STT 1
Onsdag 31 juli 2019 STT 7 Jag var tio år när jag
började. Johan Karlsson Gammelmorfar Johan Karlsson var smed i andra generationen på Ängabacken i Håcksvik och levde under åren 1874-1963. FOTO: PRIVAT Leif hittade inspelning med gammelmorfar - gjord av ”Västgöta-Bengtsson” år 1952 Av en ren tillfällighet fi ck konstsmeden Leif Forsberg veta att hans gammelmorfar, Johan Karlsson, skulle ha intervjuats av folklivsskildraren Sixten ”Västgöta-Bengtsson” Bengtsson. Efter gediget letande hittade Leif inspelningen och kan höra gammelmorfar själv berätta. HÅCKSVIK Surfplattan och den trådlösa högtalaren ligger redo, när vi sätter oss runt matbordet hemma hos Leif. En teknik mycket fjärran från den som användes vid inspelningen med gammelmorfar för 67 år sedan. – Ja, säger Leif, den inspelningen gjordes med en nål som graverade direkt på en skiva, som bara räckte några minuter, sedan fi ck man byta till en ny, om jag förstått det rätt. Men för Leif började alltså historien i slutet av 90-talet. – Jag visade smide under Klevdagarna och ett par äldre herrar kom in i smedjan. De var lite nyfi kna på mig och jag berättade att jag kom från Ängabacken i Håcksvik. Jaha, sa de, det var ju där som ”Västgöta-Bengtsson” intervjuade den gamle smeden Johan Karlsson. Kände Leif till honom? Och det gjorde ju Leif, det var hans egen gammelmorfar. – Någon sådan intervju hade jag aldrig hört talas om, men blev förstås väldigt nyfi ken. Väl hemma frågade Leif sin pappa. – Jodå, pappa sa att de hade suttit på kammaren med inspelningsapparaten en bra stund. Jag undrade förstås varför han inget sagt, men det föll väl i glömska med tiden. ”Västgöta-Bengtsson” tog inspelningen med sig och så var det inte mer med det. Men Leif nöjde sig inte med det. – Inspelningen måste ju fi nnas någonstans. Det här var några år innan Leif skaffade egen dator, så hans redskap var telefonen. – Det blev många telefonsamtal innan jag till sist hamnade hos Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Där blev det napp och han fi ck intervjun överförd till en cd-skiva. När brevet kom var förväntningen stor. Nu skulle Leif och hans familj få höra gammelmorfar själv berätta. – Jag bara två år när han dog, men jag har hört mycket berättas om honom, att han var godmodig och trevlig och urtypen för en smed, stor och kraftig. Leif trycker igång inspelningen, gjord den 9 juli 1952, där 78-årige Johan Karlsson berättar om sin smedgärning. Om hur han ”smidde kälker på vintern, lagade ploger på hösten och skodde hästar” och att det var ”makligare att sko hästar än oxar”. Under en tid hade han två drängar, varav en var hovslagare och underlättade hans eget arbete betydligt. Hästskorna, berättar Johan, köpte han. – Men min far han gjorde skor’a också. När han får frågan om hur han började sin bana som smed, blir svaret: – Jag var tie år när jag börja och sen höll jag på te’ jag blé för gammel. Mycket var det som tillverkades i den gamla smedjan. Johans far var en känd ”liasmed”, var kanske Johan det också? – Inte jag, men jag har släggat många åt far och det var ett farli’t bôstande, jag töckte dä var trôkit, men jag vet hur man gör en lie. Sedan följer en beskrivning i detalj av alla procedurer som ska till innan det blir en färdig lie, inklusive strykestickorna. – Di ska va’ av eke, som lugget i jorla i många många år, nu köper di i affärera, men di ä inte bra. Och kolet? Jodå, kolade gjorde Johan också själv. Tio till 15 kolryssar på hösten, så det skulle räcka ett tag. Vi har suttit tysta och nästan andäktigt lyssnat. Så otroligt mycket kunskap och händighet. Familjens hus byggdes i egen regi och på gården fanns djur och odlingar. Allt gjordes hemmavid, man var självförsörjande. Men för Leif är gammelmorfars berättelse inte bara en skildring om hur det var när hans egen farmor och far växte upp, det har också varit en yrkesmässigt lärorik upplevelse. – Ja, framförallt när gammelmorfar beskriver detaljarbete, som med liarna, fi nns det ett och annat jag lärt mig. Sådant som jag undrat över hur de gjorde förr. Men gammelmorfar själv funderade över hur folk skulle leva i framtiden. – Jag är 78 år idag, hur är det om 78 år till? Om utvecklingen fortsätter som under min tid ska väl alla ha fl ygplan istället. Alla har så brått och allt ska gå så fort. Leif Forsberg är konstsmed, ett yrke som gått i arv i generationer i hans släkt. Nu kan han lyssna på gammelmorfars egen berättelse, inspelad av Sixten ”Västgöta-Bengtsson” Bengtsson. FOTO: VIAVINGA Ann-Louise Kjellner redaktion@stthuset.com Västgöta-Bengtsson Namn: Sixten Bengtsson. Född: 12 augusti 1908 i Skövde, död 5 november 2000. Yrke: Författare, folkskollärare, folklivsforskare och föredragshållare Känd för: En stor mängd intervjuer med västgötar och dokumenterande av dialekter. Inte mindre än 300 magnefonrullar och 650 grammofonskivor fi nns bevarade i Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Under många år hade han också guidade turer i Johan Karlsson tillsammans med svärsonen och tillika smeden Karl Forsberg, alltså Leifs farfar. Foto: Privat STT skrev om Västgöta-Bengtssons sista framträdande i trakten, på visfestivalen på Hofsnäs 1999. Skaraborg för inte mindre än 80 000 nyinryckta värnpliktiga till Skövdes regementen. Utmärkelser: Utnämnd till fi losofi e hedersdoktor vid Göteborgs universitet 1994. Uppskattat visdomsord: Min vän, se dig själv i spegeln och du har en outtömlig källa till glädje livet igenom.