Nöjesnytt Kalmar 1
Nöjesnytt Kalmar Sida 2
Nöjesnytt Kalmar Sida 3
Nöjesnytt Kalmar Mingel
Nöjesnytt Kalmar Sida 5
Nöjesnytt Kalmar Sida 6
Nöjesnytt Kalmar Sida 7
Nöjesnytt Kalmar Kalmars Bästa 2011
Nöjesnytt Kalmar Sida 9
Nöjesnytt Kalmar Sida 10
Nöjesnytt Kalmar Sida 11
Nöjesnytt Kalmar Sida 12
Nöjesnytt Kalmar Sida 13
Nöjesnytt Kalmar Maria Sampson
Nöjesnytt Kalmar Sida 15
Nöjesnytt Kalmar Sida 16
Nöjesnytt Kalmar Sida 17
Nöjesnytt Kalmar Sida 18
Nöjesnytt Kalmar Sida 19
Nöjesnytt Kalmar Sida 20
Nöjesnytt Kalmar Höstens Mode
Nöjesnytt Kalmar Sida 22
Nöjesnytt Kalmar Sida 23
Nöjesnytt Kalmar Sida 24
Nöjesnytt Kalmar Sida 25
Nöjesnytt Kalmar Sida 26
Nöjesnytt Kalmar Sida 27
Nöjesnytt Kalmar Sida 28
Nöjesnytt Kalmar Sida 29
Nöjesnytt Kalmar Sida 30
Nöjesnytt Kalmar Sida 31
Nöjesnytt Kalmar Sida 32
Nöjesnytt Kalmar Sida 33
Nöjesnytt Kalmar Sida 34
Nöjesnytt Kalmar Sida 35
Nöjesnytt Kalmar Svensson, Svensson
Nöjesnytt Kalmar Sida 37
Nöjesnytt Kalmar Sida 38
Nöjesnytt Kalmar Sida 39
Nöjesnytt Kalmar Sida 40
Nöjesnytt Kalmar Sida 41
Nöjesnytt Kalmar Sida 42
Nöjesnytt Kalmar Sida 43
Nöjesnytt Kalmar Serier
Nöjesnytt Kalmar Sida 45
Nöjesnytt Kalmar Sida 46
Nöjesnytt Kalmar Sida 47
Nöjesnytt Kalmar Sida 48
Nöjesnytt Kalmar Sida 49
Nöjesnytt Kalmar Sida 50
Nöjesnytt Kalmar Sida 51
Nöjesnytt Kalmar Recensioner
Nöjesnytt Kalmar Sida 53
Nöjesnytt Kalmar Sida 54 SIONERMUSIKRECENSIONERREC
ENSIONERRECENSIONREC ANE BRUN "It all starts with one" (Ballon Ranger recordings) På nätet: www.myspace.com/anebrun n n GIRLS ”Father, son, holy ghost” (Turnstile/Border) På nätet: www.myspace.com/girls n n n Det mesta är sagt om Girls bakgrundhistoria. Om frontmannen Christopher Owens uppväxt i den stenhårda sekten Guds barn, om uppbrottet, det omfattande knarkandet och hans glupska aptit på amerikansk populärkultur. Rätt eller fel, men den kunskapen gör det är lättare att läsa låtarna på bandets andra skiva ”Father, son, holy ghost”. Att förstå var den där oväntade skevheten kommer ifrån, mitt i ett alldeles vanligt indierockriff, att uppskatta blinkningarna till 60-talet och begripa varför Bibelreferenserna känns så självklara i den vackra balladen ”Vomit”. Girls debutplatta ”Album” var 2009 års mest kritikerhyllade i Sverige. Den här skivan lär inte mötas av samma unisona hyllningar, eftersom det i ärlighetens namn inte har hänt så mycket sedan sist. Samtidigt är det omöjligt att inte förföras av Christopher Owens målmedvetna vilja att späcka varje enskild låt med livsbejakande inslag, både musikaliskt och lyriskt. Om du vill vara lycklig, skapa lycka! SARA ULLBERG DEAD BY APRIL "Incomparable" (Universal Music) På nätet: www.deadbyapril.com n n n Dead By April avskys av puritanerna för genvägen de tog via vinjettlåten till "Robinson" härom året. Den inställningen är bara för töntig. Alla sätt att nå ut med sin musik är ju bra. Men den väldiga framgången skruvar också upp förväntningarna på uppföljaren. Och det känns som om bandet, med hjälp av låtskrivaren Pontus Hjelm som är tillbaka, skruvat konceptet minst ett steg till. Ännu mer kristallklara boybandshookar i hårdrocksversioner som körs genom den ännu värre stenkross som growlaren Jimmie Strimmell har blivit. Det blir rejäla krockar i varje låt, i bland nästan parodiskt. För det låter ofta som att varje låt handlar om ett monster som jagar en pojkbandssångare. Men det innebär inte att plattan är utan hitlåtar. Tvärtom. MIKAEL FORSELL Ane Brun är den svenska musikvärldens darling och hon borde vara även min. Och tro mig, jag försöker älska "It all starts with one", men det går inte och jag ska förklara varför. Den Sverigeälskande - och älskade - norskans fjärde studioalbum är efterlängtat. Jag vet det. Och nu är det här, och det är fläckfritt. Och moget. Och tråkigt. Det är synd att de två sista adjektiven måste bli synonymer i det här fallet, men det är precis vad de blir. Ja, Anes ljusa säregna röst, som bär spår av både Kate Bush och Joni Mitchell, är fantastisk. Och basen är bannyst på alla 18 låtar utom en, vilket gör Tobias Fröbergs produktion både luftig och ljus. Men jag blir så uttråkad att jag inte kan njuta av det. Så klart finns det höjdpunkter. "Do you remember" med sina tribal-trummor är ju härlig (fin video också), "One" likaså, småputtriga "Take it slow" och omåttligt sorgliga "One last try". Hatten av för att våga lämna det traditionella singersongwriter-facket, men det räcker inte. Dubbelskivan är en alltför lång transportsträcka fram till ett ånglok som aldrig riktigt tuffar igång. SARA HALDERT MELISSA HORN ”Innan jag kände dig” (Svedala/Sony) På nätet: www.melissahorn.se n n Det är som om Melissa Horn tonsatt hösten. Det är mörkt, det blåser och det känns kallt när man hör henne sjunga om kärlekar som spruckit och förhållanden som aldrig blev av. Det blir en fysisk reaktion. Man behöver ta på sig en extra tröja THE KOOKS ”Junk of the heart” (EMI) På nätet: www.thekooks.com n n ANTHRAX ”Worship music” (Nuclear Blast/Warner) På nätet: www.anthrax.com n n Symptomatiskt nog släpper Anthrax sitt första nya album på åtta år bara månaden innan Beavis och Butt-head gör comeback. Det är lätt att föreställa sig hur MTV-mupparna kissar ner sig i upphetsning över introt till singeln ”Fight ‘em ‘till you can’t” där en fejkad nyhetssändning varnar för hur de döda reser sig ur sina gravar. Troligen åsyftas sångaren Joey Belladonna som inte har varit med sedan 1990. Uppmaningen till de levande är att slåss så länge det går, men den här plattan kommer knappast starta några slagsmål. Anthrax är ungefär lika skräckinjagande som Lilla spöket Laban och reaktionen när bandet kommer raglande blir ett uttråkat: ”ni är ju döda - fortsätt med det”. Anthrax har fått rejält med draghjälp av retroturnen Big Four där de turnerat med Metallica, Megadeth och Slayer. Den här skivan har tagit tre år att spela in. Visst är den proffsig och stundtals ganska trallvänlig, men vad som egentligen är till salu är inte musik. Det är nostalgi. CARL CATO ”Junk of the heart” är en lovande titel om man vill lyssna på något av fyra unga indiemän med gitarrer, ostyriga frisyrer och Ray-Bans. För så låter det verkligen. Brightonbandet The Kooks slog igenom som 19åringar 2006 och två album senare låter det minst lika ungdomligt. Frontmannen Luke Pritchard sjunger till exempel om en tjej som är en som en solros och de pussas som eskimåer. Jag får klåda! The Kooks har haft ambitionen att göra ett mer sammanhållet album som ska lyssnas på från början till slut. Dessvärre är det en rätt rörig resa. ”Rosie” har mest hitpotential, avskalade ”Petulia” klingar vackrast och ”Mr Nice guy” har något skevt över sig som tilltalar. I övrigt är det inte särskilt intressant. LIV SANDER bara för att lyssna på skivan. Texterna har alltid varit hennes stora styrka. Men på nya skivan är det bara på ett par låtar som jag tycker att hon skapat riktig poesi. Framförallt titelspåret och fina ”Jag saknar dig mindre och mindre” samt ”Något annat än det här”, som även har ett härligt driv i musiken. Resten är rena betraktelser som vi har hört i så många olika skepnader på så många skivor genom åren. MIKAEL FORSELL THE DRUMS ”Portamento” (Moshi Moshi/universal) På nätet: www.thedrums.com n n n n The Drums blev indievärldens älsklingar redan innan de hunnit släppa sitt debutalbum. Ep:n ”Summertime” var en omtumlande explosion av energi som imploderade i längtan och oro. Med minsta möjliga medel - fyra visslade toner, en enkel basgång och en rak trumtakt - skapade bandet en löjligt effektiv pop. Inget av det här har gått förlorat på nya albumet ”Portamento”. Bandet behåller sin naiva charm och växer ändå flera storlekar. Komposition är kompakt, ljudet luftigt och refrängerna omedelbara. Förra året spelade The Drums i tältet på Way Out West. Kommer de tillbaka nästa sommar hoppas jag att det är på festivalens stora scen. Det är den svenska publiken värd. CARL CATO 54 | nöjesnytt
Nöjesnytt Kalmar Sida 55
Nöjesnytt Kalmar Sida 56
Nöjesnytt Kalmar Studenterbjudande
Nöjesnytt Kalmar Sida 58