STT 1
STT Vecka 44 torsdag 31 oktober 2013 TYCK TILL RE
DAKTÖR: PER-OVE STÅHLBRAND · 070-353 13 72 Upplever verkligheten Utan anhöriga stannar livet. Det menar Lars Claesson och Veronica Karlsson från Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft i veckans debattartikel. Vad kommer att hända min närstående när jag dör eller om jag blir svårt sjuk?. Det är en fråga som skapar skräck och ångest, men likväl en fråga som många av Hjärnkrafts medlemmar hela tiden bär med sig i sin vardag. Vi i Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft har upplevt verkligheten i välfärdssverige och oroar oss för vad som ska hända när vi inte längre finns för våra närstående. Vem ska då samordna stödet och se till att min närstående får det bra? Vem stoppar alla telefonförsäljare eller överklagar det neddragna stödet? tar ansvaret. De Anhöriga - samhällsbärarna Individuella planer enligt LSS och SoL är ett bra redskap, som tyvärr inte används i tillräcklig omfattning, enligt Socialstyrelsen. Gode män är ett annat alternativ. Men både tillgången till Gode män och deras kompetens sviktar. Speciellt när det gäller att sörja för person och bevaka rätt. Och de har en svår uppgift när olika instanser helst ser att ”någon annan” Socialstyrelsen presenterade 2012 en rapport om ”Anhöriga som ger omsorg till närstående – omfattning och konsekvenser”. Där framgår att anhöriga utför ett stort omvårdnadsarbete, var femte person i vuxen ålder vårdar, hjälper eller stödjer en närstående. De allra flesta ser det som en naturlig del av livet, som handlar om allt från att hjälpa till så att många betalar ett högt personligt pris för sitt ideella arbete. Ju mer omfattande omsorg man ger, desto mer påverkas livskvaliteten till det sämre. Likaså påverkas möjligheterna att förvärvsarbeta eller studera. Omsorgsbetalar ett högt personligt pris.” ”Många LARS CLAESSON med praktiska sysslor, ekonomi, kontakt med vård och omsorg, personlig omvårdnad, tillsyn, stimulans och umgänge. Av rapporten framgår ocksom ges människor emellan har en samhällsbärande funktion. givarna anser att de bär ett alltför stort ansvar för sina närstående. De anser att det offentliga ska ta huvudansvaret. Socialstyrelsen konstaterar att omsorgen skede och aktivt erbjuda stöd och hjälp. nas situation i ett tidigt Vi inom Hjärnkraft vill att alla landsting ska ha hjärnskadekoordinatorer. Anhöriga ska inte behöva vara jurister, socionomer, vårdkoordinatorer, behandlare. Pinsammast i hela världen 21 Jag är väl i tioårsåldern och mamma har precis hämtat mig från fritids i Hillared. Det är skymning ute och när vi passerat skolan får mamma helt plötsligt tvärstanna för några ungdomar som helt utan reflexer cyklar sicksack över vägen. Mamma vevar ner rutan, jag ber henne förtvivlat att bara strunta i det och åka vidare. Hon lyssnar inte på det örat, och med mig hukandes i framsätet skriker hon åt ungdomarna att de är en trafikfara utan något vett i huvudet, och att om de ska cykla på det viset får de åtminstone ha reflexer på sig. Vi vill också att kommuner och landsting ska bli skyldiga enligt lag att samplanera, eftersom dagens förordningar inte följs. Kära politiker - det är val nästa år. Då kommer vi att höra många, många vackra ord. Men vi känner också verkligheten - det krävs inte bara ord, det krävs också handling! Se till att lagar och förordningar följs och att det finns sanktioner för lagtrots! HJÄRNSKADEFÖRBUNDET HJÄRNKRAFTS STYRELSE ORDFÖRANDE I HJÄRNKRAFTS LÄNS- OCH LOKALFÖRENINGAR Den offentliga vårdenoch omsorgen måste därför uppmärksamma omsorgsgivarVERONICA KARLSSON, OMBUDSMAN Jag minns den här händelsen väldigt tydligt för jag tror att det hände något med mig där och då. Jag kom in i en ny fas i livet där jag helt plötsligt började tycka att mina föräldrar inte alltid var helt roliga att ha att göra med. Tidigare hade mamma och pappa varit mina största idoler som gärna fick vara med överallt, men nu kändes det ofta som om de var i vägen. Mina föräldrar blev de pinsammaste i hela världen! Låtsas som vi inte hade föräldrar Det skulle dröja ytterligare några år innan den pinsammaförälder-eran slog till på riktigt, men någon gång på högstadiet var det som värst. De försökte använda coola uttryck som var ett decennium för sena! D a e fö nvä lan en dag. Det var så tydligt när en klasskompis med blossande kinder och nedböjt huvud kom inlufsande i klassrummet, då visste man att det förmodligen skulle komma en äldre kopia i släptåg som till skillnad från sin son eller dotter vänligt log mot och hälsade på alla. Inga leenden STOLTA ÖVER HAGABACKEN Vi har något i Svenljunga kommun som vi kan vara mycket stolta över och det är vårt demensboende på Hagabacken i Östra Frölunda. göras finns en gemenskap där alla kan känna sig delaktiga efter sin förmåga och dagsform. EVY OCH ANITA Man blir alltid glad när man kommer och hälsar på, för den värme och glädje man bemöts med är så fantastisk. Personalen gör ett otroligt bra jobb för att alla ska få uppleva våra traditioner och årstider. Förra veckan fick älgen på sig jägarmössan och på bordet lyser en höstdekoration från trädgården. Tänk att få uppleva doften och smaken av nyplockade smultron en varm sommardag. VIKTIGT ATT BLICKA FRAMÅT Politiken måste alltid blicka framåt. Den måste alltid handla om framtiden, om morgondagens samhälle. Men framtiden har alltid ett förflutet. För Svenljunga kommuns del heter det förflutna ”de nya moderaterna och de gamla centerpartisterna” livskvalitet av högsta ”Detta är betyg” EVY OCH ANITA Att få flaggan hissad på sin födelsedag och bli firad med sång. Eller bara en hand att få hålla i när man känner sig ängslig. Detta är livskvalitet av högsta betyg. uppleva på Hagabacken istället för att sitta ensam i sin stuga och känna sig otrygg. Vi är så tacksamma för detta boende och för all omtanke som personalen visar våra anhöriga. Fast att mycket ska Allt detta får vår farbror kommuninvånare är skyldig 49 500 kronor. Skuldbördan är snart 100 procent av kommunens bruttoomslutning. Börjar likna USA. På senaste kommunfullmäktigemötet höjdes skuldtaket för att kunna betala löner till de anställda. kommun har en skuld på 510 miljoner kronor (en halv miljard). Varje Hög skuldbörda leder alltid till skattehöjning eller besparingar. Det krävs hög moral att lova saker – men det krävs nivån är en av de allra viktigaste faktorerna att ha koll på i ekonomin. Svenljunga Skuldsätt ningsdubbelt så hög moral att leva upp till det man lovat. En moral som varken centerpartiet eller moderaterna i Svenljunga disponerar. De borgerliga partierna, med centerns kommunalråd i spetsen, har under många år blundat för Svenljunga kommuns ekonomiska hälsotillstånd. Sparpaket på sparpaket har lanserat med mycket magert resultat. Felaktiga antagande och glättade prognoser har styrt budgetarbetets devis: imorgon blir det bättre. Det blev inte bättre! Sedan år 2007 har alla skulder ökat och värsta exemplet är låneskulden som stigit med en halv miljard kronor. Förste januari 2013, höjdes skatten med 16 miljoner kronor - andre januari var pengarna slut. Från och med förste januari 2014 ökar intäkterna ytterligare med 20 miljoner kronor – huvuddelen går till att balansera tidigare underskott. Många undrar varför vi socialdemokrater, med dårars envishet, stångar våra pannor blodiga i försöket att få till stånd en annan politik på det ekonomiska planet. Inget biter ju på den borgerliga majoriteten, är mångas uppfattning. Men vi socialdemokrater tror inte att allt är förlorat. Vi tror på det demokratiska samtalet och att goda argument till slut gör verkan. Vi gör det för våra barn och barnbarn. Vi gör det för dem som röstat på oss. Vi gör det för att demokrati bygger på öppenhet, ansvarstagande och ärlighet. Med denna insändare riktar vi socialdemokrater oss till alla progressiva krafter inom det Moderata partiet. Vår uppmaning till er är – ta er samman. Visa att Ni är ett ansvarstagande arbetarparti. För det kan väl aldrig vara moderat politik - att fortsätta skuldsätta kommande generation. Bara det där hälsandet var tillräckligt pinsamt för att man skulle vilja sjunka igenom jorden. På högstadiet rådde det vissa regler. Man hälsade inte på vem som helst, och om man hälsade så gjorde man för guds skull inte det med ett leende på läpparna. I bästa fall grymtade man något, såg åt ett annat håll och knyckte med huvudet. Det värsta var föräldrarna som gärna ville ställa sig in hos de övriga eleverna i klassen. Som försökte använda coola uttryck men var ett decennium försena. Som sa att kompisens kläder var ”hippa” eller ”fräsiga” eller som valde att hälsa med ett ”tjabba polarn” i tron att de smälte in. Vi socialdemokrater riktar oss också till dig som kommuninvånare. Ställ frågor – kräv svar. ARBETAREPARTIET SOCIALDEMOKRATERNA I SVENLJUNGA STEFAN CARLSSON V.ORDF KOMMUNSTYRELSEN GUNNEL JOHANSSON BARN OCH UTBILDNING DAN FRANZEN ORDF SVENLJUNGA ARBETAREKOMMUN KERSTIN GÖSS LINDH SOCIALNÄMNDEN ANDERS FRANSSON SAMHÄLLSBYGGNADSNÄMNDEN KLAS-GÖRAN ELWIN BARN OCH UTBILDNING SVEA MOSSBERG SOCIALNÄMNDEN INGBERT HARALDSSON KOMMUNFULLMÄKTIGE PER ANDERSSON GRUPPLEDARE I FULLMÄKTIGE Elin Larsson, krönikör i STT, är uppvuxen i Sexdrega och bor i Holsljunga. Här skriver hon om vardagsfunderingar ur en ung Kindsbos perspektiv. Tipsa henne gärna på elin@stthuset.com. Hon finns även på annumeraelin@blogspot.com. la, våra föräldrar tyckte att vi var barn. Och i den krocken blev föräldrarna ett jobbigt bevis på att våra attityder inte höll fullt ut. Jag kan fortfarande komma ihåg hur fruktansvärt pinsamt det var, och hur jag lovade mig själv att aldrig bli som mina föräldrar. Vi – högstadieeleverna – tyckte att vi var vuxna och cooNu på samma nivå Någonstans under gymnasietiden började känslan gå över, vi kom in i en ny era. En från båda håll accepterande. Nu går jag gärna på fest tillsammans med mina föräldrar och är på samma nivå som dem. De ser mig som en vuxen individ och jag ser dem som en något föråldrad vän. Det slår mig i skrivande stund att det knappast är mina föräldrar som ändrat attityd, utan jag, det är lite skrämmande! Jag vill avsluta denna krönikan med att be om ursäkt till dig som jag skrek åt när du åkte rullskridskor i Svenljunga för några veckor sedan. Men du måste faktiskt använda reflexer, du blir ju rena trafikfaran när det skymmer! Jag var dock inte ensam om det. Alla tyckte att deras föräldrar var det mest pinsamma som vandrat i ett par skor. Jag och mina klasskompisar brukade låtsas som om vi inte hade några föräldrar, vilket gick ganska bra tills Mogaskolan fick för sig att alla föräldrar som ville skulle få hälsa på i sko