Läs 1
12 BARBRO LINDGREN ”Ingenting kan ersätta läsning
” Hon har fått många barn att älska att läsa. Bland annat med böckerna om Benny för de små, och Jättehemligt för barn som närmar sig tonåren. Här berättar hon vad som fick henne själv att bli en bokälskare. TEXT EVA WHITEBROOK Vad fick dig att älska böcker? – När jag var riktigt liten läste mamma för mig och mina syskon, innan vi skulle sova. Mamma läste med sin lugna röst, och för oss barn öppnades nya världar; Elsa Beskows sagor gled in i oss för alltid: Tomtebobarnen, Solägget, Sagan om den lilla lilla gumman… Stunden då en vuxen läser för sitt barn är ovärderlig. Ingenting kan ersätta det! Vilka var dina favoritböcker? – Den första bok jag läste själv var Resan till landet Längesen av Elsa Beskow, om en murken trädstubbe, som förvandlades till en drake och flög iväg. Jag tyckte den var otroligt bra! Var du själv bokslukare? – När jag väl lärde mig läsa, blev jag snabbt en riktig bokslukare! Bland annat läste jag Pelle Svanslös av Gösta Knutsson, Alice i Underlandet av Lewis Carroll, Anne på Grönkulla av L M Montgomery och Det blåser på månen av Eric Linklater. I tolvårsåldern började jag leta efter böcker i pappas bokhylla. Där hittade jag Harry Martinson, Eyvind Johnson, Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf och inte minst Svält av Knut Hamsun. Så skulle jag också vilja skriva, minns jag att jag tänkte. Vilken humor och vilket levande språk! Vad läste du för dina söner? – Under en period läste jag Nicke Nyfiken av Margret Rey flera gånger varje dag, liksom Kattresan. Höjdpunkten var förstås när katten sprack. (Men viktigt att den blev hopsydd!). ste ag ja j Sen läst Barbro Lindgren Mumin-böckerna av Tove Jansson förstås. Nu har jag fått barnbarn. När de var riktigt små läste jag högt för dem om kvällarna, men nu ligger de och lyssnar på ljudböcker i stället och det är också bra. Vilka av dina böcker står sig särskilt bra fortfarande? – Det är flera som fortfarande är aktuella, förmodligen för att de är relativt tidlösa, som till exempel Jätte hemligt, Världshemligt och böckerna om Sparvel. Bennyböckerna tycker jag är bra, men det är främst Olof Landströms (illustratörens) förtjänst, liksom Andrejs längtan, med bilder av Eva Eriksson. Hur är en bra högläsningsbok? – Den bör vara uppbyggd så att man genast blir fångad av den och till varje pris vill veta hur det ska gå. Språket ska vara enkelt, gärna rimmat för de yngre barnen.