Årsskrift 2011 1
Trean ser ut att vara klar för spel. Detta är ett
av få ställen på banan där starka spelare kan dra på utan att riskera hårt straff för sneda slag. drar i väg över fälten och belönar längd snarare än precision. När vi sökte oss fram längs banan med kartan i hand hittade vi flera utslagsplatser och greener. Sexans green ligger på en lekplats. Nionde tee ligger i slyskogen uppe på en brant sluttning. Peter tror att det går att spela sex av de tio hålen med lite hjälp av kommunen. Greenerna blir kanske både långsamma och svåra, men så var det ju även på 20-talet. Klubbhuset Ellenhill finns inte längre, men delar trädgården finns kvar och det vore kanske en fin plats för ett jubileumskalas. Efter vår vandring runt banan gick vi tillbaka till hällen vid sjön, där bollarna förr flög från utslaget på det trånga första hålet. Vi tog fram vad vi hade i korgen, liksom Peter och Ted hade gjort. Ted berättade den gången en historia som utspelades vid hällen. En av hans elever slicade sin drive så att den försvann över hällen, troligen ned i sjön. Men han ville inte ge upp bollen så Ted började leta. Han halkade och föll i vattnet. Eleven, som hade hört talas om att engelsmän inte kan simma, sprang tillbaka till klubbhuset och larmade brandkåren. Under tiden hade Ted gått på sjöbotten runt klipphällen för att komma upp på land och gått hem för att byta kläder i sitt hus ovanför golfbanan. När han kom ned till banan igen var det en folksamling vid hällen. Ted frågade vad som stod på och fick svar av en åskådare. ”Vi letar efter den stackars engelsmannen som har drunknat.” 11