STT 1
6 STT Vecka 1 tisdag 30 december 2014 SJUHÄRAD ÖR
SÅS De har varit Borås Tidnings nyfikna ansikte i Kind sedan 2002. De grusvägar de inte kört med redaktionsbil är inte värda nämnas. Eva Hildebrand fick pension för två år sedan, hennes kollega och livskamrat Magnus Josefsson gick häromveckan. STT hälsar på hemma i Ugglebo. ”Människor vill berätta om man tar sig tid.” MAGNUS JOSEFSSON Borås Tidnings reporter Magnus Josefsson gick i pension strax innan jul. Nu får han mer tid på gården i Örsås tillsammans med frun Eva Hildebrand, som gick i pension för två år sedan. FOTO: ANN SOFIE WAHLBERG Nu får Kindsreportrarna tid till annat D et är kanske ofrånkomligt att samtalet börjar i den förändrade mediavärlden. Eva Hildebrand och Magnus Josefsson har varit med om stora förändringar under sin journalistiska yrkestid, först den tekniska, med datorns inträde: – Jag hörde till dem som vägrade lämna skrivmaskinen till en början, säger Eva och skrattar, nästan lite förläget. Men också förändringen av journalistikens betydelse och vikt, från papperstidningens guldår till idag. – Vi fick tårta när BT:s upplaga ökat, och det var ofta, säger Eva. – Då visste jag att det jag skrev skulle uppmärksammas och folk hade läst det nästa dag. Det är inte alls givet längre, säger Magnus. Fler medier förr Det kunde komma fyra-fem reportrar när det bjöds in till presskonferenser, Västgöta Demokraten, Värnamo Nyheter och Sjuhäradsbygdens Tidning. Göteborgs-Posten hade redaktion i Mark och Hallands Nyheter en reporter i västra Sjuhärad. Idag har BT i bästa fall sällskap av STT i Kind. – BT månade om landsbygden. Det var fyra reportrar i Mark, fyra i Kind, två i Ulricehamn, tre i Herrljunga och en i Bollebygd, räknar Magnus upp. Lokalredaktionerna hade under några år egna löp, tidningen trycktes i editioner med egna förstasidor. De ordnade öppet hus på Tranemo hotell, ja ett tag hade de även en redaktion i Tranemo förutom den i Svenljunga som finns kvar. Nu naggas kanten av spridningsområdet istället, där det inte längre lönar sig att köra ut tidningen till prenumeranter. Nyhetsarbetet riktar sig allt mer mot webben. Inte reflektera – Men man får acceptera samhällets förändring och hänga med i den, säger Eva. – Men det ska gå så snabbt att få ut materialet så man hinner inte faktakolla eller reflektera längre. Man skriver så många artiklar att det tappar i kvalitet, tycker Magnus. Det ökade tempot skapar också en förväntan. Vid den stora bussolyckan längs riksväg 27 i början av december, ville folk ha information snabbt. – Man tittar in på BT:s webb och förväntar sig bilder från olycksplatsen direkt, säger Eva. Och det fanns där. Först socionom Eva blev journalist i början av 1970-talet, och kom till BT första gången som praktikant. Magnus är socionom i botten och arbetade först inom kriminalvården i Göteborg. Han blev journalist 1983 och har arbetat på Borås Tidning sedan dess, i olika roller. Chefsjobb har de haft båda två någon period, Eva över samhällsredaktionen och Magnus över lokalredaktörerna. Till slut landade de i intresset både för att skriva och för landsbygdsfrågor. De bad bägge två att få bli lokalredaktörer i Kind 2002. – Jag är så glad att jag flyttade tillbaka från Göteborg till min gamla hembygd igen, säger Magnus. Ut och prata med folk Som lokalreporter gäller det att vara nyfiken. Är man vaken så ger varje reportage ytterligare tre idéer till, att skriva om. – Man ska vara intresserad av folk. Att bara åka ut längs vägarna och prata med människor ger uppslag. Människor vill berätta om man tar sig tid, säger Magnus. På det sättet kommer han att saknas i bygden och i bevakningen av kommunhuset i Tranemo, där han tittat in regelbundet tvåtre gånger i veckan. Kan ni berätta om några scoop? – Vi har ju varit först med saker, till exempel när Svenljungas kommunjurist felaktigt fick gå, säger Eva. Men dessbättre kanske det inte varit många skandaler i Kind. Och det är inte det som är drivkraften i att arbeta med landsbygdsjournalistik tycker Eva. – Det handlar mer om att visa att här finns samma problem som det pratas om i övriga landet. – Och att berätta om att just här i Kind finns ett företag som är störst i världen på någon liten gummidetalj, säger Magnus. Landsbygdens potential De ser sig lite som landsbygdens ambassadörer, och vill visa potentialen här. Det blir svårt att släppa den nyfikenheten. Promenaden upp till brevlådan vid vägen är värt njutningen att sedan få ligga och dra sig i sängen och läsa dagens tidning. Och nu har de även fått fiber till Ugglebo. Två års ved Eva och Magnus kommer inte att sakna sysselsättning framöver. – Det kändes lagom att sluta, jag ville vara hemma med Eva och ägna mig åt gården utan att behöva ha pannlampa på, säger Par med samma yrke Namn: Eva Hildebrand och Magnus Josefsson. Ålder: Eva är 64 och Magnus är 62 år. Familj: Evas två döttrar och tre barnbarn. Bor: På gården Ugglebo i Örsås dit Magnus farfarsfar kom vandrande 1852. Bakgrund: Eva gick ut journalisthögskolan 1972, och har arbetat på Borås Tidning, Göteborgs-Tidningen och VästgötaDemokraten. Magnus är socionom i botten och gick ut journalisthögskolan 1983 och har arbetat på Borås Tidning sedan dess. Magnus. Pension är inte att lämna något, utan att gå till något, tycker han. De har två hus på gården att sköta om, ett hyr de ut veckovis till turister. De har får och 37 hektar skog. – Jag har planerat att ha två års ved i vedbo’n, säger Magnus och skrattar. Eva har inte saknat jobbet alls, trots att hon älskat det varje dag. Hon tycker om att odla, och hinner nu ta hand om skörden. Idéer om att använda det extra huset på gården till kurser eller retreat och yoga finns. Är det inte någon av er som planerar att skriva en bok? – Nej, inte alls. Men vem vet, kanske dyker det upp en skrivarlust så småningom igen, säger Magnus Josefsson, innan han kör ut traktorn ur ladugården. ANN SOFIE WAHLBERG annsofie@stthuset.com