DT 1
är nog en mognadsfråga, att våga släppa in folk.
Jag lyssnade på en intervju med Bon Iver här om dagen, inga jämförelser i övrigt men han pratade också om att han alltid arbetade själv i början men nu satt han och gjorde det ihop med folk. Det är ingen som är där för att plocka songwriting credits, de är bara där för att skapa bra musik. Jag har också varit i det där. Jag har gjort så många sessions de senaste åren och försökt att göra en stor karriär och lyckas. Det enda man tänker på är att låten ska bli så potentiellt stor och mainstream som möjligt. Jag tänkte bara på pengar och på att det skulle bli stort istället för att tänka på hur jag skulle göra det så intressant eller bra som möjligt. För varje dag som går så känns det som att jag går mot att göra det så bra som möjligt istället för att försöka tjäna så mycket pengar som möjligt. Fram tills för någon månad sedan arbetade Albin på heltid med musiken. Planen var att göra kometkarriär och faktum är att det gick riktigt bra fram tills det helt enkelt inte gick längre. – Ingenting har fungerat med musiken sedan jag fick barn för snart två år sedan. Samtidigt som jag fick barn skrev jag på med Universals förlag och tänkte att “nu ska jag göra karriär, nu har jag jobbat mig upp till den här nivån där det är dags att bli internationellt framgångsrik och tjäna jättebra med pengar”. Några månader senare blev jag pappa och då minskar inte pressen att tjäna pengar – tvärtom, den galopperade iväg. I kombination med att man blir helt knockad av att inte sova ordentligt och lära sig att ta hand om en helt nyfödd människa. De två senaste åren har bara varit fullständigt kaos, 14 djungeltrumman.se • 2019 en kreativ katastrof egentligen. Jag har inte lyckats med ens en tiondel av vad jag hade velat lyckas med. Albin blev sjukskriven för utmattning, ett resultat av många års extrem satsning på musiken där han kände att all tid som inte lades på att arbeta var slöseri med tid. Nu har han fått ändra om i sin tillvaro, han har tagit ett extrajobb och är på väg att hitta tillbaka till det lustfyllda i musiken. – Det är fruktansvärt skönt. Inom musiken kan man jobba ihjäl sig men ändå inte tjäna några pengar, du kan jobba i tre månader eller tre år med ett projekt utan att det blir några pengar i slutändan. Nu går jag till jobbet. Stämplar in, stämplar ut och vet att jag får lön. Förhoppningsvis kan jag på sikt även känna mig friare i musiken. Att slippa tänka på pengar och bara tänka på varför jag började göra det över huvud taget. Han har landat i insikten att han aldrig lyckades må riktigt bra i framgångsjakten och har nu andra prioriteringar. – Jag har en familj att ta hand om, det är inte hela världen vad jag gör så länge som vi har det så bra vi kan ha det. Det låter superklyschigt men man vill ju må så bra man kan göra. Jag vill släppa musik utan att känna att det måste funka. Jag vill bara släppa låtar som jag faktiskt verkligen tycker om. Det får gå som det går och går det bra så är det jättekul, men det är kanske också det sämsta som kan hända för då kanske jag bara skulle krascha igen. Så någonstans är jag rädd för ifall det skulle gå svinbra, jag vet inte om jag är redo mentalt.