STT 1
10 STT TRANEMO STT Svenljunga • Tranemo • Ulriceh
amn Nr 34 torsdag 22 augusti 2013 I rikets tjänst – fyra flyglottor NITTORP Efter andra världskriget, när världen polariserades i öst- och västblocken, stärktes Lottakårens uppdrag och en värvningsvåg drog över landet. Marianne Andersson, Gun-Britt Söderkvist, AnnBritt Svensson och Kerstin Johansson i Nittorp, var fyra av dem som nappade på erbjudandet att bli flyglottor. Gun-Britt har med sig sitt utbildningsintyg från 1959, Marianne och Ann-Britt har med sig fotografier och dessutom har AnnBritt sparat alla arken med flygplanstyper. – Åh, har du dom kvar, ja jisses vad vi tragglade flygplan! skrattar Marianne när hon får se dem och fortsätter: – Jag minns att jag var hos Gunda och vi skulle förhöra varandra, vad vi skrattade! Även om de alla fyra fortfarande dera!”. Ett rent mirakel att piloten klarade sig helskinnad. Så brister hon ut i ett klingande skratt. – Och han som kom åkande och var jättearg, ”Vad gör ni med strömmen, jag fryser som en gris!” Han trodde att det var vi som gjort något! På post i Haga Så var det nog hos de flesta, man var engagerad på något sätt. ANN-BRITT SVENSSON Hemvärnslottor fanns sedan länge på de flesta orter, men 1958 gick förfrågan ut om att även starta en flyglottagrupp i Nittorp. – Det fanns ju flyglottor förut också, men i början kanske mest utmed kusterna. Vi fick ihop tolv deltagare, som var minigränsen. Från början var vi nog tretton, men någon hoppade av efter ett tag, minns AnnBritt. Året efter, alltså 1959, var bor i Nittorp och naturligtvis träffas i olika sammanhang, blir det inte så ofta som tiden som flyglottor kommer på tal och nu riktigt bubblar minnena fram. – Tänk när helikoptern gick i backen! säger Gun-Britt. Den snodde in sig i ledningen. Det var när vi fortfarande stod på kullen. Någon ville rusa fram och jag skrek ”spring inte fram, den kan exploNittorps flyglottor utbildade och hade därefter övningar varje vår och höst. Övningarna skedde i samband med försvarets flygövningar. – De första åren stod vi på en kulle vid Haga utmed vägen till Limmared. Vi hade ett uttag i en stolpe och rapporterade muntligt de plan vi såg med bäring och riktning via kodade meddelanden. Vår uppgift var att se efter plan som inte radarn kunde ta, säger Gun-Britt. – Och den stora väskan vi släpade på, med telefoner, kikare och allt möjligt, fy vad tung den var! Jo, den minns de alla. Spaning på hög höjd Runt 1970 byggdes flygtornet, som hade kodnamnet David, på andra sidan vägen från kullen. Nu moderniserades också utrustningen och man kunde knappa in sina rapporter. Men med tornet sattes också rädslan för höga höjder på prov. – Hur högt tornet var, minns jag inte, säger Ann-Britt, men högre än trädtopparna i alla fall och läskigt var det att klättra upp för den lodräta stegen och genom luckan i golvet, men jag stretade mig upp. Ann-Britt var yngst i gruppen, bara 15 år, så ung man fick lov att vara. Tornet bemannades med två personer, samt någon beväpnad på marken. Jodå, flyglottorna var beväpnade och hade varit på vapenutbildning i Sotenäs. – Jag fick till och med pris! ler Kerstin. Vi hade luftgevär hemma och jag gillade att skjuta. Fast Marianne har andra minnen av sin skjutövning. – Jag höll geväret fel och fick en rekyl som nästan slängde mig i backen! Prova på att flyga fick de förstås också göra. – Vi fick flyga med SK 16, men vem var det som var så flygrädd? säger Kerstin. Ingen minns längre vem det var, men Marianne minns en av turerna. – Piloten släppte oss och planet bara sjönk, fy så hemskt det var! En tjänst för landet Men vad fick dessa kvinnor att gå med i flyglottorna? – Jag var hemma med små barn och tyckte nog det lät spännande, säger Gun-Britt. – Jo, det var väl nyfikenhet, men samtidigt en tillfredsställelse i att få hjälpa till. Det var ju en tjänst för landet, menar Marianne och får instämmande nickar till svar. – Jag minns att jag påverkades av Svea Vesterlund. Hon var ”grålotta” och tyckte att jag skulle gå med, och pappa var med i Hemvärnet. Så var det nog hos de flesta, man var engagerad på något sätt, säger Ann-Britt. – Flyglottorna var ju något ganska nytt, lägger Kerstin till. Och så hade de så stiliga uniformer, mörkblå med gula knappar, både kjol och byxor, båtmössa på sommaren, varmare mössa för vintern och regnkläder, berättar GunBritt. – Jaa, vi var så fina så och roligt var det! Övriga flyglottor i Nittorp var: Ulla Ivarsson, Maj-Britt Sandberg, Liv Ekdahl, Gunda Claesson, Anita Johansson (Mårtensson), Lilian Skattberg, Solveig Lööf och Britta Olsson. Flyglottagruppen upplöstes i mitten av 1980-talet. ANN-LOUISE KJELLNER MÅNGA MINNEN. Gamla fotografierer lockar fram minnen, fr v Marianne STT PRESENTERAR TILLSAMMANS MED KINDS GK OCH FÖRETAGARNA DU SOM DRIVER FÖRETAG i Svenljunga, Tranemo eller Ulricehamns kommun är inbjuden att spela FöretagsGolfen 2013 på Kinds GK. FÖRETAGS GOLFEN Svenljunga • Tranemo Ulricehamn VINN GOLFBAGAR från BMW Måndag 2/9 Lunch från kl. 11.00 – Start kl. 12.30 PRISUTDELNING kl. 17.30 Anmälan senast fredag 30 augusti Platser: 54 par, första anmälda gäller. Anmälan: Senast 30 augusti till: info@kindsgk.se eller tel. 0325-61 80 45 Spelform: Partävling, Greensome poängbogey, max enskild hcp: 36. OBS! Shotgun start kl. 12.30 Startavgift: 200:-/person, lunch, kaffe och fralla ingår. OBS! Betalas kontant på tävlingsdagen. GRATISTIDNING I TRE KOMMUNER Tävlingssponsorer Arrangörer ULRICEHAMN Vinn en bil för en vecka! 5ÅR RESEPRESENTKORT 2 st x 1.500:ULRICEHAMN PRISBORD VÄRDE 30.000 KR BJUDER PÅ ”BRÄNSLE” UTMED BANAN! HELSIDA i STT 22.272:MAT CHECKAR 6 st x 500:JAG VANN BILEN EN HEL VECKA! JUBILEUM 2009-2013