STT 1
STT Vecka 25 onsdag 22 juni 2016 23 VARDAGSLIV ”J
ag hoppas att de som ser filmerna ska kunna hjälpa mig med fler namn.” BERTIL BJÖRDING KULTURGÄRNING. Till höger Bertil Björding, som tagit sig an filmen ”Kring kyrkorna i Svenljunga pastorat”. Bredvid honom sitter Göran Eriksson, ordförande i Svenljunga hembygdsförening, som kommer att sälja filmen till självkostnadspris. Till vänster syskonen Claes-Erik Larsson och Lisbeth Blomstrand. Lisbeth medverkar i filmen, även om hon inte själv har något minne från inspelningen. Den skedde nämligen vid hennes dop, och nu ville syskonen köpa sina egna exemplar av filmen. FOTO: KATARINA JOHANSSON Upprinnelsen till projektet var att Bertil Björding mindes att det fanns en film från när han var med på en julotta i Revesjö kyrka. – På bilden ur filmen är jag 5 år, och står bredvid min mamma Sigrid, då 43 år, berättar Bertil. FOTO: INGEMAR JANSSON, UR FILMEN Lisbeth i något yngre upplaga, tillsammans med föräldrarna Allan och Iris Larsson vid dopet i Redslareds kyrka. FOTO: INGEMAR JANSSON, UR FILMEN SVENLJUNGA Åren 1950-51 spelade Ingemar Jansson tillsammans med komminister Yngve Holmén in filmen ”Kring kyrkorna i Svenljunga pastorat” I många år har filmen endast funnits i pastoratets arkiv, men nu har den överförts till DVD av Bertil Björding. Det hela började när Bertil Björding besökte Ingemar Jansson för att köpa en av hans ”Svenljungafilmer”. – Jag kom ihåg att jag var med på en gammal film från en julotta i Revesjö kyrka, när jag var liten. Jag frågade Ingemar om det fanns någon film kvar från detta, berättar Bertil. Ingemar Jans son svarade, att denna film fanns i pastoratets arkiv. Bertil åkte till pastorsexpeditionen, där man efter ett visst letande hittade filmen i arkivet. Han fick låna filmen och fick hjälp av Studio H i Kinna som scannade in filmen till DVD, efter några mindre justeringar. – Efter detta kontaktade jag kantorn i Svenljunga, Astrid Arvidsson, som ställde upp med att spela in bakgrundsmusik till hela filmen. Nu är filmen klar, och har än så länge tryckts upp i 50 exemplar. Tre av dem kommer att finnas för utlåning på Svenljunga bibliotek, och resten av filmerna kommer att finnas till försäljning på pastorsexpeditionen i Svenljunga, samt hos Svenljunga hembygds förening. – Vi tycker det är viktigt att filmen finns tillgänglig, så därför tog vi på oss försäljningen, säger Göran Eriksson, ordförande i hembygdsföreningen. Ett tiotal av filmerna är redan sålda, så det är bästa att passa på om man vill försäkra sig om en bit kulturhistoria från orten. På en 65 år gammal film är det inte lätt att identifiera alla medverkande. Men Bertil har gjort ett stort arbete med att försöka få fram så många namn som möjligt. – Jag har varit runt hos en del människor Ingemar Jansson tipsat om för att få hjälp med namn. Nu har jag gjort ett häfte där de namn jag kunnat få fram finns med. Jag hoppas också att de som ser filmen ska kunna hjälpa mig med fler namn. Från början var tanken att skicka med häftet med filmen, men i och med att Bertil hoppas på att få fram ytterligare namn ville han inte skicka ut en inkomplett lista. Istället kommer informationen att läggas in på kyrkans hemsida. – Men är det någon som prompt vill ha ett häfte så kan jag fixa det, säger Göran Eriksson. Söndagsskola, bibelstudier, husförhör, julotta och besök hos gamla är något av de kyrkliga aktiviteter som skildras i filmen. Och ett barndop. Huvudperson vid den tilldragelsen var Lisbeth Larsson, numera Blomstrand. När Bertil Björding överlämnade filmer till Svenljunga bibliotek mötte hon upp för att själv köpa en film. Själv hade hon inte sett filmen tidigare. – När mamma och pappa levde sa vi att det hade varit roligt att se den om Ingemar skulle visat den någonstans, men så blev det inte. Lisbeth har själv flyttat från orten, men via sin bror, Claes-Erik Larsson, som bor kvar i Svenljunga, fick hon reda på att Bertil tagit sig an filmen, och då ville hon förstås ha ett eget exemplar. Så nu kommer äntligen Lisbeth, tack vare Bertil Björdings arbete, att kunna få se filmen. Och även alla andra som är intresserade. Något Göran Eriksson tycker är en viktig kulturhistorisk insats. – Det är väldigt roligt att filmerna blivit tillvaratagna nu – om det hade gått några år till hade kanske ingen känt igen de medverkande. Bertil själv tycker att arbetet, som tagit honom ett år, har varit roligt. – Det har varit en hobby, säger han. Är det något speciellt som slagit dig när du arbetat med filmen? – Ja, något man kan se är att man hade en helt annan syn på prästen då. Han var överheten, och i filmen kan man se damer som niger när prästen far förbi dem i sin bil! KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com SVENLJUNGA Ingemar Jansson har genom åren gjort en stor kulturgärning med sina filmer, där han dokumenterat Svenljunga med omnejd. Filmen om kyrkorna i pastoratet var hans första stora projekt. – Jag började filma efter kriget, berättar Ingemar Jansson. Ingemar jobbade med bokning av biofilmer, som mest skötte han bokningarna till 30 olika biografer. I och med detta hade han kontakter i branschen, och fick möjlighet att vara med vid olika filminspelningar. – Det var full fart på svensk film på den tiden, och jag tog intryck av vad jag såg och lärde mig på det sättet filmandets konst. Till att börja med blev det kortare filmer, som visades på olika föreningsmöten. En av dessa filmer -sågs av den nyvalde komministern i Svenljunga, Yngve Holmén. Han blev imponerad, och föreslog Ingemar Jansson att göra en film om den kyrkliga ungdomskretsens arbete. Men temat vidgades, och den färdiga filmen visar det kyrkliga livet från vaggan till graven, året runt. Av cirka två timmars inspelat material framställdes en film på 1,15 timmar, som visades med stor publikframgång. Det gjordes även en kortare version på 40 minuter, som i längd passade bra att visa i samband med möten av olika slag. Borås Tidnings recension från den 27 april 1952 är närmast lyrisk. Signaturen G-a skriver där att fotograferingen är utomordentlig, och berömmer fotografens blick för allt från naturens skönhetsvärden till det talande i människors blickar. Även Ingemars fortsatta filmande fick mycket positiv kritik i tidningarna, bland annat för hans sätt att berätta en historia i bild. Och han har varit flitig genom åren. Några exempel är ”En bild av livet i Kindaholm”, inspelad 1954-56, samt ”Svenljunga – En köping i Kind”, inspelad på 1960-talet. – Det som var roligt var att folk fick se sig själva på film, det var ju ovanligt då. Jag var den enda här som hade en filmkamera. De var inte så lätta att få tag på, men på en resa till Stockholm fick jag se en bra 8mm-kamera i ett skyltfönster, och jag köpte den direkt! Senare gick jag över till 16 mm-film, och sammanlagt har det blivit 35 filmer under 50 år av filmande. De flesta av filmerna är beställningsverk från kommuner och hembygdsföreningar, som ville ha dokumenterat hur man levde och verkade under en viss tidsepok. Flera av filmerna har på senare år överförts till DVD, och de har varit mycket efterfrågade. Nu kommer alltså även filmen om det kyrkliga arbetet på DVD. Ingemar har varit Bertil Björding behjälplig med att leta upp människor som kan identifiera personerna på filmen. – Det var inte så lätt, de som var unga när filmen spelades in är ju runt 80-90 år nu. Men jag tycker inte det är tvunget att veta vad människor heter, huvudsaken är att spegla tiden när de spelades in. KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com Ingemar Jansson i sin filmverkstad, påminnande om den analoga filmens tid. Här har han samlat filmer, affischer och projektorer från sin långa karriär. FOTO: KATARINA JOHANSSON