Snickers Workwear SE 1
EN ISO 11611 Skyddskläder för användning vid svet
sning och därmed förbundna processer. SS-EN ISO 11611 anger materialets prestanda och konstruktionskrav för kläder som utvecklats för att skydda mot hetta, flamma och vid svetsning. Detta är i huvudsak en version av SS-EN ISO 11612 för svetsning, som definierar skydd mot antändning från olika värmekällor, såsom öppen låga, stänk av smältjärn och kontaktvärme. Dessutom skyddar plagg som certifierats enligt SS-EN ISO 11611 mot värmestrålning från ljusbåge, samt minimerar risken för elektriska stötar vid kortvarig, oavsiktlig kontakt med strömförande ledare. SS-EN ISO 11611 har två klasser – klass 1 och klass 2 – beroende på vilken typ av svetsteknik som används. Klass 1 omfattar mindre riskfyllda svetstekniker och situationer och lägre nivåer av svetssprut (stänk av smält metall) och värmestrålning, medan klass 2 omfattar mer riskfyllda svetstekniker och situationer och högre nivåer av svetssprut och värmestrålning. Standarden innehåller också flera konstruktionskrav, till exempel att dräkter helt ska täcka torso (övre och nedre delen), hals, armar och ben, och att ytterfickor ska täckas av lock som är minst 20 mm bredare än ficköppningen. EN 13034 Skyddskläder mot kemiska vätskor. SS-EN 13034 anger kraven för kläder som ger begränsat skydd mot kemiska vätskor och riktar sig till yrkeskategorier och situationer där bäraren kan förflytta sig från riskmiljön relativt enkelt och snabbt ta av sig klädesplagget. Typiska yrken är åkare som kör tankfartyg och servicetekniker som ibland hanterar smörjmedel, syror osv. I tuffare miljöer med större risker krävs plagg med högre skyddsnivå Klassificeringstyp 6 avser heltäckande kemikalieskyddsoveraller, medan typ PB avser partiellt kroppsskydd, till exempel jackor och byxor. Standardens konstruktionskrav anger att plagget inte får ha några detaljer där kemiska vätskor skulle kunna ansamlas och hållas kvar på tygets yta (såsom oskyddade fickor). Observera att eftersom kemiska vätskor ofta är brandfarliga bör användaren bära antistatiska kläder med flamskyddsbehandling för optimalt skydd. SS-EN 13034 och SS-EN 1149 utgör en utmärkt kombination för detta syfte. EN ISO 11612 Skyddskläder mot hetta och flammor. SS-EN ISO 11612 anger prestanda för kläder som utformats för att skydda mot hetta och/eller flamma (inkluderar ej skydd för brandmän och svetsare). Standarden anger skydd mot antändning från olika värmekällor: (A) begränsad flamspridning, A1 ytantändning och A2 kantantändning; (B) konvektionsvärme och öppen låga; (C) strålningsvärme; (D) stänk av smält aluminium; (E) stänk av smältjärn och (F) kontaktvärme (värmetänger, spisplattor osv.). Plagg som certifierats enligt SS-EN ISO 11612 ska användas tillsammans med andra skyddskläder som uppfyller kraven i SS-EN ISO 11612. Dessutom kräver standarden fullt skydd av armar och ben, vilket betyder att t-tröjor och shorts inte uppfyller kraven i SS-EN ISO 11612. Användaren kan dock bära EN ISO 14116 Skyddskläder mot flammor. SS-EN ISO 14116 anger prestanda för skyddskläder för arbetare som utsätts för kortvarig tillfällig kontakt med öppen låga utan andra termiska risker. Denna standard är en “lättare” version av SS-EN ISO 11612 och är relevant för plagg utan långa ärmar och ben, samt för tillbehör som hattar, mössor, balaklavor, strumpor, kalsonger osv. SS-EN ISO 14116 finns med tre index – 1, 2 och 3 – där index 3 anger de högsta skyddskraven. Material som klassificeras som index 1 ska inte bäras närmast huden, och plagg som innehåller material med index 1 ska endast bäras ovanpå plagg med index 2 och 3. kläder certifierade under SS-EN ISO 14116 (en lägre skyddsnivå som inte har samma konstruktionskrav) undertill för ökat skydd. För fullt skydd ska huvud, hals, händer och fötter vara helt täckta av andra godkända skyddskläder. Observera att plagg som klassificeras som underkläder alltid ska bäras tillsammans med yttre plagg som uppfyller skyddskraven enligt SS-EN ISO 11612. Underkläder i sig själva ger inte en lämplig skyddsnivå. EN 1149-5 Skyddskläder med elektrostatiska egenskaper. SS-EN 1149-5 anger materialets prestanda och konstruktionskrav för skyddskläder med elektrostatiska egenskaper. Dessa skyddande kläder är utformade för att undvika risken för antändning (gnistbildning), när till exempel en armbåge eller ett knä vidrör en vägg eller liknande föremål. Detta är avgörande när man arbetar med brandfarliga material som gaser och bensin. Materialets prestanda baseras på materialets ytresistivitet, elektriska motstånd och avklingningstid. För fullt skydd ska alla material som inte uppfyller kraven samt värmeledande 190 PPE delar (dragkedjor osv.) täckas helt. Dessutom ska personen vara ordentligt jordad genom att bära skor som gör att statisk elektricitet laddas ur i marken. Observera att en SS-EN 1149-5-certifiering inte är tillräcklig för arbete med finelektronik och liknande känslig elektronik (mikrochips, kretskort, montering av mobiltelefoner osv.). EN 61340-certifierade skyddskläder krävs för denna typ av arbete.