STT 1
STT Vecka 36 onsdag 7 september 2016 17 VARDAGSLI
V På skrivbordet finns förstås också en plats för idématerial. Vad mera kan man hitta på av de detaljer som redan tillverkas? I stort sett varje dag finns Caj Larsson på plats i sitt kontor, även om det numera är barnen som tagit över och han själv kan se sig som fabrikör emeritus. FOTO: VIAVINGA En sparsmakad julkrubba som bär Cajs signatur. En av de tre vise männen visade sig dock tillfälligt vara på rymmen. 90 år inget hinder för Caj TRANEMO På måndag, den 12 september, tänker Caj Larsson ge sig själv ledigt från jobbet för att vara hemma och ta emot gratulanter. Då fyller han nämligen 90 år. Men efter födelsedagen är tanken att han ska finnas på kontoret hos Larssons trä igen. – Jag brukar skoja och säga att nu har jag gått ner till heltid, ler han och skrockar när han fortsätter: – Och så har jag fördelen att om det inte är roligt, går jag hem. Men jag är här i stort sett varje dag. Kanske tycker de unga att jag är ivägen.Men jag känner otroligt många i branschen och har en väldig erfarenhet. Jag vet hur man ska göra för att det ska bli pengar över, så de gör bra i att lyssna på mig. Vi sitter i konferensrummet på fabriken. På väggen hänger fotografier av hans pappa Erik och farbror Ragnar. Caj pekar på platsen bredvid. – Där är det väl tänkt att även jag ska hänga vad det lider. Då får diplomet, som hänger där nu, maka på sig. Ett diplom från Årets företagare 1985. Den allra första av sådana utmärkelser i Tranemo. Det var alltså Cajs pappa och farbror som grundade Larssons trä. Året var 1946 och platsen hemma i familjens hönshus. – Då jobbade jag som kamrer på färgfabriken här i Tranemo. Jag hade börjat där som kontorspojke 1940. Som kontorskunnig var det självklart att han även hjälpte till i familjeföretaget. – Jag hade sådan tur att på färgfabriken hade vi lediga lördagar. Det var inte vanligt. På den tiden jobbade man till klockan ett på lördagar. Jag kunde sitta på träfabrikens kontor och sälja hela lördagsförmiddagen. Idag är det ju knappast lönt att ringa på fredagar! Efter farbroderns död, tog Caj över företaget helt 1968. I början tillverkades enbart träpluggar till betongväggar. Nu innehåller sortimentet oräkneliga trädetaljer. Alla i det mindre formatet. – Vi brukar säga att vi är ”stora i smått”. Företaget startade ju i blygsam skala och virke är både stort och kostsamt att köra. Då gällde det att göra små detaljer. Med åren har företaget också vuxit. – Jag tror det är tretton hus jag byggt under min tid här, säger Caj och undrar om han kanske skulle blivit byggmästare istället? – Vi byggde ju allteftersom vi hade råd. Allt är självfinansierat. Men trots att Caj i alla år varit en hängiven företagare, har han också hunnit med att vara ideellt aktiv i många sammanhang. – Jo, det har blivit en del genom åren. Olika idrottsföreningar, men framförallt i scouterna, som jag var med och startade här i Tranemo och jag var också patrulledare i många år. Och hembygdsföreningen förstås, där jag fortfarande sitter i styrelsen. turen och djurens stigar, när han lade ut sträckningen för gångvägen. – Ibland kanske folk undrar ”varför gjorde han så här?”, men det var så det blev. Ett långt och aktivt liv att se tillbaka på. Vad har varit allra roligast? ”Det har varit roligt jämtöver.” CAJ LARSSON – Jag har haft ett händelserikt liv och det har varit roligt jämtöver. Varje gång man lyckats med något. När det varit kämpigt och så plötsligt lyckas man. Det är roligt. Och det finns en glädje i varje order, när en kund tycker att våra prylar är bäst, eller när något blir en storsäljare. Han funderar lite och fortsätter: Men det som hans hjärta alltjämt klappar extra för är promenadvägen Tranemosjön runt. – Ja, den är jag stolt över att ha drivit igenom. Och att jag haft tur och förstånd att ordna med en stiftelse som har tagit över ansvaret. Det är väldigt roligt och den har blivit mycket uppskattad, för det är roligare att kunna gå runt i en slinga, än fram och tillbaka. Caj berättar hur han följt na– Sedan är det förstås roligt att ha fått vara med om en sådan enorm utveckling. Från bläckpenna med stålfjäder till en datorskrivare, från telefoner där samtalen beställdes via telefonist, till att ha mobilen i fickan. Ibland kan jag känna att folk idag är bortskämda. Det är en av anledningarna, säger han, till att han fortfarande är så aktiv i hembygdsföreningen. – Jag tycker det är meningsfullt Med all den erfarenhet som Caj samlat på sig under åren, vilket råd vill han ge till dagens unga generation? – Att göra en efterkalkyl. Att ta reda på varför något blev som det blev. Vi gör alla fel och det är okej att göra misstag, men vi ska inte behöva göra samma fel två gånger. Att inse att man inte kan göra allt själv är också viktigt, menar Caj. – Det är som i scouterna. En duktig patrulledare är inte den som gör allt, utan den som sätter patrullen i arbete. Jag gjorde självklart inte promenadleden runt Tranemosjön själv, men jag har kunnat skaffa alla dessa duktiga som hjälpt mig. Och förstås glädjen. – Att hitta glädje i det man gör. Skaparglädjen är värd mycket. Det finns nog de som tycker vi här på Larssons trä är löjliga och vi är väl inga Picasso precis, men glädjen finns också för oss små. att folk får se hur det har varit, att livet inte började med iPhone och datorer. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com