Svensk Golf 1
Bergman CHEFREDAKTÖR: TOBIAS BERGMAN tobias.bergm
an@golf.se Sluta skylla på puttningen D et är dags för den årliga kompisgolfen och även om det förstås ska bli fantastiskt roligt är allt jag kan tänka på Groundhog day. För på samma sätt som i 90-talsfi lmen med Bill Murray så är det äventyr med tydliga deju wu-vibbar och på något sätt känns det känns tryggt att veta att de närmaste 48 timmarna kommer att följa samma snitslade bana som de gjorde i fjol och året före det. Allt som sägs, hörs eller sker är bara en upprepning av vad som tidigare hänt med det möjliga undantaget att det står 79 netto i mitt scorekort i stället för 78. Klyschorna haglar, de genomnötta skämten saknar hejd. Man kan sätta ett dussin jackade Floridabollar på att någon har hunnit gasta ”slå nu så vi får börja leta” innan sällskapet har lämnat första tee, men möjligen skulle ordningen kunna rubbas av att någon fumlar ned bollen från peggen så att sällskapets lustigkurre får möjlighet att tjoa ”ett!” vilket i så fall oundvikligen följs upp med ”två!” när fumlaren lägger upp bollen på peggen igen. Allt är förstås underbart. Mellan det väl idisslade tugget spelar vi en hel del medioker golf. Det är om den vi brukar prata efteråt. Men den som hoppas på mer dynamik i de samtalen får sannolikt väntar till senare på kvällen, när middagen är nersköljd, för ! 14 också här fi nns ett förutsägbart mönster att följa. Vi pratar nämligen puttning. För här sitter ett gäng som, av tonläget att döma, slår järnklubbor och drives som demoner och skulle platsa på PGA Tour vilken fi nalsöndag som helst. Om det inte vore för det där larviga spelet på greenerna, vill säga. Vi framställer det dessutom som att alla dessa treputtar, koppsnurrar och missade birdiechanser handlar om olycksfall i arbetet, snarare än normaltillstånd och skyller gärna på både hoppiga greener som oskarpa koppkanter. Det känns på något sätt mer okej att säga att ”jag spelade bra men puttade dåligt” och även om jag har förnuft nog att konstatera paradoxen i detta så tillhör jag emellanåt syndarna. Förmodligen handlar det om att vi i grunden tror att puttningen är enkel och att vi borde sänka mer än vi gör. Tyvärr är svaret ett annat. Det här sommarnumret av Svensk Golf ägnar vi till stor del åt puttningen. Bland annat kan du läsa den oerhört avslöjande INBEE PARK. Gör det svåra enkelt och håller koll på båda klubbor och skalle. Chanserna för att lyckas med en Grand Slam känns ju faktiskt hyfsat rimliga… ? SVENSK GOLF | 7 2013 »PÅ NÅGOT SÄTT MER OKEJ ATT SÄGA ATT ’JAG SPELADE BRA MEN PUTTADE DÅLIGT’.« statistik som Oskar Åsgård har letat fram. Om du står över en putt på lite drygt två meter förväntar du dig förmodligen att dra i den och tycker att du är risig om du missar. Från samma avstånd sänker spelarna på världens bästa golftour bara 50% av sina puttar. För amatörer med rondscorer mellan 70 och 83 slag är motsvarande brytpunkt 1,7 meter medan de med handicap över 25 kommer ned till 1,1 meter innan de når 50 procent. Reportaget är läsvärt och kanske kan det också lära oss att prestera bättre om vi tar ner pressen på oss själva genom vetskapen hur det egentligen ser ut? Bra putt, det är du igen. GOLF.SE Följ Bergmans blogg på nätet. www.golf.se/Folja/Bloggar/Tobias-Bergman … MEN VARFÖR skulle hon göra det i år, när damerna plötsligt har fått fem majors på schemat? Uppgiften känns ju, så att säga, tillräckligt svår ändå. ©JACOB SJÖMAN