Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31 Det här är Sally Little som si
gnalerar att hon sänkt en putt under Colgate European LPGA Championship på Sunningdale. Sally var med i slutstriden om segern och segerchecken på 8.645 pund men varken hon eller någon av de andra kunde till slut hejda amerikanskan Judy Rankin från att ta sin andra titel i årets största damtävling utanför USA. Tvåa blev Nancy Lopez, 19- åringen som helt dominerade dam-VM på Vilamoura förra året. Judy Rankin har för övrigt skrivit historia genom att som första dam spela ihop över 100.000 dollar på ett år. Det börjar röra sig om allt större pengar även bland damproffsen. allesteros till USA-doktor Några veckor efter Ryder Cup spelade man åter en stor matchtävling i England, World Match-Play på Wentworth. Med ny sponsor (Colgate), dubbel prissumma (100.000 pund) och 32 spelare mot tidigare 16. Nu gick det riktigt illa för britterna - alla tre, Coles, Oosterhuis och Faldo, åkte ut i första matchen. Hale Irwin såg ut att vara på väg mot sin fjärde raka final men stop- pades av Graham Marsh i semifinalen. Marsh vann också finalen med 3/2 över Ray Floyd medan Irwin fick möja sig med fjärde plats besegrad också av Severiano Balles- teros i matchen om 3:e pris. Den unge spanjoren har problem med sin rygg och kommer i vinter att konsultera samma läkare som reparerat Lee Trevinos krånglande rygg. Inte minst med tanke på SEO får vi hålla tummarna för att han kan bota »Sevy». ANDERS JANSON REGELFRÅGAN: Bollproblem i familjefinalen D Trots att regelboken studerats och trots att ett flertal golftokiga vänner rådfrågats, som samtliga ansett sig vara regelexperter, har jag inte fått något svar på följande re- geltvist. Det gällde »familjemästerskapens match- final» och med tanke på vilken oerhörd prestige det medför att bli familjens golf- överhuvud är goda regelkunskaper alltid en taktisk fördel, som gärna utnyttjas av bägge parter. Det var mycket folk på ettans tee så i stressen att komma iväg glömde vi att med- dela varandra våra bollmärken. Bägge våra drives var prima och de rullade över en kulle mitt på fairway så att vi inte kunde följa dem med blickarna. Då vi passerat kul- len finner vi dem bägge med c:a 10 m av- stånd och pappa säger ironiskt: »Den läng- sta måste vara min, jag hade en riktig röka- re». »Äh», svarar jag, och följer honom di- rekt fram till den bortersta bollen, där vi i mun på varandra säger: »Där såg du, det är min». Snopet konstaterar vi sedan att bäg- ge bollarna har samma märke och nummer och det är omöjligt att avgöra vilken som är vems. Borde gå tillbaka Pappa menar att den längsta är hans »rö- kare», jag däremot, menar på att det är oförskämt att ha mage att påstå att han som snart går i pension skall kunna driva ut mig, en vältränad ungdom i sina bästa år. Vi tittar i regelboken och enas om att vi nog borde gå tillbaka och slå varsin ny boll, om det gällt slagspel, utan plikt, eftersom vi aldrig hann spela fel boll även om vi på sätt och vis tvingats att förklara våra drives så- som ospelbara. Nåväl, eftersom det var match så enades vi om att det är synd att överge så fina drives och av hänsyn mot de äldre erbjöd jag mig att fortsätta på den kortaste driven. (Fick vi träffa en sådan överenskommelse?) Pappa byter nu boll för att undvika ytterliga- re kontroverser, trots att bollen absolut inte var skadad, men vi tyckte att den var »oduglig för spel». (Regel 28) Jag slår sedan mitt 2:a slag ner i en bunker och från bunkern det 3:e snyggt upp på green. Men då jag lämnar bunkern ser jag att alldeles där »min» boll låg, ligger borrad i sanden, en annan boll - samma märke och nummer!! Pappa hävdar nu skämtsamt att det mås- te vara min boll som ligger kvar i bunkern, men plikt skall jag slippa eftersom spel av fel boll i hinder ej medför plikt (Regel 21:2a). Jag hävdar att den 1 :a bollen borde gälla som spelboll, möjligen kunde jag gå med på att slå om mitt olyckliga 2:a slag i enlighet med vad vi kommit fram till om ev förväxling av bollar på fairway. Eftersom vi nu bägge är »riktiga golfare» enades vi snart till bägges belåtenhet men vi undrar ibland fortfarande över hur vi skulle burit oss åt för att regelboken skulle blivit belåten. Regelboken talar om »spel med fel boll» men hur skall man bära sig åt då man ännu ej spelat fel boll men löper risken att göra det resp då man ev spelat fel boll men ald- rig kan få reda på om man gjort det? GÖRAN MURVALL Björkhagens GK D För att »regelboken skulle blivit belå- ten», skulle ni ha agerat enligt följande: Om spelarna, i match eller slagspel inte inom fem minuter kan identifiera bollarna (bestämma vem respektive boll tillhör) är bollarna förlorade och nya bollar skall sät- tas i spel enligt 29:1 def 6. Bollarna är alltså varken »ospelbara» eller »odugliga för spel». Det bör här också påpekas att regel- boken faktiskt säger, att spelaren »bör sät- ta ett identifieringsmärke på bollen». (R 23). Vid spel från hinder har spelaren inte rätt att lyfta bollen för identifiering före slaget, men efteråt gäller samma regel som ovan. Spelaren skall identifiera sin boll på ett till- fredsställande sätt, kan han inte göra det, får han sätta en ny boll i spel. I detta fall skulle det innebära att om han inte kan identifiera bollen efter bunkerslaget, är bol- len förlorad i bunkern och han skall med 1 slags plikt spela en ny boll från fairway där andra slaget slogs. • Claimningarna var felaktiga! G Artikeln »Hur följer vi golfreglerna egentligen?» i nr 7/77, sid 6-7, har väckt en hel del diskussioner ute på klubbarna, vilket i och för sig är mycket glädjande. Vad undertecknad däremot inte förutsåg var att diskussionen skulle kunna gälla om claimningarna var rätt eller fel! De var felaktiga. Eller som det står i artikeln: »I samtli- ga fall blir domen hård, man har skänkt bort hålet, visserligen på felaktiga grun- der, men oåterkalleligt när man accep- terade claimningen.» När det gäller fall nr 4 (att markera bollens läge på green med puttern) finns det en rekommendation i reglerna att man skall markera med ett mynt el- ler liknande för att vara säker på att bollen återläggs på exakt samma ställe och att puttlinjen inte berörs på ett otil- låtet sätt. Artikeln behandlar också den »morali- ska» delen vid regelrätta claimningar, där många spelare kanske inte törs claima eller använder claimning som en sista utväg när det egna spelet inte räcker till för att vinna ett hål. HARALD STÅLBERG SVENSK GOLF. 8/1977 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48