Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29 Ted Roberts skulle tjäna Stock
holms GK sex månader Nu går han på 62:a året Av Jörgen Ohlson D När Ted Roberts nyligen skrevs ut från sjukhuset efter en besvärlig hjärtåkomma frågade han läkaren om han fick spela golf som vanligt. - Det går bra, men Roberts får inte ta i, svarade läkaren. - Doktorn, jag har spelat golf i snart 70 år men inte vid något enda golfslag har jag tagit i, sa Ted Roberts och kopplade på sitt stora leende. Edwin Roberts fyller 82 i december. Han är ett inte så litet stycke svensk golfhistoria. Vi tror nämligen inte att det vimlar av pron som varit en och samma klubb trogen i drygt 61 år. Det var i mars anno 1914 som det kom en 20-åring från Royal Liverpool Golf Club, Hoylake, England. Han kom som den tredje i det som skulle bli en lång rad av yrkesmän från öriket och han kom till Stockholms Golfklubb, då hemmahörande på banan vid Råsunda. - Sedan 1911 hade jag lärt mig projob- bet som assistent vid Woolton nära Liver- pool, och jag skulle stanna här i Sverige i sex månader, berättar Roberts. Men det blev lite längre .. . Frågan är om någon nu levande svensk, Erik Runfelt undantagen, haft förmånen att följa den svenska golfens utveckling lika intimt som denne engelske gentleman. Om vi skrev ner hälften av vad Ted Roberts har att berätta skulle vi fylla det här numret av Svensk Golf - och förmodligen även nästa. Pigg som en 50-åring ger Roberts än i dag sina lektioner vid Kevinge drivinglake. Om någon fortfarande lever i tron att man ska vara stark för att spela golf bör han eller hon ta en lektion av denne teknikens mästare, och gärna studera Roberts egen sving. - Jag vägde aldrig mer än 50 kg när jag stod på toppen av min karriär, säger Ro- berts. Tror någon att jag spelade på styrka? Olycka på varuhus Tyvärr måste denne golfälskare ranso- nera sitt eget spel numer, och det är såvitt vi kan se det enda som stör det goda humö- ret. - Jag råkade ut för en olyckshändelse på ett varuhus för tre år sedan och bröt vänsterarmen, berättar Roberts. Jag stod i kassan och skulle betala när jag kom på att jag glömt köpa bröd. Vid bröddisken föll jag så olyckligt att jag tio minuter senare vaknade på sjukhuset med trasig arm. Denna armskada har lett till att Roberts nu bara kan spela några hål åt gången. Det- ta är tragiskt för en människa som hela sitt liv levt med golfen och - enligt egen utsa- go — aldrig kunnat något annat än golf. - Vore jag bara frisk i armen skulle jag gå ut och spela lika rakt, och nästan lika bra, som för 40 år sedan, säger Roberts. Jag gjorde det före olyckan. Det är fascinerande att prata golf - han kan givetvis svenska, men föredrar att konversera på engelska efter 61 Sverige- år! — med denne personlighet. Han har synpunkter på det mesta inom sporten, han har festliga minnen som skulle fylla en bok (och antagligen kommer att göra det också). Då var det hantverk Yrkesstoltheten finns givetvis i högsätet hos Roberts som tjänat som golfpro sedan tonåren. - Förr var prons jobb ett hantverk, säger Roberts och minns den tid då han hemma i Hoylake fick lära sig att göra klubbor. Det är det inte längre. Nu repareras knappt klub- bor, allt fungerar efter slit-och-släng-meto- den. Alla köper nytt när något går sönder - trots att ett set kostar stora pengar idag. Jag förstår inte hur folk har råd. Ted Roberts älskar golfen lika mycket i dag som han gjorde när han började som caddie hemma i England. Han försäkrar att han aldrig vid något tillfälle varit trött på sporten. — Tvärtom. De första åren jag var i Sve- rige åkte jag direkt hem till England när de svenska banorna stängde. Och jag spelade varje dag under vintern. Jag har ald- rig kunnat få nog av golf — jag kommer aldrig att kunna få det. De första åren, ja. Egentligen var Ted inte så speciellt förtjust i Sverige till en början. Han tyckte inte om snön. Men han lärde sig tycka om det nya landet för att så småning- om älska det. Och de 61.åren i Stockholms GK talar sitt tydliga språk om vad han tyc- ker om klubben. - En underbar klubb som jag aldrig haft en tanke på att lämna, säger Roberts. Ted har upplevt tre olika hemvister för sin kära klubb. Det började i Råsunda, se- dan blev det 1926 flytttning till Lidingö innan man 1932 kunde slå de första slagen på Kevinge. Roberts var med och planerade den bana som i dag är. — Jag gav alla råd jag kunde ge, säger Roberts. »Never press a club» Han ger lektioner än i dag, men det är ganska många år sedan Arne Werkell över- tog sysslan som förstepro på Kevinge. Ted Roberts var.. .förlåt, är stor som instruktör, han var minst lika stor som spelare. Det var under 30-talet han nådde sina största framgångar med sin mjuka, stilrena sving och med mottot »never press a club». — Jag blev trea i tyska mästerskapen 1932 - det är min största merit, berättar Roberts. När vi pressar Ted Roberts på de roli- gaste episoderna under sitt långa golfliv slår han ifrån sig. - De är så ofantligt många så det är svårt att välja. Men jag minns en gång vid en privat protävling (greensome) på Kevinge när jag och Jimmy Dodd spelat som mäs- tare och låg 25 meter kort om 18:e green. Då stod Sven O Blomquist vid flaggan och ropade att jag var tvungen att sänka för att vinna. Jag blev nästan chockad, men sade »o'key, då får jag göra det». Och sänk- te! När jag tog upp bollen ur koppen sa »Blomman» att vi varit helt överlägsna . .. Ett annat slag Ted Roberts gärna minns var 1933 i Båstad i en foursome-match mot ett par tyskar. Ted spelade med sin svåger, Adolf Hjorth, och sista hålet blev avgöran- de. Det här var långt innan man fick mar- kera bollen på greenerna och tyskarnas boll låg »dead stymie». Den låg två decimeter från koppen, svenskarnas fyra decimeter från med den tyska bollen mitt i puttlinjen. - Jag tog järnsjuan och lyfte i bollen för seger, berättar Ted Roberts. Ett populärt och roligt vinnarslag. Runfelt den störste Ted Roberts har under sina år i Sverige sett den svenska golfen utvecklas, han har sett flera generationer spelare. Imponerats av vissa. - Erik Runfelt är utan tvekan den bäste svenske golfare jag sett, säger Roberts. Han var fantastisk. Bielke var också lysan- de, men mer ojämn, Elis Werkell var stor, Finn Sörvik och Stig Boström likaså. Men jag håller Runfelt för den störste. Dagens stjärnor? - Tyvärr har jag bara läst om dem, men det är uppenbart att Rube och Hedjerson är mycket duktiga golfare. Idrottsmännen utvecklassjälvfallet - liksom utrustningen - och gårdagens främsta skulle inte ha en chans mot dagens. Golfstjärnan i dag är väitränad idrottsman, starkare framför allt. Men mun får jämföra varje spelare med sin tid. Ted Roberts ser inte enbart positivt på den svenska golfens enorma expansion un- der de senaste åren. - Jag är rädd för att det går lite för fort, säger han och ser bekymrad ut. Givetvis är det skojigt att sporten växer men jag undrar om inte den svenska golfen på sikt skulle tjäna på om det inte gick så rasande fort. Vi måste kunna hinna med utveckling- en. Börja som caddie! När det gäller blivande stjärnor är Ted Roberts övertygad om en sak: - Det bästa sättet att bli en bra golfspe- lare är att börja som caddie i unga år. Har man gjort det - som jag, och de flesta av min tids spelare - har man betydligt större möjligheter än om man direkt börjar ta lek- tioner. Som caddie lär man sig hur man spe- lar golf - och hur man inte spelar. Roberts menar att unga pojkar och flic- kor som börjar ta lektioner direkt har sam- ma möjligheter att på kort sikt nå resultat. Men en f. d. caddie är bättre i det långa loppet. - Det man lär sig när man bär går aldrig ur, säger Roberts. Jag vet det. Erfarenheten har talat. Ted Roberts går ut för att ge ännu en lektion till en tacksam elev. Var han går i och omkring Stockholms GK:s pampiga klubbhus möts han av leen- den. Respekterad av alla. Älskad av alla. • SVENSK GOLF • 6/1975 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56