Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42 vänstra armen i v. axel (i för
bigående kan jag nämna, att jag behandlat detta problem även i en akademisk avhandling). Det förhåller sig nu så, att om man för ut armen rakt åt sidan och därefter vill fortsätta rörelsen och elevera, sträcka upp, armen ovanför axelplanet, så måste överarmen befinna sig i ett tillstånd av utåtro- tation i axelleden. Orsaken till detta i viss mån märk- liga förhållande är den, att i själva axelleden kan ar- men icke höjas längre än till axelplanet. Själva eleva- tionen sker däremot på så sätt, att armen drar med sig skulderbladet, som därvid vrider sig utmed bröst- korgsväggen (detta kan man tydligen känna, om man gör en elevation). Emellertid kan skulderbladet utföra denna glidrö- relse, endast om armen befinner sig i utåtrotation. För att åskådliggöra detta vill jag nämna följande exempel. Först vill jag förutskicka, att man lättast be- dömer vridningstillståndet i axelleden, om man böjer armbågen till ungefär rät vinkel. Då pekar under- armen och handen alltid åt överarmens framsida, och sålunda armbågen bakåt, hur man än håller armen. fallet, då armen hölls rakt åt sidan. Orsaken till detta förhållande är den, att vridningen av skulderbladet utmed bröstkorgsväggen sker obe- hindrat vid armens elevation från en framåtriktad ställning, trots att en inåtvridning i axelleden förelåg vid elevationens början. Om man närmare undersöker överarmens och skul- derbladets ställning vid slutet av elevationen framåt- uppåt och utåt- uppåt, så finner man. att den är iden- tiskt densamma! Om vi nu betraktar »the old English swing», så fin- ner vi, att under framsvingens senare del, efter im- pact, skaffar sig spelaren genom omvridningen av ar- mar, handleder och händer en utåtrotationsställning i vänster axelled, vilken möjliggör för honom att i slutsvingen elevera armar och händer i huvudsak ut åt hans vänstra sida (framåt-utåt). I »the square face system» däremot får under fram- svingen någon omvridning av armar och händer icke äga rum (icke förrän vid slutsvingens början). Därför erhåller icke spelarens vänstra axelled den nödvändiga utåtrotation, som skulle ha behövts för att genomföra 3 Överarmen är förd maximalt ut åt sidan (= abducerad 90°), till i höjd med axelplanet. Ar- men befinner sig i in åt- rotcrad ställning i axel- leden. Den kan nit icke höjas upp mot vertikal- planet, icke eleveras. 4 Armen utåtroterad (underarmen tjänstgör såsom en säker "visa-re"). Armen kan nu ele-veras fullt. 5 Armen eleverad, överaramen hålles rakt uppåt. 6 Överarmen hålles rik-tad rakt framåt (våg-rätt). Överarmen be-finner sig i inåtroterad ställning i axelleden. Armen kan även nu eleveras fullt. 7 Armen fullt eleverad från den ställning den hade på bild nr 6. Såsom man ser, är det identiskt samma armställning, som erhölls vid elevation från abducerad och utatrote-rad utgångsställning i bild nr 4. Om sålunda en stående person för armen ut rakt åt sidan och håller armbågen rättvinkligt böjd, så befin- ner sig överarmen i utåtrotation, då underarmen pe- kar uppåt. Om man vrider överarmen så, att underarm och hand peka framåt, har man ett tillstånd av inåtro- tation i axelleden. I det senare fallet kan man icke föra armen nämn- värt över axelplanet (horisontalplanet, om axeln icke tillåtes höja sig). I det förra fallet, då överarmen är utåtroterande i axelleden, kan armen i normala fall sträckas rakt upp- åt (till vertikalplanet) alltså eleveras fullt. Om man däremot håller armen förd rakt framåt, så att både överarm och den i armbågen böjda under- armen befinna sig i horisontalplanet, så kan överar- men därifrån eleveras, sträckas uppåt, till vertikalpla- net utan att underarmen behöver vridas, vilket ju var resten av svingen med händerna slungade ut mer eller mindre i sidled, med elevation av vänster arm alltså mer eller mindre åt spelarens vänstra sida. Genom att istället vrida kroppen snabbt och kraf- tigt åt vänster, alltså mot hålet, redan i framsvingcn, kommer spelaren i »the square face system» att i hu- vudsak slunga upp armarna framåt, i förhållande till hans kropp. Och därvid hindras han, såsom jag ovan redogjort för, icke av den omständigheten, att hans vänstra armen ej roterats utåt under framsvingen. Av säkerligen ännu större praktisk betydelse för golfsvingen är följande anatomiska förhållanden, som sammanhänga med elevationen i axelleden. Det är mycket svårt att utföra en rörelse i en led exakt riktigt, om den skall göras maximal, så att man får ett ytterlighetsläge i leden. Dett gäller särskilt, om rörelsen måste vara snabb och kraftig. 40
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68