Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13 "The puncbbowl Green", nionde
bålet, på den klassiska banan vid Hoylake, där E. Roberts och J. Dodd lärde sig spelet banrekordet inte är lägre än 69 väcker således ingen förvåning. Från mästerskapsutslagen är det inte vem som helst som kan få en så lång carry att han når fair- wayn. 5 : te och 6: te hålen t, ex. fordrar en drive på 200 yards för att över pilbuskar nå fairway. Liksom the Old Course på St. Andrews tycker man mer och mer om Hoylake för varje gång man spelar den. Vid första an- blicken verkar den däremot platt och tråkig. Fram till 8: de green, varifrån man har en oförglömlig utsikt över flodmynningen och havet, är banan platt men sedan följer fem hål längs dynerna. Det bästa av dessa är det korta 11 :te på 193 yards, ett av golfens pittoreskaste hål. Men för att tala om korta hål så har inte det be- römda "Dowie", vilket är det 200 yard långa 7: de, blivit nämnt. Det är kanske det enda hål som skall spelas med en järn- klubba men där det inte är diplo- matiskt att sikta på green. Flag- gan fladdrar bara någon meter från en damm som är out of bounds, så spela till höger är mottot så vida man inte kan göra en kontrollerad draw. Efter det svåra 13: de hålet kommer den berömda Hoylake finish. Det hjälper inte en pro- fessional med aspiration på att vinna the Open med en slutrond på 72 att komma dit med jämna fyror — bara ett mirakel kan då göra honom till mästare. Här är längden på de sista fem hålen — 511, 443, 532, 419 och 408 yards och alla dessa försedda med stra- tegiska bunkrar och out-of- bounds. Det är i mitt tycke den mest hårdnackade avslutningen på en mästerskapsbana. Men om man misslyckas finns det de kän- da räkorna och lunchen för att återuppliva de domnade livsan- darna, och dessutom trösten från ytterligare en utmärkt sekretera- re, Guy Farrar, med hans otro- liga förråd av golfhistorier. Och ännu flera kommer att läggas till hans och mina i juli. Henry Cottons lilla hemlighet Henry Cotton, en av Storbri- tanniens genom tiderna störste golfspelare, avslöjar bär vad han tror är golfens hemlighet. Många av Henry Cotton's pro- fessionella kolleger har försökt finna hans nyckel till fram- gång- jag avslöjar för Er i dag golf- swingens hemlighet. Den ligger i kontroll över spännningen "ten- sion", styvheten resp. mjukheten, i varje finger i greppet. Detta är den sista åtgärden som tages av varje storspelare för att bemästra styrkan i och riktningen av sla- get. Den tjänstgör också som kontroll av swingens båge. Vad jag avslöjar är själva grunden av swingen för alla spe- lare, nybörjare som "stjärnor". Golfspelare talar om hur de fattar klubban, hur de swingar, hur de vaggar i adresseringen av bollen etc. Men alla dessa knep hänger ihop med spänningen i varje enskilt finger. Genom att variera spänningen kan hela timingen förändras och klubbhuvudet öppnas eller slutas. Detta är orsaken till att jag alltid har betonat att golf är 85 % arm- och handspel. Jag har arbetat länge med den- na hemlighet och försökt den på mina elever och vänner. Mitt för- slag till många golfare att de skulle använda "double-handed"- greppet gjordes med tanke på förändringen av den individuella spänningen av fingrarna. Detta ändrade fördelningen av styrkan och åstadkommer i sin tur bättre kontroll av farten i swingen och av klubbhuvudets vinkel i träff- ögonblicket. Vilket grepp som än användes så är spänningen i fingrarna hemligheten. Denna kan varieras med träning, men naturligtvis betyder styrkan mycket, ty den ger spänningen flera oktaver att 11
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28