NG Gbg 1
Litteratur UNDERBARA VINTERTID Den sista litterat
ursidan för året tillskrivs juletidens barnsliga längtan, förväntan och traditionsvurmande – med lästips som håller långt in på det nya året. TEXT: HANNA BERGSTRÖM Årets julläsning FLORA WISTRÖM – Jag är sugen på Stargate. En julberättelse av Ingvild H. Rishøi. Men har typ inte kunnat avsluta en enda bok under 2021. Så det blir väl bara de första 50 sidorna? ZARA KJELLNER – I jul tänkte jag läsa om Stargate – en julberättelse jag fick av min vän Nils som arbetar på Flo förlag som just gett ut den. Jag läste den igår kväll och kände efteråt att det fanns saker jag inte helt snappade upp eftersom jag läste den i ljuset av min tyvärr bara svagt lysande julstjärna. Jag har också beställt Sexual Persone av Camille Paglia som jag förstått är en sorts amerikansk Under det rosa täcket, den ser jag fram emot att läsa i glöggångorna. EN MÅNDAG NÄR det är 15 grader kallt går jag på Gustaf och Victor Noréns julkonsert i Filadelfiakyrkan. Pappa är förkyld och mamma behöver en kompanjon. Jag är stressad över deadline för denna text men går ändå, med tidsoptimismen i handen. Hur bra det beslutet var får texten utvisa. Men för mig, min julkänsla och decembersentimentalitet som i år är starkare än vanligt, visar det sig vara bra. FÖR MED STJÄRNORNA och ljusstakarna i fönstren väcks en förväntan. En barnslig längtan som kroppsligen gör sig påmind, som blickar tillbaka och framåt på samma gång. Av medelåldern att döma lär de flesta på konserten ha hittat till bröderna Norén via programmet Så mycket bättre. Trots detta känner jag mig hemma bland denna oförställda glädje. Barnsligheten och spelglädjen de visar på scen, och den mysiga nostalgin när alla sjunger Nu tändas tusen juleljus tillsammans – komplett med tonartshöjning. MELLAN LÅTARNA ÅTERKOMMER Gustaf och Victor hela tiden till minnen. Till Kristian Gidlund som bara 13 år gammal skrev texten till Sweet Jackie och då var mitt i livet utan att veta om det. Till deras barndom och sagorna deras mamma sjöng för dem, och hur Fröding och andra kom till dem genom dessa sånger. Om proggen och lekfullheten. Gustaf berättar hur svårt han har för att minnas långa texter när han sjunger, för att han plötsligt på nytt blir så medveten om ett ord, eller ordens betydelse, och helt enkelt börjar filosofera i väg. En tanke som leder till en annan. ÄVEN FÖR MIG forsar minnen tillbaka, och en tanke leder till en annan. Fröding är för 60 NÖJESGUIDEN | NR 12, 2021 mig lärarinnan Barbro i Sollentuna musikklasser. Och det är Värmland, och farmor som tog berättelserna till mig genom sin högläsning. Bokhyllorna och Harry Potter-böckerna inslagna under granen. Gustaf och Victor återkommer till saker vi gjorde som barn, som man sedan glömmer och kanske hittar tillbaka till. Som man saknar och skapar nya traditioner av. De pratar om lek, och det gemensamma mellan att spela musik, skapa en berättelse och att bygga snögubbar. Det är på lek, och på låtsas, men ändå ofta så riktigt som det kan bli, rent känslomässigt. JULETID ÄR TILL för lekar, minnen, och för traditionerna: de nya som gamla, de nedärvda eller nyskapade vi lägger oss till med när olika människor kliver in och ut ur våra liv. Min familj har våra, och jag blir intresserad av andras vanor, så jag frågade ett par skribenter och författare jag tycker om vad deras bästa jultradition är, och givetvis vad de planerar att läsa under ledigheten. FLORA WISTRÖM, bloggare och författare till böckerna Stanna och Hålla andan – Jag och mina storebröder är skilsmässobarn men jag är den enda av oss som fortfarande pliktskyldigt firar varannan jul hos mamma och varannan hos pappa… I år är det då pappas jul och vi har en skitmysig ny tradition – att titta på brittiskt kostymdrama på julaftonskvällen. Verkligen binge:a. Förra året såg vi Jane Eyre från 2006, i år blir det North & South baserad på Elizabeth Gaskells roman. Gillar också att gå på Vänner & Bekanta på juldagen. Fy satan vad härligt det är att bli full med sina polare efter att man hängt med släkten. ZARA KJELLNER, kulturskribent på Expressen och författare till Manhattan – På julaftonskvällen brukar jag alltid gå ut och ta en cigarett och ringa min vän Emanuel. Samtalet handlar främst om vad vi har ätit och druckit under dagen, vi går igenom allt mycket noggrant, från morgon till kväll. Förra året minns jag att Emanuel berättade med stor inlevelse om snapsen han drack, hur det smakade, kändes och liksom fyllde hela gommen med värme. Det finns något väldigt betryggande i den här ritualen och eftersom julen handlar om att dela med sig brukar vi verkligen försöka vara så utförliga som möjligt, så att även den av oss som inte fått dricka, säg snaps, får en känsla av att ha gjort det. SAGA CAVALLIN, skribent för bland annat DN kultur och författare till Glasrutan – Jag är katolik i träda (gick ur kyrkan och har inte fattat hur jag ska gå med igen) men kätterskt nog är min bästa jultradition midnattsmässan i Katarinakyrkan. Förra året var det en vilande tradition av uppenbara skäl, så i år hoppas jag verkligen att den blir av. Det brukar vara kändis/bekant-tätt och närande för själen. PATRIK LUNDBERG, krönikör och reporter på DN, samt författare till Fjärilsvägen – Min bästa jultradition är när Tjuren Ferdinand visas på SVT. Då ringer jag min barnkompis Marcus från Sölvesborg. Jag har gjort det varje år sedan nittiotalet och har glömt varför jag en gång började. MIN BÄSTA ÄR ljusfrukosten som enligt tradition från mammas sida äts mycket tidigt, medan det fortfarande är becksvart. Inga lampor får tändas, utan bara ljus. Ljus överallt. SAGA CAVALLIN – Jag försöker ta mig igenom Shoshana Zuboffs sexhundra sidor feta Övervakningskapitalismen: Vid maktens nya frontlinjer, som jag verkligen hatar, före nyår. Så kanske jag bryter av med något riktigt najs, typ sticker in lite Måns Wadensjös ABC-staden emellanåt. PATRIK LUNDBERG – I jul läser jag reportageboken Amazon: bakom framgången av journalisten Julia Lindblom. SJÄLV SER JAG fram emot att ta mig an Närheten av Katie Katamura (översättning Cecilia Franklin), Eufori: En roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed som jag ännu inte läst, och Svinalängorna av Susanna Alakoski som jag fått i uppgift att läsa i den skrivkurs jag går. HANNA BERGSTRÖM hanna.bergstrom@ng.se