Aktuella Byggen 1
JURIDIK ”Redovisningskrav för skälig löpande krän
kning” Text: Marcus Eidem, advokat Foyen Advokatfirma I en tidigare krönika (Aktuella Byggen 2016:2, ”Ska beställaren betala för entreprenörens pizza?”) skrev jag om en hovrättsdom avseende ersättning vid löpande räkning. Entreprenören fick i princip full framgång med sitt ersättningskrav och efter att beställaren överklagat meddelade Högsta domstolen (HD) under hösten 2016 att prövningstillstånd inte beviljades. I slutet av november 2016 meddelade HD sedan dom i ett annat mål som gällde löpande räkning och skäligt pris. Till skillnad från målet i hovrätten, som var mellan kommersiella parter, rörde det sig i detta senare fall om en konsumententreprenad. Entreprenaden avsåg slutförandet av arbete som en tidigare anlitad entreprenör inte kommit att utföra åt beställaren (konsumenten). Avtal om timpris om 250 kronor träffades därvid och entreprenören (näringsidkaren) skulle även få ersättning för sina inköpskostnader för material. Efter att arbetena i entreprenaden sedan utförts begärde entreprenören ersättning för utfört arbete under 544 timmar samt materialkostnader. Beställaren invände dock och menade att entreprenören inte hade arbetat så många timmar som denne gjorde gällande samt att priset inte var skäligt i förhållande till det arbete som utförts. Entreprenören gick då vidare och stämde beställaren, och efter att tingsrätten först ogillat entreprenörens talan och detta sedan ändrats av hovrätten blev det en fråga för HD. Förutom skäligt pris gällde frågan vad som gäller beträffande bevisbörda och beviskrav i denna typ av situation. Vid en genomgång av för frågeställningen relevanta lagregler konstaterade HD bland annat att om priset inte följer av avtalet så gäller att en konsument ska betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande med mera (36 § konsumenttjänstlagen). Om avtal föreligger om grunderna för prisberäkningen, t ex pris per arbetstimme, gäller i sådana fall vad som avtalat i dessa delar och skälighetsfrågan aktualiseras då istället beträffande andra faktorer som avtal inte föreligger om, exempelvis antalet arbetstimmar eller motsvarande. Näringsidkaren har bevisbördan för att omständigheterna är sådana att begärt pris är skäligt, och med hänsyn till att avtal om timpris om 250 kronor förelåg i det aktuella fallet fick bedömningen av skäligheten därför göras utifrån övriga omständigheter. För uppfyllande av bevisbördan, dvs. beviskravet, gällde i detta sammanhang som i tvistemål i allmänhet att det skulle styrkas eller visas att viss omständighet förelåg (ett lägre beviskrav är t ex att göra sannolikt eller antagligt). Till stöd för sitt krav hade entreprenören åberopat en tidsredovisning av vilken det dag för dag framgick vilka personer som hade arbetat hos beställaren och hur många timmar de olika personerna sammanlagt arbetat varje dag. Av redovisningen framgick däremot inte vilket arbete som hade utförts eller hur tiden Entreprenören föll således på sitt underlag. En tidsredovisning som endast visar namn på yrkesarbetare och nedlagd tid är inte tillräcklig. Verkligheten är dock den att tidsredovisningar ofta ser ut på det sättet. Om det nu alltså inte duger måste entreprenörerna för att säkerställa betalning för det arbete som utförs vid löpande räkning börja ställa högre krav på redovisning från både sig själva som de som i sin tur anlitas Det kan i sammanhanget heller inte uteslutas att en motsvarande bedömning som denna även kan ske vid kommersiella entreprenader. Hur långt ett sådant krav på redovisning ska gå är givetvis svårt att uttala sig närmare om, men utifrån HD:s resonemang torde det många gånger behövas ett underlag som förutom nedlagd tid även med viss detaljeringsnivå beskriver vilka arbetsmoment som utförs och den specifika tidsåtgången för dem, och som i somliga fall även motiverar varför olika arbetsmoment behöver utföras. Detta så varken entreprenören eller beställaren ska bli kränkt... n Marcus Eidem, advokat Foyen Advokatfirma AKTUELLA BYGGEN NR 2 • 2017 103 närmare fördelade sig på olika arbetsmoment. Att tidsredovisningen var riktig intygades dock av såväl entreprenörens arbetsledare som personerna som utförde arbetet. HD konstaterade härvid att ett underlag som förutom nedlagd tid även lämnar uppgift om vad som utförts många gånger kan vara av vikt för bedömningen av prisets skälighet. I sammanhanget kan även en mindre detaljerad redovisning vara av betydelse om den kan läsas tillsammans med annan dokumentation, t ex ett avtal eller en offert. Underlaget behöver dock göra det möjligt att bedöma det utförda arbetets art och omfattning samt hur priset har beräknats. Redovisningen som entreprenören hade åberopat i målet gav dock varken i sig eller tillsammans med övrig bevisning någon klar bild av vilket arbete som utförts eller hur tiden fördelats på olika arbetsuppgifter. Genom att underlag inte förelåg för att kunna bedöma om det varit befogat att lägga ned det antal timmar som ersättningskravet avsåg hade entreprenören inte visat att omständigheterna var sådana att begärt pris var skäligt. Därför medgavs inte någon ytterligare rätt till ersättning utöver vad beställaren accepterat.