STT 1
12 STT Vecka 24 onsdag 14 juni 2017 SVENLJUNGA BY
GDEN Artion Kolba 9 år, Ove Claesson och Karyna Stakevych 10 år. SOLIGT SOMMARLOV. Under tre veckor får det här gänget uppleva svensk sommar. Elever i Vitryssland har sommarlov från 1 juni till 1 september. Bakre raden volontärerna Halina Strelchuk, André och Marina Holub. Främre raden Anastasia Yankovyc, Dariya Kosleja, Anastasia Chian och Artur Iscra. FOTO: YLVA HIDENG Efter fotbollsgolfen fick alla saft, bullar och glass. Vitryska barn har sommarlov i Sverige HÅCKSVIK Från Vitryssland kommer 36 barn som just nu har sommarlov i Sverige. Tjernobylbarnens oas har bjudit hit dem och härom veckan var de på Påarps gård. – Husen i Sverige ser ut ungefär som bondgårdar, för att de är röda och vita, säger elvaårige Artur Iscra. Hans efternamn Iscra betyder gnista på svenska. Det berättar Ove Claesson från Tjernobylbarnens oas, som är ansvarig för vistelsen i Sverige. Det hela började för nästan exakt 24 år sedan när Ove Claesson från Marås utanför Gnosjö en majdag åkte till Ukraina. Resan följdes av flera både till Ukraina och till Vitryssland. Det är föreningen Fridshemmet, Tjernobylbarnens oas som står bakom arrangemanget och där sitter Ove som ordförande och ledare. Föreningen drivs utan statliga medel. Det är privatpersoner, företag, secondhandbutiker och kyrkor som är med och finansierar verksamheten. Under vistelsen i Håcksvik finns kyrkliga arbetskretsen i Håcksvik och Östra Frölunda med och arrangerar. Det har de gjort de senaste tio åren och börjat med middag i Påarp och avslutat med kvällsmat i församlingshemmet. – Och så är barnen med i Håcksviks kyrka under kvällen och sjunger och spelar samt berättar om vistelsen i Sverige, säger Marinette Carlsson, som är med i Påarp från kyrkans sida. Hon berättar också att innan kvällens slut får varje barn med sig en kasse med hygienartiklar hem. – Vi vill inte ge guld och gröna skogar utan det ska vara lite enkelt, säger Ove. Barnen i gruppen som just nu befinner sig i Sverige är mellan sju och elva år gamla och kommer från staden Ivatsevitchi i Vitryssland. Mellan 80 och 90 procent av dem kommer från alkoholistoch missbruksfamiljer. Förutom att barngrupper kommer till Sverige varje år får familjer också ut matpaket från Tjernobylbarnens oas. – 125 olika fadderfamiljer får hjälp med matpaket varje månad. De får aldrig pengar i handen utan alltid matvaror, säger Ove Claesson. Han berättar om en 30-åring som bara var tio år när han för första gången bjöds till Sverige av Tjernobylbarnens oas. – För ett år sedan sökte han upp mig och gav mig 1 000 dollar till verksamheten. Han tackade för att jag gett honom mitt gott som varje år sedan han var tolv och de senaste åren som ledare. Det är så god mat här i Sverige. ANASTASIA YANKOVYC förtroende och för att jag brytt mig om honom, säger Ove. En annan pojke vars liv förändrats av Ove och hans verksamhet är Viktor som finns med som ledare sedan flera år tillbaka. Som liten pojke såg han sin pappa mördas och hans mamma var alkoholiserad. Han har varit med så Viktor hjälper till under fotbollsgolfen som barnen spelar i Påarp. Det ropas och skrattas och gula bollar sparkas åt alla håll. I en hage bredvid bräker får och några pojkar härmar dem genom att ropa bä. Annars är det inte många som kan svenska. Ove får vara tolk och översätta vad barnen säger. Att kunna det ryska ordet spasiba, som betyder tack, kommer jag inte långt med en dag som denna. På ängen intill gårdssjön i Påarp står fyra barn och tre vuxna. Barnen berättar enstämmigt att det är jättebra att vara i Sverige. – Det är så god mat här, säger elvaåriga Anastasia Yankovyc. – Och roligt att åka till badhuset, säger tolvåriga Anastasia Chian. Onsdagar brukar vara baddagar, när de åker till simhallen. I övrigt spelar de innebandy, åker till en motorcykelklubb och försöker att vara ute i naturen så mycket som möjligt. De tre veckorna som barnen tillbringar i Sverige brukar gå fort. När jag åker ifrån Påarps gård vid tretiden står fika framdukad. Barnen pratar och skrattar och att de trivs i Sverige går inte att ta miste på. YLVA HIDENG redaktion@stthuset.com