STT 1
4 STT Vecka 12 onsdag 19 mars 2014 SJUHÄRAD Bjude
r in synskadade från Kind SJUHÄRAD I Mark finns en livaktig lokalförening för synskadade, med allt från tipspromenader till vävkurs på programmet. Nu vill SRF Mark bjuda in synskadade även från Svenljunga och Tranemo, där det för närvarande inte finns någon sådan förening. – Vi har vetat om att föreningen i Svenljunga är vilande, och vi tyckte det var synd. Därför vill vi visa lite av det vi gör, man får jättegärna ta kontakt med oss om man vill vara med här. Man ska inte behöva sitta ensam hemma, säger Elisabeth Nilsson, kanslist på SRF Mark. Föreningen har i dagsläget 45 synskadade medlemmar och 40 stödmedlemmar . – Vi får ett gott stöd av anhöriga, säger styrelseledamoten Gun Serneberg. SRF Mark har mycket på programmet: Föreningen har träffar nästan varje månad med bland annat vinprovning, sill- och potatisfest, tipspromenader och räkafton. De ordnar också studiecirklar i vävning och matlagning, samt en läsecirkel. – Vi planerar också en resa framöver, säger Marie-Anne Gustafsson. – Vi är även engagerade i det intressepolitiska arbetet, berättar Gun Serneberg, och nämner färdtjänsten som en fråga föreningen engagerat sig mycket i. SRF Mark kommer även att medverka vid en handikappvandring för allmänhet, politiker och tjänstemän som anordnas den 10 april. Man ska inte behöva sitta ensam hemma. ELISABETH NILSSON Föreningen har också fått pengar från Svenska Filminstitutet till syntolkad bio. Första filmen, ” Mr Morgans sista kärlek” visas den 11 april på Kinna Biograf. – För att vara en sådan här liten förening har vi rätt mycket på gång! Och skulle det vara en önskan från Svenljunga och Tranemo så kan vi ju lägga aktiviteter där också, säger Elisabeth Nilsson. Föreningens verksamhet har stor betydelse, säger deltagarna i vävkursen vid STT:s besök (se vidstående artikel). – Sammanhåll ningen, gemenskapen – det betyder FIKAPAUS. Från vänster: Berit Svensson, ledare för vävkursen, Eva Brunander, Elisabeth Nilsson, kanslist SRF Mark, Marita Johansson, Lisbeth Wolter, (som väver i vävstugan, men ej med i SRF:s kurs), Helén Hedström, ledare, Gun Serneberg, Marie-Anne Gustafsson och Sirkka Palo-Johansson. FOTO: BYLINE oerhört mycket, säger Eva Brunander. I en paus samlas man vid fikabordet. Deltagarna turas om att ta med fika. För dagen är det Sirkka Palo-Johansson som bjuder. Den läckra hembakade kakan går åt som smör, och det är många glada skratt runt bordet. Ni verkar vara ett väldigt positivt gäng i SRF Mark? – Ja, det finns så många positiva människor som är synskadade, det är fantastiskt att möta, säger Sirkka. – Och det är nog ofta positiva människor som söker sig till föreningar, säger Marita Johansson. – För många som drabbas av synskada är det ett stort trauma, man behöver hjälp för att komma vidare. Det handlar om att se vad som är viktigt, man blir mycket mer kvalitetsmedveten när det gäller livet i stort, säger Gun Serneberg. Om man är intresserad av att gå med i föreningen kan man höra av sig till Elisabeth Nilsson, på tel. 0320-123 45, eller srf.mark@telia.com. KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com Vävkursen - en populär 30-åring SJUHÄRAD På övervåningen i Berits Vävstuga i Hajom är det full aktivitet. Vid vävstolarna växer färgglada handdukar, dukar och plädar fram. Det ovanliga är att alla kursdeltagarna är synskadade. – Det här är jätteskojigt, jag tycker det är roligt att göra något med mina händer. Jag kan inte sticka och virka längre, men väva kan jag, säger Marita Johansson, som är en av de för dagen fem deltagarna i vävkursen. Jo, visst går det att väva även om synen sviker, med viss assistans från kursledarna Berit Svensson och Helén Hedström flyter det på bra. – Vi gör allt förarbete, kursdeltagarna skulle klara det med, men det skulle ta för lång tid, säger Berit Svensson. Det finns också knep att ta till. Om man har olika färger kan man ha den ena i en plastpåse och den andra i en burk, till exempel. Vävkursen för synskadade startade redan 1984, och har alltså hållit på i 30 år nu. Kursen, som hålls i ABF:s regi, omfattar nio kurstillfällen på våren och nio på hösten. Många av deltagarna har varit med i många år. – Jag kom in 1987, så jag var med redan när lokalen låg i Skene, berättar Marita. 2001 flyttade vävstugan till nuvarande lokaler. – Då hade vi en högtidlig invigning med Pelle Pellby (dåvarande kommunalrådet i Mark), minns Berit Svensson. ”Det är roligt att göra något med händerna.” MARITA JOHANSSON Att de flesta hängt med länge är ett tecken på hur populär kursen är. – Vi får väldigt bra hjälp här, det är lika för alla som kommer hit, säger Marie- Anne Gustafsson. – Kursverksamheten som sådan är en social gemenskap, samtidigt som man lär sig saker. Det här är en miljö som inbjuder till att ha roligt, det sitter i väggarna, säger Gun Serneberg. KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com Marita Johansson med ledarhunden Kora, som trivs bra i vävstugan. Gun Serneberg uppskattar vävkursen. – Det är en social gemenskap samtidigt som man lär sig saker.. Marie-Anne Gustafsson väver, som flera av de andra deltagarna, mjuka, färgglada gästhanddukar. Bra presenter när de egna förråden börjar bli fulla.