart se det här i ett mer cyniskt ljus, att Bridges gör det för sitt eget ego och varumärke samt att skivbolaget drar nytta av framgångarna för ”Crazy heart”. HENRIK LARSSON LENNY KRAVITZ ”Black and white America” (Warner Music) På nätet: www.lennykravitz.com n n n n Efter att ha regerat funkrocken under 1990-talet var det följande årtiondet relativt ljummet för Lenny Kravitz. Men på sitt nionde album överraskar han med intressanta inslag, och det märks att han lekt loss i studion. Här blandas ivrigt olika stilar i en JAY-Z & KANYE WEST ”Watch the throne” (Roc-A-Fella Records/Roc Nation/Def Jam Records/Universal) På nätet: www.watchthethrone.com n n n FIREFOX AK ”Color the trees” (Razzia Records) På nätet: www.firefoxak.com n n n Gränsen mellan snygg och slätstruken är hårfin, även när det kommer till musik. När Firefox AK kommer med sin första skiva sedan 2008 är det som en mer nedtonad version av sig själv. En del av det elektroniska har fått ge vika för instrument som går att ta på. Andrea Kellermans röst är skör som ett skogsrås och ljudbilden lätt och luftig. Associationerna spretar vilt från Britta Persson via Lykke Li till Alexis Weak. Det är sant. Det här är bra, men någonting saknas, någonting som flera gånger får mig att byta låt strax innan den är slut istället för att önska att den vore längre. Men pärlorna finns där, som dramatiska ”My sister and I” och singeln ”Boom, boom, boom” som har det driv flera av de andra låtarna saknar. ERIKA WALUKIEWICZ ”Watch the throne” tog nio månader att slutföra och spelades in under stort hemlighetsmakeri i studios världen över. Förväntningar har varit skyhöga under ungefär lika många månader. Men Jay-Z och Kanye Wests musikaliska avkomma faller tyvärr platt jämfört med klassiska soloalbum som ”The blueprint” eller ”My beautiful dark twisted fantasty”. ”Watch the throne” är som en trygg Spaghetti Bolognese. Det smakar gott, men skakar knappast om din värld. Det mesta har hörts förr. Skivan svämmar över av obligatoriskt storhetsvansinne och swagger. Det rappas om privatplan, droger och dyra designerkläder. Guldkornen är de introspektiva albumspåren som avslöjar människorna bakom blinget. Som vemodiga ”Made in America” där duon blickar bakåt och tackar Malcolm X och Martin Luther King Jr. för sina framgångar. ”See I just want him to have an easy life, not like Yeezy’s life, just want him to be someone people like”, rappar Kanye West och sågar sitt eget leverne längs med fotknölarna. När hiphopstjärnorna prioriterar brutal ärlighet framför skryt skapar de något som känns både nytt och unikt. LOTTA GLIMSTEDT framåtsträvande elektronisk rymdrock. Lenny Kravitz använder sig av sin musikaliska bredd och ber heller inte om ursäkt för det. Men skillnaden från hans två senaste album är att här uppenbarar sig självklara hits i de glättiga melodierna. Uppspelta ”Rock star city life” och orgelpsykedeliska ”Come on get it” sätter sig resolut. Titelspåret ”Black and white America” inramar visionen och ”Stand (You’re gonna run again)” håller oinskränkt med. Det hitvänliga gunget i ”Boongie drop” (feat. Jay-Z) gör att ”Dream” med textrader som ”No CEREBRAL BALLZY "Cerebral Ballzy" (Cooking Vinyl/Playground Music) På nätet: www.cerebralballzy.com n n n n Punken befriade en gång världen från disco, och den fyller sin funktion än i dag. Det bevisar Brooklynbandet Cerebral Ballzy på debutplattan, med sin tillräckligt stirriga attityd. Det är som att hetsvakna på nattjobbet med kaffet i knäet, samtidigt som den ettriga godzillamyggan i örat vägrar dö. Den ackumulerade ilskan spys ut i punkkorta, förbannade låtar. Det är rakt, smutsigt och tajt. Med tanke på sångarens frustration är jag förvånad över att han stannar skivan ut. Samtidigt damptrampar de övriga i bandet - samspelt utan att vara tillrättalagt. Lagom musikaliskt utan att störa punkens normer. Det finns många avskräckande exempel där ute på pretentiös wannabe-punk. Men inte här. Tvåtaktarna "On the run", "Insufficient fare" och "Cutting class" överrumplar. VERONIKA ÅSTRÖM one can take the dream from your heart” tacksamt glöms bort. Gitarriffen har fått ge vika något för de popelektroniska nedslagen. Men trots influenser i 1970- och 1980-talspop, varvas funkiga basgångar troget med rock, jazz och soul. Resultatet är en lätt förvirrad och rytmiskt baktung funkrock med handklappsvänlig touch, som eftersträvar att tillgodose det mesta - och lyckas. VERONIKA ÅSTRÖM TAKIDA "The burning heart" (Universal music) På nätet: www.takidamusic.com n n Att gå på tomgångskörning i mer än en minut är straffbart i de flesta tätorter. Ett undantag gäller för sopbilar och jag gissar att det här är ett sådant. För Takida tömmer slentrianmässigt den ena soptunnan efter den andra längs snälla och ledsna passager. Robert Petterssons Eddie Vedder-komplex är hela tiden på gränsen till att bryta ihop, och jag väntar fruktlöst på en förlösning. Samtidigt når den krystade produktionen bara fram till desperata schlagerrefränger. Men visst finns det tröst - "Haven stay" och "Was it I" är rätt medryckande i sitt armod. Kanske inget för bänkpressen, men platsar utmärkt där det hör hemma - till det utdragna hånglet i tonårsrummet. VERONIKA ÅSTRÖM 54 | nöjesnytt
Nöjesnytt Kalmar Sida 55
Nöjesnytt Kalmar Sida 56
Nöjesnytt Kalmar Studenterbjudande
Nöjesnytt Kalmar Sida 58