1177 1
bland annat kan orsaka blödningar i hud, buk och
njurar. Den går ofta över av sig själv, men kan i vissa fall leda till kroniskt nedsatt njurfunktion. – Besvären försvann i puberteten, men när jag var 30, i samband med en hälsokontroll, fick jag veta att 60–70 procent av njurarnas kapacitet var borta. Jag bör jade ta medicin och fick veta att jag skulle behöva dialys eller njurtransplantation i framtiden. – Han kämpade på fyra gånger om dagen samtidigt som han jobbade. Vårt liv med barnen blev väldigt begränsat. Efter tre månaders utredning kom ”Det var Ett år efter första dejten blev Johans njurvärden sämre och läkarna började tala om transplantation. En donator söktes inom familjen. För att donera måste man vara frisk. Givare och mottagare måste även matcha för att njuren inte ska stötas bort. Johans pappa utreddes, men fick avslag. Så även Johans bror. När även Johans mamma fick nej blev det ett hårt slag. – Då grät jag. Det var nog första gången jag förstod att läget var allvarligt, säger Johan. När möjligheterna i Johans familj var uttömda anmälde sig Martina som potentiell donator. – Det var ett stort beslut som påverM 1177 3 • 23 artina och Johan Rex träffades för 15 år sedan via en dejtingsajt. Det blev snabbt allvar, på mer än ett sätt. – På tredje dejten berättade Johan om sin försämrade njurfunktion. Jag förstod nog inte vad det innebar. Vi var förälskade och det syntes inte att han var sjuk, berättar Martina när vi träffas i familjens villa i SaltsjöBoo utanför Stockholm. Njurproblemen var inte heller något som påverkade Johans liv just då: – Jag var i bra form och kunde göra allt jag ville: åka skidor, surfa och cykla. Jag har alltid levt här och nu, säger han. Johan hade som barn HenochSchönleins purpura, en sjukdom som kade många. Men jag tvekade aldrig, vi ville ju leva tillsammans. Samtidigt var det viktigt att ge av rätt anledning, för att rädda en annan människa oavsett relation. Om vi skulle separera kunde jag ju inte be om att få min njure tillbaka. Johan hade blandade känslor: – Det var så stort och fint av Martina. Men jag tänkte förstås på henne och resten av familjen. Det kändes inte bra att hon skulle sövas och opereras. Strax innan de flyttade in i villan med Martinas son Max och Johans dotter Vendela försämrades läget ytterligare. Johan blev allt tröttare och började med dialys, som ersätter njurarnas uppgift att rena blodet. Efter en tid fick han hemdialys. oroligt såklart, men vi försökte vara positiva hela vägen.” glädjebeskedet att Martina var lämplig som donator. I oktober 2011 lades de in på sjukhus, vägg i vägg, inför operationerna. – Det var oroligt såklart, men vi försökte vara positiva hela vägen. Först opererades Martina, sedan Johan. – Det första jag sa när jag vaknade var ”Hur mår Martina?” Personalen försäkrade att allt hade gått jättebra. För Johan gjorde den nya njuren stor skillnad. – Efter en halv dag var det som att få nya batterier i en ficklampa som inte lyst på flera år. Dagen efter var jag uppe och gick. För Martina tog återhämtningen längre tid. – Jag hade ont och mådde illa av morfinet, men tack och lov var det övergående. Men jag hade pratat med tidigare donatorer och var förberedd. Jag skulle ha gjort det om igen. I dag har det gått tolv år och båda mår fortsatt bra. – Martinas njure har vuxit och sitter här, säger Johan och lägger handen strax ovanför ena höften. – Mina värden har varit fina hela tiden. De gamla njurarna sitter kvar, men är små som kidneybönor och har ingen funktion. Martina klarar sig bra med sin enda njure. För att kompensera har den ökat sin kapacitet. Så här i efterhand känner hon sig stolt över att ha kunnat hjälpa Johan. – Själv är jag evigt tacksam för att Martina har gett mig det här. Samtidigt känns det så naturligt. Vi tänker inte så ofta på det längre, utan njuter av vårt liv tillsammans, säger Johan. 11